lördag 31 mars 2012

Idag har jag gjort det! Tre gånger, minsann.

Vad är egentligen avkoppling? Är det att ligga platt på stranden eller i TV-soffan? Ja, det kan det visste det vara. Meeeeen... den ultimata avslappningskänslan (för mig) är efteråt. Ja, ni vet hur skönt slapp man blir i kroppen. Alla endorfinerna som fått sitt ligger och flämtar tacksamt i magen. Man bara njuuuuter!
Tänk... först går man och längtar. Vill att det ska ske. Grubblar lite smått lystet på hur det kommer att kännas. Lika bra som sist? Kanske ännu bättre? Längtan byggs upp.

Idag har jag gjort det! Tre gånger har jag givit efter, jag kunde inte stå emot längre. Till slut fick jag som jag ville, det jag så hett längtat efter är numer fullbordat.

1. Bokhyllan är rensad på röra (som jag anser det vara när det ligger böcker på alla håll och kanter) och saker som inte hör hemma. Det heter ju BOKhylla. Alla fynd jag gjorde förra helgen, inklusive 20 framtida semestrars engelska litteratur, står samlade på ett ställe tillsammans med de andra få olästa böckerna.

2.  En 20 cm hög pappershög har sorterats in i pärmar. Den var den suraste sura av surdegarna... Samtidigt fick kontoret/genomgångsrummet sig lite välbehövlig städning.

3. "Här-ligger-det-mesta"-hyllan i köket har städats ur. Hittade ca 25 pennor, något som var väldans konstigt eftersom det aldrig finns nån penna i köket när barnens skolpapper ska signeras... Funnits får jag väl säga nu. Rätt spännande saker som hittas. Ännu mer spännande är att försöka få klart för sig varför man sparat på det från första början :-)

Med andra ord; jag är avkopplad och nöjd. Några surdegar har kavlats ut och lagt sig som bomull i min mage. Tänk att jobb kan vara avkopplande!

,

fredag 30 mars 2012

Känner mig övervakad

För en dryg månad sen var vi några stycken som snurrade runt i Stockholms utkanter. Inte alla som hittar Värtahamnen så där rakt på när det är en massa lustiga bofasta som tar en massa plats och ställer till oreda. Ja, ni vet hur det funkar eller hur?

Eftersom någon/några inte hittade rätt direkt (det var antagligen den där Gnälliga Pratglada Strulpellen som orsakade det hela) så hamnade vi vid den avgiftsbelagda delen ett par gånger. Har lite smått väntat - och i förväg sparat ihop mina surt förvärvade slantar för att kunna lösa det hela - på att det ska dyka upp nåt i låddan, en straffavgift för att vi är lantisar som inte hittar, liksom.

Igår kom det! Den facila summan av 10 kronor är vad vi ska betala till Transportstyrelsen. Ojojoj, det är nog nästan så de bara går 20-30 spänn back på det. I och för sig så är det väl ekonomiskt riktigt skickat med ekonomibrev så portot ligger väl på runt 5:an. Kuvert och papper, administration, lokaler o dyl. Hmmmm... jo...

Eftersom jag av nån anledning (rätt lins i fel öga????) ser sämre än vanligt sedan jag bytte linser häromda'n så snurrade jag till det lite extra - ja, igen...
Läste texten "Trängselskatt för februari 2012. Registrerade passagerare, se baksidan." Jag vände och fortsatte läsa; "Antal passagerare 3, totalsumma alla passagerare 30 kr, summa till beslut 10 kr"

Vad f-n! Har de koll på hur många man åker i bilen? Och hur hann kameran registrera det? Jag eldade upp mig över att det skulle bestraffas (fast vi fick ju "rabatt") för att man samåker...
När jag senare skulle spy min galla över detta fenomen för maken så viftade jag antagligen lite längre bort med pappret. Plötsligt klarnade det hela; det stod alltså passager. Inget annat. Jaja.
Jag tycker ändå man kunde få lite mer chans att köra fel innan man behöver betala. De seeeeer ju att vi är från landet! Bäst av tre, vore det inte rimligt?

söndag 25 mars 2012

Ta tillbaka går ju inte






















Jag är en sån där magavkännare och de gånger jag inte lyssnar brukar sluta med katastrof och fiasko. Det vet jag så väl så därför slår jag inte dövörat till när det puttrar i trakten av solar plexus. För det mesta, som sagt.

