Tänk vad trött man kan bli på vissa. Och på att man orkar bry sig. Bara släpp och gå vidare.
Som en fis i rymden är det. Ett sandkorn i Sahara. En myra i en stack. Finns hur många som helst. Och därmed betyder den enskilde inte mycket. Eller så är det faktiskt så att det är just den som irriterar mest. Det sandkornet som skaver i skon. Den myran som biter i knävecket. Den fisen som luktar värst.
Med andra ord; ska ont med ont fördrivas?
Går vidare trots skoskav. Tar myrsteg och håller andan. På det viset har jag vunnit. Hah!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vill du lämna ett bevis på att du varit här? Vad kul, kommentarer är väldigt, väldigt välkomna!