måndag 20 februari 2017

Tjejer med kjol kan inget om bildelar! Eller?


Fördomar. Dina och mina. Stora och små. De sitter där. Blinkar till när du minst anar det. Du tror att du minsann inte är fördomsfull. Åååånä, inte jag!

Nähä. OK. Så där sa jag också någon gång. Flera gånger, faktiskt. Inte fasiken stämmer det. Hur god och fördomsfri du än vill vara så finns det alltid något litet som sitter som sten i hur du tänker och reagerar på vissa saker.

Tänker inte dra det längre än så. Tror nog att du hittar det alldeles på egen hand J
Jag har däremot ett par exempel på när jag märker hur andra har fördomar. Eller… kanske är det mer förutfattade meningar? Är det egentligen någon skillnad?

Vi kan ta det senaste som jag märkt av. Om jag går in i en affär där det finns prylar av teknisk karaktär (kan vara bilar, bildelar, datorer eller nåt i den stilen) så är det ofta skillnad i hur jag blir bemött, beroende på hur jag är klädd. Ja. Faktiskt.

Om jag till exempel går in på en bildelsaffär med korvanknytning – kan vara vilken som helst – så utspelar sig olika scenarion. Kommer jag ”jobbarklädd”, dvs i mitt fall arbetsbyxor och en tröja med firmanamnet på (inte sällan oljig e dyl), då är det sällan någon som kommer fram och undrar om jag behöver hjälp. Eller rättare sagt, som ifrågasätter om jag vet vad jag är ute efter. Har jag däremot klackar och kjol, då blir jag synad uppifrån och ner med blickar som säger ”Vad gör hon här? Hon behöver nog lite hjälp på traven.”




För det vet väl alla, tjejer med långa naglar och kjol, de begriper ju ingenting om mekande. De har nog hamnat fel, egentligen var det nog hushållsavdelningen som var målet. *Ironi*


Blir lika full i skratt varenda gång när jag märker hur förutsägbart det – oftast – är. Jag har alltså inte ont av det, jag ler i mjugg. Många är även de gånger när jag och maken hamnat i en tele-/datorbutik och försäljaren genast vänder sig till honom. ”Vad är du ute efter? Vad vill du ha för dator?”
Han bara rycker på axlarna och pekar på mig; ”Ingen aning, fråga henne, det är hon som har koll.”


Enda gången jag på riktigt känt att det faktiskt var mig försäljaren vände sig till, det var när jag köpte min senaste motorcykel. Hela tiden tittade han på mig, pratade med mig. Skönaste affären jag gjort!

Så nog sitter det en liten en därinne och tycker saker alldeles på egen hand, fast du inte tror det.

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails