Nu börjar det kännas lite tungt. Är rädd för att det aldrig tar slut och att de snötyngda taken ska rasa ihop. Peter rensade altantaket för ett tag sen så det klarar sig nog och huset kändes inte som att det skulle vara nån fara med. Nu vete katten. Igår var han uppe för att rensa huvet från snö. Ja, det till parabolen, alltså. Kommer ner och tycker att det är nog dags att försöka få bort snön från taket. Och han är inte den som oroar sig i första taget. Bör jag alltså klättra upp idag?
Han ska nämligen på folkrace. Fattar inte att de inte ställt in tävlingen. Snön är av den härliga, isslängiga sorten, den som piskar och slår. Det kände jag inatt när jag släppte in den skrikande katten. Den katten visste. Jag avvaktar vidare besked. *ryser*
Nu ska jag väcka den trynande maken med lite kaffe, vi har förlovningsdag idag . Bröllopsdag blir det senare i veckan. :-)
God Morgon Bitte!Börjar med hälsoläget, jag mår bättre idag, men behövde telefonkontakt igår med sjukhuset, men det är fixat nu. 16 år av stress och press sätter sina spår på hjärtryttmen och visst borde jag varva ner och även ta det lite lugnare, men det är svårt och tråkigt! Varningssignalen fick jag redan tidigare på dagen, gick med min Dotter till bussen för att samtidigt ta ut pengar till henne, hn hade glömt sina handskar hemma och bussen skulle strax gå. Vi rusade in i en mindre klädaffär för att där köpa ett par vantar, snabbt rev vi åt oss ett snyggt par och halvsprang till kassan.......där blev det tvärstopp, en kvinna yngre än dig och mig satt där på en pall, hon reste sig fasiken i slowmotion och att sedan streckkodsläsa och ta betalt förfarandet gick mer än sakta. Bad henne klippa isär vantarna, då börjar mäniskan fippla med saxen, jag är aldrig otrevlig emot främande mäniskor men jag var nog lite brysk när jag bad att få saxen själv, hon han fippla alldeles för länge både i mitt tycke och i min Dotters (Pappas tjej, där går det också undan vill jag lova)
SvaraRaderaNej, retar man upp sig på långsamma mäniskor så ska man ta det som en varningsklocka för en själv att nu är ditt tempo för högt. Mitt tempo har varit alldeles för högt en tid nu,blogga är avkopplig så det fins det inga problem med.
Fast jag är lugnare nu än under de hektiska barnåren, tre ungar till skola och dagis och Lilla Frun boende på Servicehus då var det "partaj" vill jag lova!
Vi har ett fritidshus som säkerligen borde takskottas, rasar det ihop av snötyngden så skiter jag i det nu, ett bekymmer i taget, i så fall så får det vara till sommaren! (ler)
Den här tanken och känslan dök upp hos mig för några år sedan och det är ett fint tecken på att jag faktiskt "utvecklas" eller håller på att"avvecklas" välj själv, du förstår vad jag menar! (ler)
Ha nu en riktigt fin helg och en riktig mysig förlovningsdag! Var rädd om dig och de dina!
Kram ifrån Peter!