onsdag 20 januari 2010

Reflexmässigt svarar jag "Bra"

Flera gånger den senaste veckan har jag - eftersom jag är sjukskriven - funderat på det där med frågan man så ofta får. "Hej! Hur är det?" är ju inte precis en av de mest utrotningshotade fraserna i vår svenska vokabulär. Däremot så är jag övertygad om att de som verkligen vill ha ett ärligt svar på frågan är unika i sitt slag. Fridlysta, rentav?

Att jag ens funderat på detta just nu är att jag kommer på mig själv. Jag tänker inte ens efter. Det blir "Bra" som hoppar ut ur min mun. Ren reflex.

Vadå, jag mår ju inte bra. Varför säger jag det då? Finns flera anledningar. Jag har helt enkelt varken lust eller ork att säga som det är. Vill inte ta de efterföljande frågorna eller den besvärade minen. Skruvandet som med all önskvärd tydlighet visar att den senast ställda frågan inte borde ha ställts.

Dessutom vet jag - med relativ säkerhet - att personen ifråga inte bryr sig. Inte om mitt mående. Eventuellt för att ha något av intresse att tugga om på nästa symöte. Och med symöte menar jag i detta fall alla sammankomster där skitsnack kan komma ifråga.  Brukar finnas de som är duktiga på att tråckla ihop en bra historia. Med eller utan nål och tråd.

Gissningslek: När vet du att du bor i en håla?

Exempel på svar: Jag fick reda på igår att jag har gått in i väggen. Inte så att jag har varit och träffat nån läkare som trodde det. Nädå, det är betydligt mer insatta personer som konstaterat detta. Fick ett telefonsamtal från min ömma moder som hade fått reda på det av en annan som hört det av en tredje. Konstigt, borde inte jag varit den första att få veta? Speciellt som den tredje är en person som jag inte träffat på år och dar. En del ser bättre och längre än andra, tydligen. Hör också. Och vet hur det förhåller sig.

Tur man är van. Hålvan.


5 kommentarer:

  1. En gång hade jag och en kompis planer på att sprida rykten om varandra här i byn. Båda skulle vara med på noterna. Vi var lite nyfikna på hur lång tid det skulle ta innan ryktena nådde våra egna öron och hur de skulle ha utvecklats då. Vi gjorde aldrig exprimentet... lite synd, det hade varit intressant.
    Tur att du har fått veta att du har gått in i väggen, så slipper du fundera :)

    SvaraRadera
  2. Det hade varit ett väldigt intressant experiment, verkligen! Gissar på att det skulle låtit lite annorlunda än från början, när det till slut nådde era öron. Om nu nån hade vågat säga det till er, det brukar ju inte funka så. Och ja, nu har jag ju en diagnos att jobba med och slipper undra :-)

    SvaraRadera
  3. Det är helt fantastiskt att folk inte har mer och bättre saker för sig än att skvallra, gissa och diskutera... jag verkligen föraktar sånt.
    När jag jobbade på tidningen fick jag jämt höra.. "men du bor du där.. då måste du väl veta.." och mitt svar är då som nu: NÄ! Jag BRYR MIG INTE!!
    Jag skiter fullständigt i vad folk gör, köper för bilar eller ägnar sig åt på annat sätt.

    Mina vänner yes - för dem känner jag och dem bryr jag mig om.
    Sen ägnar jag MIN tid åt MITT liv!

    Jösses förstår inte hur folk HINNER bry sig i sånt..?!

    Kram på dig :))

    SvaraRadera
  4. > Fokus mot framtiden: Precis så känner och gör jag också. Folk är helt förundrade över hur lite jag vet om sånt. Mao är jag en riktig tråkmåns, hat ju inget "kul" att komma med. Håller med, hur hinner och orkar man?

    SvaraRadera
  5. Sen flera år tillbaks så svarar jag faktisk ärligt på den frågan. "Nää, det är inte så bra" eller "Har sovit dåligt i natt" och är det nära vänner så får jag ju gärna en uppföljningsfråga. Till att börja med när jag gjorde detta så hoppade folk till, men faktum är att nu har folk runt om mig också börjat svara ärligt på frågan och vill vi inte veta svaret, så frågar vi heller inte. Man får lov att inte fråga också. :D

    SvaraRadera

Vill du lämna ett bevis på att du varit här? Vad kul, kommentarer är väldigt, väldigt välkomna!

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails