Grundlurad!

Redan i torsdag talade min käre gubbe om för mig att den kommande helgen skulle jag bara njuta. Han skulle handla, laga mat och ta hand om allt annat. Jaha, tänkte jag, och skillnaden är...? Han är ju en sån där som gör sånt så jag tar det som självklart när det händer. Det är inget överraskande.

Freda'n kom och han grejade fotbollsträningsskjuts och började med käket när han kom hem. Vi äter klockan sju var beskedet jag fick. OK. Flera av barnens reaktion var ; "Kommer det nån hit eftersom vi ska äta just då?" Nä, svarade jag, det passar väl då, bara. Reflekterade inte över att det var ett visst klockslag även om vi aldrig har bestämda såna annars.

Jag hasade omkring i mysisar med håret lite lagom på svaj. Osminkad och glasögon istället för linser. Vadådå, vill man ha det bekvämt så. Och det var ju bara vi i familjen så...
Jag var i köket och skulle assistera men blev ivägschasad. "Flytta på dig, ta ett glas vin eller byt om eller nåt." Jaja, jag kan väl uppoffra mig och sätta mig vid datorn en stund då, tänkte jag och lommade iväg.

Hann precis logga in och kolla kommentarer, hittade min första award och satt och läste om den när jag hör nåt jag känner igen. Någon som frågar om de får låna toaletten. Helenas röst! Men de är väl hemma i Trelleborg?
Tittar upp och där står de, hon och Micke. Underbara vännerna. Jag skrek rätt ut! Fattade ingenting, vi sågs ju förra helgen. Vad gör ni hääääär???
Detta hade de hållt hemligt i två veckor. Va? Har nån lyckats lura mig? Jag som har koll på allt? Så glad som jag blev, det har jag inte varit på hur länge som helst!!! Var tvungen att nypa dem för att se om de verkligen fanns där :-) Vi hade en trevlig kväll (och natt) innan vi slocknade framåt morgonen.

Klev upp efter några timmar och var fortfarande förundrad över att det hade hänt. Snacka om blåsning.
Vi tillbringade dagen i halvslumrande tillstånd allihop. Jag hade haft som förslag att vi skulle sammanföra dessa goa vänner med ett annat par vi känner, kanske redan denna lördag nu när de ändå var här. Nähä, det funkade inte av nån anledning.

På kvällen var det start för matlagande igen. Jag tyckte de skalade en massa potatisar till gratängen men ryckte på axlarna. De är väl hungriga eller så blir det rester tills imorgon, var ett par förklaringar som dök upp i min trötta hjärna.
Där står jag och hänger och råkar titta ut. Men...vem kommer nu? Är inte det Calles bil? Kommer de ändå? Kikar ut igen och där står det fler... Återigen ett avgrundsvråååååål. Återigen har de lurat mig!

Vilken överraskning! Min man och flera av mina vänner har ordnat detta bara för mig. Snacka om att det var precis vad jag behövde. Och vilken tur att jag hade fräschat till mig lite i alla fall.
Presenter överlämnades och jag lät som en gammal repig stenkaka, kan jag tro. "Men, är det sant? Hur har ni kunnat hålla tyst? Hur länge har ni planerat det?" Om och om igen. Hela kvällen och natten.

Tack alla älskade vänner och min underbara familj. Den här helgen går till historien som en av mina bästa, jag lovar.