Som när jag får mail till mobilen och ser att det är jobbrelaterat. Är jag ledig? Ja, då kan det vänta. I fredags när jag faktiskt var just det så gjorde jag tvärtom. Jag öppnade mailet och jag öppnade även bilagan. Av ren och skär nyfikenhet var jag tvungen att se om det var nåt viktigt. Det skulle jag aldrig gjort!

Inte så att det var nåt virus eller annat farligt (vad jag vet...) men det var något som jag ville att maken/chefen skulle kolla upp så jag vidarebefordrade det till honom. Trodde jag! Efter den f-bannade uppdateringen av min telefon (som gjort bl a att batteritiden är lika med noll */+%#&?"#...) har även ändrat placering på vissa knappar. När jag tryckte på det ställe där jag förut valde mottagare så sände jag istället iväg det.

Kunden fick alltså ett mail från mig där det stod: "Kolla detta. Puss"

De som fortfarande sov slutade genast med det när jag slitande mitt hår hoppade upp ur soffan och vrålade "Neeeeeeeeeeeeeeeeeej! Jag vill inte! Neeeej!"

torsdag 22 mars 2012

Turning torsdag into fridag

De senaste veckorna har ett veckodagsfenomen insmugit sig. Den ena (vi kan låtsas att det är jag) har hela tiden varit en dag före i tankarna. Gissa om det varit lite småjobbigt på torsdagsmornarna när denna jag insett att det inte är fredag...

Den andre (vi kan låtsas att det är maken) har tvärtom varit efter sig. Vet inte om det är för att det egentligen skulle behövts en extra dag här och där för att hinna med allt, kanske?

Det har varit lite lätt småvirrigt i alla fall.

Idag - tidigt - på väg till jobbet så säger den ena (vi kan låtsas att det var jag); "Har inte denna veckan gått ovanligt fort?"

Svar från den andre: "Joooo... men det är nog för att det är torsdag idag och fredag imorgon..."

Eeeh, jahaaaa? "Fast det brukar det ju vara..." hasplade personen ifråga ur sig innan frågan kom. En typisk sportkommentar, påstod han. Vad menade han med det?

Jag ska i alla fall ha lite extra koll ifall han får för sig att göra nåt riktigt avancerat idag, det verkar som att det kanske behövs :-)

En annan sak; Denna veckan är torsdag faktiskt fredag! För mig, vill säga!

onsdag 21 mars 2012

Alltså, jag vägrar!

På tre (3!) år har jag klarat mig från förkylningar. Ända sedan jag skippade bröd, pasta och en massa annat sånt som fyllde min vardag. Speciellt tallriken då, det var inte precis så att jag hade madrassen fylls med penne rigate eller tortellini om nu nån fick för sig det.
Den enes bröd den andres död. Lite så kan det kännas när jag numera mår så mycket bättre.

Ständiga bihåleinflammationer (varenda gång Mr Cold knackade på...) har t ex vikit hädan. Det har funnits dagar då halsen har bränt och värkt men det har aldrig blivit täppt näsa eller pannvärken från helvetet. Dessutom har det försvunnit snabbt som en avlöning en kväll på krogen/storhandling på Gekås (välj det som passar).

Igår lullade jag omkring lite i smådimma (kallas det dis då?) och skyllde det på helgen med tillhörande sömnbrist och på att jag var låg på grund av saknaden efter fadern som skulle fyllt år.
Kvällen som skulle fyllts med träning tillbringades tomt gloende på hockey istället och sängen äntrades tidigt. Idag vaknade jag med en hals som skulle kunna tjänstgöra som extra fyllning i nån kudde eller nåt, så tjock känns den. Jag är nästan lite täppt i näsan. Bara nästan.

Men NÄÄÄÄÄÄ, inte! Jag ska ju på fest i Hufvudstaden och träffa en hel massa goa människor, jag har sett fram emot detta lääääänge. Jubilaren måste få ett IRL-bevis på det jag så vänt och smygande ringde och talade om en kväll (natt???) för ett tag sen. Hon har ju t o m ordnat säng som är tillräckligt lång... Ja, fråga mig inte *s*

Så vad göra? Låtsas som att det regnar? Nja, hittar inget paraply. Och förresten, jag befinner mig ju inomhus för det mesta. Bara jobba på som vanligt och bälga vatten kombinerat med extrastarka krumilurpiller? Vila? Ja, jag tänker testa! Träningen får vänta tills den luriga krypkänslan försvinner.

Vik hädan du hemska. Jag vinner på envishet. Inget ska stoppa detta!

tisdag 20 mars 2012

Motionsrapport v11

Kort sammanfattning, bara... Ungefär det den är värd, liksom :-(

Måndag 0,75 PW
Tisdag 0,75 tim styrka
Onsdag 0,75 tim PW+
0,25 tim styrka
Torsdag 0,75 tim styrka
Fredag 0,75 PW
Lördag Kurs
Söndag Kurs

Totalt: 4 tim

torsdag 15 mars 2012

Snacka om vardagsmotion!

Ni vet det där med träningen. Eller hur? Jag brukar ju nämna den ibland :-) I alla fall, det kan ju vara lite svårt att få till den emellanåt. Tiden och annat...

Nu har jag börjat tänka träning i det mesta jag gör, speciellt på jobbet. Varför ta trucken och köra fram hela pallen när man kan gå flera gånger och samtidigt bära på tyngder? Nu pratar vi påfyllning av stänger till svarvarna, byta bitar i fler-op:arna är inte riktigt försvarbart att göra på det viset. Då hade konken varit aktuell för länge sen.

Men nu njuter jag av att bära stänger fram till stångmagasinen. Ibland blir det extra bonus när de måste slipas först också, fler bär- och lyftmoment. Allra bäst är det med 50- eller 60-millimetersstänger, det är liksom lite lönt när det är 15-20 kg på varje. Är det tunnare så gäller det att ta så många som möjligt så det kan bli lite arm- och axelträning på vägen :-)

Det märks skillnad på styrkan också. Nu behöver jag inte krypa till korset (för som någon kanske anar/vet är jag inte den som ber om hjälp i första taget...) och hämta maken när det ska lossas på bultar o dyl som han har dragit åt. Nu tar jag i lika mycket som förr men skillnaden är att det lossnar. Plus att han minsann också får ta i när jag dragit åt *fniss*

Närmar mig mer och mer ett gymkort också... Har haft svårt att motivera mig till det men det börjar (nästan) kännas som ett måste om jag ska komma dit jag vill...

tisdag 13 mars 2012

Jag önskar

Ibland önskar jag att jag fick önska mig lite vad som helst. Gör inte ni?

Då menar jag inte bara sånt som att alla krig ska ta slut och att vem det nu är som ersatt Lars-Gunnar Björklund ringde och grattade mig till storkovan. Här tror jag mina barn tittar på varandra och ser frågande ut; Vem är Lars-Gunnar Björklund och varför skulle han ringa????

Jag kan t ex önska...
 - att jag tar tag i pappershögen (som egentligen är det lilla problemet i det utrymme där den befinner sig) och trollar in den i pärmar.
- att mina träningstimmar ökar i samklang med mina muskler. För om de inte gör det så blir det inte lätt att få till volymen. Måste (=vill) öka öka öka!
 - att det snart ljusnar klockan fem så jag kan börja med mina sköna morgonpromenader.
- att de av mina barn som behöver/kan jobba får sommarjobb
- att någon i detta nu reser sig upp och hämtar ett par skalade ägg till mig så att jag slipper sitta hungrig i soffan. Denna någon får gärna passa på att ladda bryggaren tills i morgon bitti och gå och duscha åt mig.
- att jag återigen kan få inspiration till lite roliga, intressanta blogginlägg som någon orkar läsa.

Såna små, enkla saker, kan jag önska mig. Istället för de som är riktigt viktiga. Som att jag önskar att min mamma kunde slippa sin värk i några timmar, att mina barn alltid ska få vara friska och lyckliga, att världen ska bli en bra plats för alla...

Man kan alltid önska...

,

Mindre rörligt v 10

Hmmm... huvudvärken... Say no more...


Måndag
Tisdag  0,5 tim promenad
Onsdag 1,25 tim promenad
Torsdag
Fredag
Lördag 0,75 tim styrka
Söndag 1,25 tim promenad

Totalt: 3,75 tim


torsdag 8 mars 2012

Positivitetsminister - bra eller dåligt?

För ett tag sen så tog jag ett STORT beslut. Ett sånt där som man kan ta lite lättvindigt ibland, med en klackspark, och sen har man "glömt" det igen ett par dagar senare. Bara för att det låter så bra. Så enkelt. Just när man lovar sig själv just det där. Sen visar det sig - åter igen - att det är såååå himla svårt att leva efter...

Beslutet jag tog? Jag ska försöka sluta gnälla och istället lirka fram en gnutta positivt tänkande. I varje eländesdeg kan man hitta ett litet korn av ljus. Som den glade bagaren sa! Vilken jäkla bagare undrar ní förstås nu. Eller hur? Inte fasiken vet jag, det lät bra, bara :-)

I detta positiva grubblande ska det ingå att sluta reta mig på småsaker. Speciellt såna som andra ägnar sig åt. Sånt som egentligen inte spelar ett skit roll. Som att nån sörplar sitt kaffe så att nackhåren reser sig. Eller att det ligger hårnålar precis överallt där det inte ska. Att det står en massa skor i vägen i hallen. Äsch, ni vet. Skitsaker!

Det allra, allra viktigaste är dock detta; INGEN ska få mig att må dåligt. Jag ska helt enkelt inte tillåta det. För visst är det jag som bestämmer det, jag som stoppar de negativa tankarna från att växa. Jag släpper inte in dem helt enkelt!. Är det så att någon tycker illa om den jag är eller det jag gör, låt dem göra det då. Jag vet vad jag är värd och vem som spelar roll i mitt liv. Detta liv jag bara har ett av (vad jag vet än så länge...) ska minsann inte ödslas på värdelöst energitagande (eller givande, beroende på hur man ser det...). Inte i någon form.

Lätt sagt. Svårt gjort. Det är i alla fall det jag satsar på nu och framåt.

Exempel? Hade bråttom iväg och luggen i ansiktet. Där, mitt på golvet, låg en hårnål. "Vad bra, då slapp jag gå genom halva huset för att hämta en sån!"
Kommer trött från jobbet och hittar femtielva par skor i hallen. Stannar upp och tar ett djupt andetag... "Åh, vad härligt! Vilken massa goa människor jag får träffa nu! Rikedom på skor är rikedom på barn och vänner :-)"

Imorse kändes det lite tufft när jag vaknade med munnen full av en styck katt (Frans Eskil har börjat bli lite väääl matte-kelen). Spottade och fräste lite innan jag sträckte på mig och tänkte att det var skönt att det var fredag. Fast det var det ju inte! En vanlig sketen torsdag som dessutom randades snöberikad... Då gällde det att samla mod. "Ja, vad bra! En extra dag att hinna med allt det som är så bråttom..."
Som sagt; jag jobbar på det!

,

onsdag 7 mars 2012

Número nueve

Veckan som gick var rätt OK rörelsemässigt, får leva lite på det eftersom huvudet dunkar som jag vet inte vad denna veckan och tar bort lite av träningslusten... Än så länge har det bara blivit promenader av skiftande längd och fart, lite beroende på andra åtaganden i form av modevisning o dyl. Idag blev det en dryg 8-kilometare där jag höll på att blåsa bort (Mössa, vad är det???). Alltså, jag veeeet att man inte blir mer markbunden med mössa men det hjälper till att hålla huvet kallt. Nej, varmt var det, ja!

Blåsten och kylan gjorde mig snurrigare än vanligt, höll på att trilla när jag klev in genom dörren hemma. Då var det ändå inte alla som var hemma och hade strött ut pjucks innanför dörren :-)

Kvällen har sedan ägnats åt mat- och ugnslagning. Maten är biffar i gottig sås som vi ska ha imorgon och den andra lagningen var luckan till ugnen som "råkade" lossna när dotera skulle vara hjälpsam och se till så att det enerverande skorrandet försvann. Tyst blev det. Åtminstone på spisljudet.

Nu är det klart och med andra ord har jag mer tid över till träning imorgon. Konstaterar jag nöjt men lite uppgivet. Vill ju inte skjuta upp saker egentligen. Men, nu är det som det är. Imorgon är en annan dag!

Måndag 0,75 tim promenad
Tisdag
Onsdag 0,75 tim promenad,
0,75 tim styrka
Torsdag 0,75 tim promenad,
0,75 tim styrka
Fredag
Lördag
Söndag 0,75 tim promenad
0,75 styrka

Totalt: 5,25 tim

torsdag 1 mars 2012

Bara så ni vet...

Jag har haft ett ofrivilligt uppehåll men är på G igen. Körde ett tungt pass igår, det sitter som molande värk i armar, rygg och ben. Gött!

Dessutom så har guben min börjat hänga på i skogen och drar ut mig när jag tvekar. Vi brukar gå direkt efter jobbet innan man kommer in i kvällströttheten och det gör gott att få lite luft innan det blir kvälla.

Jag brukar träna nån timme efter maten i vanliga fall men igår passade det bättre att ta passet direkt efter skogsrundan eftersom det var lite annat som skulle fixas sen. Tränade, åt och slappade lite. När det närmade sig min vanliga träningstid så sneglade jag på klockan och lekte med tanken att strunta i träningen. Tills jag kom på att anledningen till min extra kroppsliga trötthet var att jag redan hade tränat...

Virrhöna!

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails