onsdagen den 1:e maj 2013

Ge upp lite, kanske?

Det går inte. Jag fixar inte att skriva inlägg så mycket som jag vill. Framförallt inte så bra som jag vill. Intressant vore ju inte så dumt heller. Men vem bryr sig? Egentligen?

Jag vet att det kanske inte är så viktigt. Varken att skriva eller läsa. Men... jag vill ju!

Har en fundering att kanske köra lite kortare uppdateringar via Facebooksidan istället. Ett tag. Då blir det av. Tror jag. Jo, det blir det.

Just nu så är det prio på mc-kortet som ska bärgas innan juli, tänkte jag. Plus att det har hänt saker i livet som får mig att känna mig släppt från femtionde våningen. Rätt ner, utan fallskärm. Alldeles för fort. Kan man förresten släppas i lagom fart på det viset? Nej, men jag trodde jag var förberedd. Trodde jag hade mer tid att vänja mig. Så blev det inte.

Står med hakan tappad och tårarna trillandes. Vet att det är bäst, det kommer att bli bra. Fast svårt.

Som sagt, det är mycket nu.

Så, till er som är det minsta intresserade - och inte redan gillat min sida - gör det! Jag kör där ett tag :-)
https://www.facebook.com/Volymochstyrka

Njut av livet så länge det varar!

Bild: På begäran, kommer här min bror Stefans fantastiska rader. Tål att läsas flera gånger!

Om du är intresserad av personlig utveckling, rekommenderar jag att följa hans sida:
https://www.facebook.com/FeedbackAkademin?fref=ts

TomasG :-)




lördagen den 20:e april 2013

Sopigt nervöööööös

Tidig morgon trots att det är lördag...
Två döttrar som skulle iväg till Taberg och köra folkrace (även en svärson), en son som skulle med och meka åt dem. En make som skulle till Föreberg och vara teknisk chef på crosskarten. Plus en trevlig kille till som befann sig i huset och skulle till samma ställe :-)
Min tanke var att sova till sisådär klockan sju. Det hade ju varit skönt. Men nä, det gick ju inte. Inte bara för att de inte var jättetysta, jag kunde helt enkelt inte somna om.

OK, tänkte jag då. Desto tidigare kan jag komma igång med skräpfraktandet. Bra!
Nähäpp! Inte var det några kommungubbar som masat sig till Åker vid 7 inte. Det fick bli slapp i soffan och kaffe istället.

Nu visar klockan nästan åtta och gul som guld går solen ner och det är precis lika tomt på folk. Lite suck där, faktiskt. Frukost ska stekas och sen ska jag väcka mina små hemmavarande hjälpbärare. Se'n borde de väl ha masat sig hit, skräpgubbarna och tanterna?

En bråkdel av det som ska hivas iväg...
 I eftermiddag blir det först nagelfix och efter det... Hjäääälp! Premiärtestning av hojen... Hur kan jag vara så himla nervös för det? Hur ska jag då klara att köra "på riktigt"?

Schemat under min intensivkursvecka är inte nådigt kan jag säga. Det hade varit tufft att klara på fem dagar och nu är det bara fyra... 240 minuters körning/dag i 4 dagar, plus 270 minuter Risktvåan en av dem... Jiiiisses. Kommer att vara som en sleta efteråt!

Och nu ser det bättre ut! Tackar grannarna för hjälpen :-)
Återkommer med rapport från den eventuella mc-körningen...

, , ,

onsdagen den 17:e april 2013

Värsta skräckfilmen!



Fattar ni hur jag hade skuttat upp i taket på den hyrda bilen om det nu hade suttit någon bältad där bak? Halv sju en morgon på landet. Ensam färd mot Göteborg planerad. Det ska inte sitta någon där bakom mig!

Vi (jag och några nästan lika knasiga andra...) hade faktiskt en liten diskussion om det förra veckan, i en annan hyrd bil. Fråga mig inte om orsaken till att vi kom in på ämnet. Eller för den delen; om hur vi kom in på några ämnen överhuvudtaget. Ni vill inte veta :-)

I alla fall... Av någon outgrundlig anledning började vi diskutera hur det skulle tas emot om någon helt enkelt stannar kvar bak i bilen. Åker med nästa hyrare till okänd destination. Som en sånt där gosedjur som barnen får i uppdrag av skolan att ta med sig hem och sedan skriva dagbok om vad de gjort.
Tänk vilka historier det skulle kunna bli!

Vi såg faktiskt en massa möjligheter i detta. Film, TV-såpa, kanske en artikelserie eller blogg? Eventuellt skulle inte alla uppskatta sällskapet. Mest för att de planerat att åka på egen hand. Sitta och sjunga med i alla låtar som spelas, kanske peta näsan i lugn och ro. Sånt där man gör under ensamma bilfärder. Eller? 
Kanske skulle det köra ihop sig för såna som eventuellt hade fått med sig fel fru/make också. Vi har inte vidareutvecklat saken men jag kom att tänka på mig när jag fick morgonens viktiga information.

"Ingen bältad bak"
Tack för det.

lördagen den 6:e april 2013

Jag rullar vidare

Min blogg och jag, vi har ett distansförhållande för tillfället. 

Bloggen sparkar till mig ibland, viskar "det där kan du skriva om". Jomenvisst, det känns alldeles rätt och riktigt. Just då.

Sen kommer det saker emellan.
Det kan vara t ex trötthet, leda, viktigare saker (?), Wordfeud. Eller kanske ren och skär glömska?
Vad var det nu igen som jag tyckte att jag skulle ta mig tid att upplysa världen om? Hmmm...

Tröttheten denna veckan började jag med att skylla på sommartiden. Joooodå, när man blir lite äldre så blir man lite känsligare för sånt. Det är inte bara att ta en timme och kasta bort på det där viset! Jag menar, om jag går upp vid 5-snåret i vanliga fall så är ju klockan helt plötsligt bara 4. Fattar ni?
Man behöver vara betydligt yngre för att orka med att det är två timmar till sex.

Efter att det härliga munsåret från hell satt sin prägel på min överläpp och jag började känna av huvudvärk och ögonsvid från samma ställe så insåg jag att det hade inte bara med den timmen att göra. Det är nån slags bihåleinflammation fast utan inflammation och utan snor. Bara med samma ONT. Ingen träning denna veckan, alltså. Jag är glad att jag vaknat i tid till att stiga av bussen, inte illa eller hur? 
Idag känns det bättre så det blev en morgonrunda i skogen. Med ett beslut om att stiga upp en halvtimme tidigare varje morgon och ut och gå :-) Så det där med timmar hit och dit, det kan man deala med, trots allt.

Har ni sett att nya Biltema-katalogen kommit? Jag tog tag i den med ett konstaterande om "i år är den tjockare än nånsin, vad är det nu de utökat med?" Gissa vilken sida jag fick upp? Rollator!?! Jo, jag kan tänka mig att det är evighetsmalande i arbetsterapeutkvarnar för att få ut en emellanåt, så; varför inte?

Biltema - hittar du det inte där finns det inte. 




Det jag skulle ha finns alltså inte... Nämligen detta:


Tur att det fanns på andra ställen för nu är det dags! Intensivkurs bokad och semester sökt *darrar*



måndagen den 1:e april 2013

Vindlande höjder

17 år har vi bott här, tiden går... Brist på förrådsutrymme har det varit gott om. Huset är ju inte byggt för att hysa en familj på sju. Vi var i och för sig bara fem då men ändå. Förvaring har saknats hela tiden. Vinden har blivit sorgehålet där allt bara slängts upp (för att bli av med det...)
Gissa hur många gånger jag svurit över borttappade Luciaklänningar, tärnljus och påsk- och julpynt. Mer än en, kan jag säga!
Nu har vi ju grejat lite med garderober o dyl så det har blivit bättre. Dock inte bra nog.

Eftersom det nu var dags att fixa till ny/utökad ventilation så passar det alldeles utmärkt att försöka fixa till lite avställningsytor. Golv är inte dumt alls :-)
Även om vi tycker att vi har rensat både vår och höst varenda år när det är containerdags i byn så är det en massa kvar... Trist men sant. Rensa rensa rensa...
Det blir etappvis. Ner - ut eller in på "skräprummet" så länge. Om tre veckor försvinner det från tomten!


Bara en liten del av röjbehovet

Ser inte direkt fram emot att ta ned mangeln genom luckan

Eftermidda'n ägnades åt att släpa (och vissa var verkligen slääääpa) upp spånskivor och reglar. Fattar ni hur tungt det blir när man ska ha upp det genom en lucka i taket? Tillräckligt för att kunna skippa gymmandet, kan jag lova. Mina vader var redan hemska efter fredagsträningen, inte blev det bättre av klättrandet på stege upp och ner. Eller jo, det blev det ju. Träningsvärken, den sköna, den utökades.

Så pass pensionär kände jag mig som så att jag satt framför Bingolottosändningen en stund. Då förstår ni, va? Övergick till SOA innan sovdags istället. När man ligger still kan man ju låtsas att man är en tuff MC-brutta istället för en stapplande gammeltacka.


,

lördagen den 30:e mars 2013

Ibland är den mindre än man tror

Häromdagen införskaffade vi oss en "åka-till-stationen"-bil. Ni vet, en sån där liten sak som inte kostar så mycket, varken att köpa eller driva. En bil man kan ta de dagar när det inte passar med bussen som går ända hem. Istället för att någon ska behöva åka och hämta så står den där och väntar och man får vackert köra hem på egen hand. Eller ta den ända till  jobbet för den delen.

När det var dags att handla inför påsken så tänkte vi att vi skulle testa den, ända till Värnamo. Först skulle det införskaffas lite förbättringsdetaljer till den, på det stora blå biltillbehörsvaruhuset. Där kan man ju hitta det mesta och det gjorde vi också. Bl a flyttkartonger. Vi stod och dividerade lite om vilken storlek vi skulle ha och jag fick igenom att vi skulle ta den största.

När vi så hade hittat rätt lampor och annat (som var det ursprungliga ärendet) och betalat så fick Peter nåt underligt sken i blicken. Jag undrade vad det var, förstås. Tror du verkligen vi får in de här i den lilla bilen?
Vi hade naturligtvis glömt bort att det var en yttepyttebil vi åkt dit med! Vi är ju vana vid att ha kombi eller nåt annat stort med plats för sju...

Jag skrattade så jag fick magknip när jag såg detta... Jag hade två förslag;
1. Vi lämnar tillbaka kartongerna, det är ju ingen panik med dem
2. Vi stoppar in bilen i en av dem.

Peter fick mickla en stund och sen åkte vi därifrån. För att storhandla...

Tycker faktiskt det är lite fräckt av folk att bara stanna med sin kundvagn mitt på parkeringen, bara för att de är nyfikna på hur det ska gå. Hur v i ska lyckas få in allt det vi handlat - och oss - i den lilla bilen.

, , ,

fredagen den 29:e mars 2013

Hon gingo sig ut...

...för att söka sig ett par jeans. Dottern, alltså. Tillsammans med sin ömma moder halvsprang hon sig in till sta'n för att hinna innan stängningsdags. Som skulle vara kl 18.

Hon gingo med målmedvetna kliv och siktet inställt på just det paret. Det med stort J. Kan man säga så? Blir det inte Jaret då? Nåja...Ömma modern var inställd på en snabbt avslutad shoppingrunda eftersom valet var klart redan innan dottern lämnade hemmet för att kliva på bussen in till metropolen.

Om nu inte det Jaret hade försvunnit till någon annan så hade det säkert slutat i det önskade förväntade resultatet... Omtaget blev ut och in, ut och in. Andan i halsen förbyttes snart till relativt normal andhämtning när vi dristade oss till att läsa öppettiderna på en butiksdörr. Till klockan 19, minsann!

Det blev dyrt till slut. Den ömma moder som begav sig ut på sta'n för att vara sällskap och smakråd, hon kunde knappt gå in i en affär utan att hitta nåt snyggt. Dottern klarade av att inte hitta några jeans, däremot. Fanns inga alls. Nääääädå, inga alls, jag lovar.

Men när vi sent omsider kom hem, då var kommentaren till fadern; "Du får nog ta ifrån mamma plånboken..."  Vadådå, det är väl bara att hämta mer i hålet i väggen? Eller? Gäller ju att skynda sig innan lönen är slut ;-)

Nä, allvarligt, jag tycker den småspringande dottern var lite orättvis där. Nog har väl även en öm moder rätt att köpa sig en ny jacka nåt år? Och lite annat småskoj? Säg jaaaa!



 , ,

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails