lördag 31 december 2011

Då nollar jag idag då

Väcktes med en liten smekning på näsan. Eller smekning och smekning... det var väl mer i form av en uppfordrande tassputtning. Kikade på klockan och visst, den var ju redan halv sju... Funkar med en ensamstund på morgonen, inga problem. Upp då.
Jag klarade uppstigningen relativt bra, trodde jag skulle ha mer ont i kroppen efter passet igår men det kommer väl. Nu har jag slösurfat en stund, spelat lite Wordfeud och bara njutit av tystnaden.
Nu får det bli ett rasslande, puffande kaffebryggande. Förmiddan blir i packningens tecken. Kolla så de hemmavarande har allt de behöver innan vi drar. Småpill med andra ord.

Idag lämnar jag tränandet därhän (tror jag, har inte riktigt bestämt mig än...) och ser fram emot att sätta igång på riktigt imorgon (eller måndag beroende på hur sen hemkomst det blir). 30 dagars slit. Ska bli riktigt spännande att se vad jag klarar av under press :-)

Startvikt 71 kg Midjemått 81 cm och vilopuls 63
Tänker inte visa några bilder under tiden, det får bli när tävlingen är avgjord. Jag är ganska bombis på att min vikt inte kommer att gå nedåt så väldigt mycket, kanske snarare öka lite. Vet att jag har rätt lätt att lägga på mig muskler (om jag vill) och de väger ju mer än fettet som försvinner.
Lite spännande ska det faktiskt bli...


Till er alla önskar jag ett härligt, mysigt, gott 2012!





,



fredag 30 december 2011

Dag -1 blir till 0 som övergår i 1

Vet inte riktigt vad som händer men de senaste dagarna har jag sovit till 8-8.30, jag som vaknar vid 5-tiden annars. Gissningsvis är det den återfunna motionen som välkomnas av min kropp och belönar mig med en djup, skön sömn :-)
Det finns ju ingen härligare trötthet en den riktigt kroppsliga, antingen av hårt kroppsarbete eller av träning. Då kan t o m jag - Fru rastlösmåstehanåtattgöraförattmåbra - sjunka ner i soffan och stanna där mer än 5 minuter. Det gjorde jag faktiskt igår när vi kollade Jägarna 2. Bra men hemsk.

Idag har allting bara rullat på. Fast i lagom tempo. Började träningen med att bära in motionscykeln och gymställningen från friggeboa. Vet inte hur många kilon vikterna väger tillsammans men det var allt lite påfrestande (och ja, vi var två...). Skulle ju fortsatt redan då men annat kom emellan. Som en övningskörning och avlämning av dotter hos kompis. Såna där mammagrejer ni vet.

Hantelbeståndet i nuläget. Och nej, jag kör inte bara småttingarna ;-)

Avnjöt fläsk och löksås som maken lagat till och sen fick det sjunka innan jag laddade upp med allt jag behövde. Dator för att ha koll på övningarna och kunna spela dunkadunka, telefon eftersom jag väntade samtal, vatten och hmmmm... var det inte nåt mer? Till slut kunde jag köra igång och nu är premiären avklarad. En dryg timme tog det med allt. Min yttepyttelilla farhåga att det skulle vara lite messtuk i början kom snabbt på skam. Hittade flera stycken små bitar av kroppen som minsann varit dolda ett bra tag. Tvingade fram dem och nu darrar jag lite överallt. Ett hett tips: Raka inte några ömtåliga, kurviga ställen efter passet, det är svårt att träffa rätt *s*

Bara för skojs skull mätte jag mitt midjemått efter de senaste dagarnas promenader (och inget mer), det hade minskat nästan 4 cm... Lite gör nytta med andra ord men det lär inte fortsätta i den takten. Tur är väl det, i så fall är jag nere på 50 cm efter en månad. *ryser*

,

torsdag 29 december 2011

Dag -2 med anlända övningar

Morgonen startade som igår, fast senare. Vaknade av att någon krafsade mig på näsan (det var inte vänsterhalven...) och struttade upp till kaffekvarnen. Lite halvsegt intogs frukosten innan någon gick och jobbade och nån annan lät maten sjunka.
Alldeles för lite visade det sig när jag gav mig ut i snålblåsten... Mådde illa efter bara nån kilometer. Jag brukar oftast promenera på tom mage, tidigt på morgonen och det funkar helt OK. Ett glas vatten och iväg, bara. Nu har det varit lite annat pga ledighet och ljusbrist. Det blir senare helt enkelt.
Bestämde mig då för att testa rundan jag tänkt köra på vardagarna. Ca en halvtimme ska jag nog hinna med på lunchen. Innan maten, då... Måste ha ljuuuuus så det blir nog perfekt.

35 minuter tog den, rundan. Inga träd ramlade ner i skallen på mig heller. Fick tipset att hjälm kan vara en bra lösning/skydd. Jo, men nu har ju inte jag nån hjälm som kan passa just till det ändamålet. En och annan MC-hjälm och intercomhjälm finns ju men hur skulle det se ut? Jag tror minsann att traktens lokala blaskor skulle fylla ut en och annan sida med det heta stoffet. Kanske tränar nack- och axelmuskler i oc h för sig :-)

Idag har jag fått de första övningarna till programmet och imorgon kör jag dem för första gången. Basta.

,

onsdag 28 december 2011

Dag -3

Ledig dag. Tack, tjifen ;-)
Tog en sån där härlig långkaffe i soffan och knölade ner mig med halva kattbeståndet innan det vankades ägg och bacon. Det är det minsta man kan göra för det arbetande folket eller hur?

Efter det hade jag bestämt mig för en ny, längre runda i skogen. Paltade på mig och travade iväg i ganska snabbt tempo. Där halva rundan brukar vara avklarad fortsatte jag rakt fram. Trodde nog det skulle skilja ca 2-3 km och när jag hade klarat av de 6 första (och då brukar jag nästan vara hemma) så var benen rätt tunga och flåset ljudligt. Föreställde mig en dusch och nymalet kaffe medan jag hade naturduschen strilandes och svetten pärlandes på kroppen.

Och där! var jag i mål. Kollade appen och vad skådar mitt norra? 7,88 km. Va? Jag brukar gå 6,8 ungefär och det här kändes betydligt längre! Gissar på att det beror på att jag var osäker på hur det såg ut den nya delen av rundan, det är alltid lättare när man vet vad som döljer sig efter nästa krök. Jaja, det var längre och jag förbrännde dryga 500 så jag var nöjd ändå.

Det var den motion som blev av idag. Jag har varit hos Tattoo Studio Lehto och fyllt i min rygg och eftersom jag blev så trött (somnade nästan... eeeh...) så skippar jag mer ansträngning idag. Kör imorgon igen!


,

tisdag 27 december 2011

Dag -4 blev inte som planerat

Hmmm... Igår kväll fick jag av chefen veta att vi minsann skulle jobba. Någonstans i kommunikationen hade det tydligen brustit. När vi diskuterade mellandagarna så lät det ungefär ; "vi får se...kanske nån dag..." Min tolkning var således att vi skulle jobba minsta möjliga. Absolut inte idag.

Jag skulle ju träna. Komma och förstöra mitt upplägg med jobb. *hmpf*

Jaja, jag tog sovmorgon i alla fall. Hade tänkt att ta en promenad innan frukost men vaknade inte förrän 8.30. När hände det senast??? Antagligen är min kropp i fullständig chock efter de senaste dagarna i rörelse :-)
Det blev några timmars arbete sen strejkade jag. Chefen fick klara det där själv, i sällskap med 2 av döttrarna som minsann behöver sysselsättas på jullovet. Mamma har annat att göra.

Efter en välbehövlig lunch (försenad och efterlängtad) tog jag ett motionspass med att städa rummet som ska bli kombinerat gästrum/gym. Det var svettigt så det räckte. Nu är det en del hantlar o dyl på plats. Och jaaaaa, jag tänker använda dem ikväll. Inte börja slarva, inte - då blir det smäll på fingrarna! Kanske bättre att släppa en av de tyngsta på foten, förresten? När den arbetande chefen kommer hem har han lovat mig att agera bärhjälp så resten också hamnar där det ska :-)

måndag 26 december 2011

Dag -5




















Så här snygg är man efter en timme med kraftfullt gångande i en typisk småländsk skog och med duggregnet hängande över sig hela tiden. Svettig, trött men nöjd. Tog samma runda som igår fast motsatt håll.
Detta innebär betydligt fler sega uppförsbackar och ett tag skrek mina träningsvärksvärkande lårmuskler "Stoooooooopp!" Inte fanken lyssnade jag på det. Inte när jag väl bestämt mig. Åååånej.

Det tog några minuter längre än vad det brukar när kondisen är bättre men det var inte så illa som jag hade trott. I eftermiddag har jag gjort nåt som jag sa senast i affären idag att jag inte skulle. Spelat X-box 360 Kinect... Försök att dansa efter den som visar där. Ojojoj, där fick sig pulsen en höjning igen. 1,5 timme har det alltså blivit idag. Helt OK :-)

Nåt som genast visar att rörelsen har varit större än vanligt är att jag är hungrig. Oftare. Mer. Hmmm. Gäller att anpassa snarast.

,

söndag 25 december 2011

Dag -6

Hoppas att ni alla hade en lugn och skön julafton, det hade vi! Inget kringflängande, hela da'n spenderades på hemmaplan.

Jag känner mig som en halvfull spärrballong idag. I 2 dagar har jag "fuskat" med skinkmackor. En och annan fudge åkte visst ner också. Gott men ont. Efteråt.
Inte så att jag mår dåligt för själva ätandets skull, att jag känner mig fetäcklig. Näää, men det där med blodsockernivån (vakna hungrig...) och sötsuget. För att inte snacka om åskmullret i magen.
Det är inte värt det. Idag blir det inget sånt. Ska jag äta skinka blir det rent, utan tillsatser av bröd

Annars känner jag mig grymt laddad inför min egen utmaning som startar nyårsdagen. Visst är det en kanondag att börja en hård träningsperiod på? Gissningsvis är jag inte ens hemma förrän på kvällen så vi får se om dag 1 kanske måste skjutas upp till dag 2...

För att det i så fall inte ska kännas som ett totalt nederlag har jag redan nu börjat med lite förberedelser. En 7-kilometare på en knapp timme blev det innan jag putsade på hantlarna en stund så de är i toppskick :-)
När min bättre hälft kommer hem från mellandagsrean (!?!) så ska han få hjälpa mig att bära in lite annat som ska få bekänna färg. Motionscykeln och hemmagymmet ska placeras i den numer hemifrånflyttade sonens rum. Snart har jag INGEN anledning alls att låta bli tränandet!

torsdag 22 december 2011

Rivstartar 2012 med Fitnessfighten

Idag har jag tagit ett STORT beslut vad gäller min träning. Fr o m 1:a januari ska jag träna en timme varje dag och följa kostråd från World of shape. En månad med före- och efterbilder som sedan bedöms och förhoppningsvis leder till final.

Jag har inte fått tillgång till allt än och det jag är mest spänd på är hur det ska funka med kostråden. Sådana brukar inte vara så LCHF-inriktade eller hur? Vet att de har något som är anpassat efter att det ska vara glutenfritt så som sagt; spännande att se vad det är.

Nu när jag faktiskt har anmält mig till en tävling (hjäääälp!) kastas alla undanflykter över bord. Plask! Där sjönk de till botten och där ska de förhoppningsvis klara sig från eventuella vrakplundrare som vill plocka upp dem igen. Skulle de vilja flyta upp så blir det blyfötter på.

Redan idag ska jag hem och göra iordning träningsrummet. När januari kommer ska allt stå klart och bara vänta på att jag ska rycka tag i hantlar och annat. Innan dess ska jag ägna ledigheten åt att ta upp mina promenader igen. Det är lite lättare att få motivation till det när det faktiskt är ljust ute.

Ingen återvändo. Minsann om jag inte ska se till att bli en bättre bloggare på samma gång. Och då menar jag regelbunden. Som typ varje dag. Nog borde det kunna funka under den månaden åtminstone?

Vet att jag har bett er innan men nu mina vänner är det allvar... Skäll, peppa, kommentera. Nu jäklar kör jag!

, ,

onsdag 7 december 2011

Smal vs tjock - värt att kommentera?

Tänk så många gånger jag har blivit ledsen, förbannad och allmänt irriterad på detta...
Från att ha varit en knubbig bebis sträcktes jag ut på längden och blev smaaaaal. Föööör smaaaaal. Enligt andra.

Plankan. Spinkis. Janne Långben. Ojojoj, fantasin flödade hos dem som tyckte det var helt OK att kommentera mitt utseende. Ingen vuxen reagerade på detta, de var lika goda kålsupare istället. "Flicka lilla, äter du inte? Så där smal kan du ju inte gå omkring och vara...."

Nähä? Vad ska jag göra då? Sitta still och hoppas att allt jag äter (och det var INTE lite) lägger sig på mig och stannar kvar tills jag blir "normalviktig"?
Jag hörde aldrig någon säga till personer med övervikt "Flicka/pojke lilla (?), ska du inte sluta äta nu? Så där tjock kan du ju inte gå omkring och vara..."

Mallan skrev om detta och direkt kände jag hur jag återigen reagerade. Varför är det OK att kommentera om man tycker någon är för smal? Jag får höra det om mina döttrar också, de är nämligen begåvade med mammas långa kropp. Jag är ganska säker på att andra mammor inte säger till om de tycker en annan förälder har för tjocka barn. Inte någon jag känner i alla fall.

Nädå, tjockisar låter man vara ifred. Man kan ev baktala och gnälla bakom deras rygg men säga det rätt ut? Nej, inte då. De kan ju bli ledsna. De har det ju redan så jobbigt med sin vikt. Som de måste kämpa för att gå ner. Nä, dem skonar man.

Det baktalas bakom oss lite mindre också, oooooja! Men vet ni, man kan ha känslor fast man inte bär på överflödiga kilon. Man kan kämpa med sin vikt på andra hållet. Man kan må dåligt av att inte lyckas gå UPP.

Hur många har inte funderat på om de ska våga fråga om det är bebis på gång när de träffar på någon som lagt på sig lite? Hur många låter bli? Just det.
Ska ni gnälla på att (ni tycker) jag är för smal så kom igen - släng kilona i ansiktet på dem ni anser är för tjocka också. Jämlikhet, liksom.

,

torsdag 10 november 2011

Allt är upp och ned

Eller kanske ut och in? Fram och bak?

Känner mig lite uppgiven och trött/irriterad. På sjukvården.
Efter att ha levt med sjuka föräldrar sedan jag var 11 (och det är en ansenlig tid sedan det var nutid...) har jag en hel del erfarenhet av sagda irritationsmoment.
Mest dåliga, ska jag villigt erkänna. Vissa ljusglimtar har strilat emellan de grå molnen men starka har de aldrig varit. Inte tillräckligt för att lysa upp.

Hur många gånger har t ex min mamma inte fått kämpa för att ens få en tid? Få läkarens öron och ögon att tolka in det hon berättar. Det har inte varit det lättaste. De har gärna läst innantill och sett att "jaja, det beror på..." istället för att ta in den nya information hon desperat vill ha fram. Ingen hjälp där, inte.

Sedan en tid tillbaka har det ändrats. Tack vare att jag som dotter har tagit kontakten och fått dem att lyssna. Det ligger mycket i uttrycket "Man måste vara frisk för att orka vara sjuk". Nog om det.

Till mitt irritationsmoment då...
Jag mår bra (inte mycket att reta sig på iofs) och anser inte att jag behöver utredas för ett högt blodtryck som inte finns och blodfetter som är lite förhöjda. Kolesterolhalten i mitt blod är helt acceptabel. Som jag sagt så många gånger tidigare... Enligt mig, vill säga.
Jag har klart och tydligt talat om att jag kan acceptera en årlig besiktning men att jag inte vill göra någon speciell genomgång utöver det. Jag mår ju för kattsingen bra!

Nu damp det ned en kallelse i låddan, det ska göras en livsstilsbedömning för att gå igenom kost och träning och allt vad det är. Jag sa NEJ igen.

Det jag retar mig på är inte att de bryr sig och vill att jag ska må bra (och det gör jag ju redan, dock inte tack vare deras stattiner och annat jox). Nej, det är att de lägger resurser på en person som tydligt talat om att jag är OK och  därmed tackar nej till detta. Lägg resurserna på de stackare som verkligen behöver det istället.

Låt en välmående LCHF:are vara ifred. Tack.

, , ,

söndag 2 oktober 2011

Appar istället för zappar

Föll för nymodigheterna (som inte är så nya längre, jag veeet...) och har numera också en smartphone. Med denna följer en massa onödiga (?) grejer men även en hel massa kul och "nyttigt".
Jag har fastnat för Wordfeud, naturligtvis. Ord, ord, ord. Går ju inte att stå emot när man är en sån som jag som både är tävlingsmänniska och ordvrängare :-)

Snart har jag nog vant mig vid att man visst kan lägga mer eller mindre knäppa ord, böjda och sånt som absolut inte tillåts i t ex Alfapet. Det är på andra hållet också, inga förkortningar eller liknande ges poäng för. Vissa ord går bra ibland, nästa gång finns det inte i svenskan... Jaja, kul är det!

En annan grej som jag börjat använda är Runkeeper. Peppning i träningen är inte fel. Kul att kunna ta sig igenom alla de rundor jag brukar gå och se hur långa de är och hur snabbt jag klarar av dem. Nästa gång ska jag naturligtvis slå mig själv och kanske bränns det nån liten extra kalori då.

Walking Activity 6.73 km | RunKeeper

Har testat lite olika arbetstider ett tag, både för att kunna sträcka ut maskintiden över fler timmar (positivt för tillverkningen) och för att jag tycker det är toppen att få träningen gjord på morgonen. Ska pröva ännu ett grepp imorgon. Upp och börja klockan 5, sticka hem 1,5 timme när de andra kommer vid 6.30. Då hinner jag ta 4-kilometaren och styrketräna innan jag fixar frukost kl 8 och sen tillbaka vid 8.30. Plus att lillan fått lite sällskap innan skolan också (och jag har klarat mig från morgonrusningen som är värst vid 6-snåret här hemma). Låter bra just nu, hoppas det blir som jag tänkt mig.


torsdag 29 september 2011

Du skulle bara veta...

Ni som har hängt med mig ett tag (har ju varit svårt senaste tiden eftersom jag aldrig visar mig men ni vet vad jag menar...) kanske minns detta?

Det var ett tag sen och kärringa är som kärringar är mest i den här åldern, tror jag. Har mina dagar med krämpor men däremellan så flyter det på rätt OK. För å vara kärring, alltså :-) Det finns inga konstiga tecken som gör att jag tror jag skulle befinna mig i nån slags farozon för att drabbas av igenkletningar i mina kärl eller av andra stopp. Jag lär nog leva tills jag dör.

I vilket fall som helst så har jag - efter den sjukhusvistelsen - låtit mig underkastas diverse provtagningar. Det hade hittas en liten, yttepytteliten, förhöjning i nåt proteinvärde. Det kunde tydligen visa på risk för blodcancer. talades det helt krasst om för mig förra gången jag var på återbesök (trodde det var en liten koll, bara). Då var det tur att jag satt ner kan jag säga. Iofs hade jag börjat undra varför de skulle till att ta benmärgsprov på mig innan jag träffade läkaren... "Ska ni inte alls det" talade jag om för den stackars sköterskan som beväpnad närmade sig. Tji fick de!

Läkaren rabblade sig igenom alla testerna även idag och talade om att allt minsann såg så bra ut så. Jaaaa, förutom kolesterolet då. "Jaså?" undrade jag med spelad förvåning. Det hade jag ingen aaaaaaaning om.

Jag vet att det är förhöjt men jag vet också att det inte är så farligt som tant doktorn vill påvisa. Jag känner mig kav lugn. Sen kom det roliga;
Hon gav mig en lång blick (hade hon varit man skulle den kunnat misstas för nåt annat) över min 183-centimetriga lekamen och sa med övertygelse i rösten;
"Jag ser ju på hur du ser ut att du är inte en person som äter en massa fett. Det kanske är något ni har i släkten, man vet inte så noga alla gånger. Det kan kanske bero på potatis, några flingor du äter eller så är det nåt bröd som gör det"

Åh, jag fnissade inombords och skakade osynligt på huvudet. Du skulle bara veta att jag inte äter en endaste brödsmula och att jag njuter av smör och grädde varenda dag :-)
Hennes sista ord innan jag gick var; Du verkar vara en synnerligen frisk kvinna!

Jotack, känner mig överkomligt pigg, speciellt nu när jag börjat om med mina promenader och träningen. Så läkarvetenskapen får snacka emot sig själv i fortsättningen också. Utan att jag bryr mig om att käbbla emot alla gånger. Det räcker med att jag vägrade medicinering senast. Stattiner - stick och brinn!

, , ,

onsdag 21 september 2011

Jag säger till om det blir nån ändring!

Alltså, nu är jag kanske lite grinig över småsaker men är det inte onödigt med visst administrerande? Speciellt när det ska fyllas i gånger fem.

Vartenda år får vi hem information vid skolstarten. Gott nog det, Meeeen.... måste vi fylla i vilka vårdnadshavare och var de bor/arbetar/kan nås varenda år???
Mina barn - liksom de flesta andras, misstänker jag - har haft samma föräldrar sedan de föddes. Flyttar sällan gör de också. Snälla skoladministratörer, kan ni inte se till att lägga tid och pengar på sådant som verkligen behövs ny information om?

Jag lovar att sköta min medborgerliga och föräldramässiga plikt om det skulle dyka upp förändringar som påverkar mina barns skolgång. Om jag flyttar eller byter arbetsplats eller något annat. Mobilnummer byts inte ofta här (aldrig hittills), men skulle det ske så hör jag av mig. Precis som jag enkelt skulle kunna ändra adress till banken o dyl så grejar jag det till skolan. Gör nåt vågat - lita på oss vårdnadshavare!

tisdag 20 september 2011

Bromsklossar av rang

Ja, vad säger man? En utlandsresa (planerad så det var ingen överraskning) och ett influensaliknande kroppstillstånd har bromsat upp min träningsintention.

Hostande och feber är ingen bra grund att stå på. Speciellt inte om man knappt orkar stå. Jag vilade mig igenom i stort sett hela förra veckan men är ändå inte tillbaka där jag slutade. Utgångsläget är på minus...

Har bestämt mig för att låta kroppen vila sig frisk ordentligt ett tag till och sen får det bli lugnt promenerande innan jag spinner loss igen. För loss ska jag!

Just nu kryper det i kroppen av träningssaknad men det kanske är för att jag vet att jag inte kan?

tisdag 16 augusti 2011

Träning nystartsveckan

Sammanfattar helt kort att det blev 5 timmar sammanlagt, varav 1,5 timme styrketräning. Det var på 4 dagar eftersom jag tog vila på fredagen (kände mig så gammal när jag helt plötsligt var mamma till en 20-åring...) och inte var hemma resten av helgen.

Ganska nöjd så här i början, trots allt.

Andra veckan startade igår med 45 minuters gymmande så det känns fortfarande OK :-)

fredag 12 augusti 2011

20 år tror jag visst att jag var...

Minns det som igår men nu är det inte jag som fyller, det är sonen som ändar tonårstiden och övergår till normal tideräkning.
För två år sen skrev jag detta och det är konstigt så mycket av det som fortfarande stämmer...

Grattis "lilleman"!

Joakim Blansch Åker 20 år

torsdag 11 augusti 2011

Frisering av Brad Pitt och tappade tänder

Min natt har varit - minst sagt - spännande. Den har innehållit en hel massa konstigheter.
Det började med att jag befann mig på nån konstig vild camping där jag kände mig mer vilsen än vanligt. Letade efter familjen och stötte så småningom på en frisörkille som hittat min man. Därefter dök en självfriserad dotter upp, tonårsvis och stubbig på hjässan.

Lämnade stället och hamnade i mitt barndomshem där jag tappade tand efter tand... Stora tänder, inte några små risgryn där inte! De var som muterade vindruvor och puttades bort av lika stora som växte upp därunder. Burr... Känner blodsmaken än.

Avslutade med lite trevligheter i friserandets tecken (varför dessa saxdrömmar?). Brad den ende Pitt behövde putsas till och jag hjälpte så gärna till. Han var väldig petig med hårstråna så det blev inga utsvävningar direkt. Men jag tog god tid på mig :-)

Den natten motades bort med en timslång promenad och ett gympass på en knapp halvtimme så jag har skött mig idag också.

, , , ,

onsdag 10 augusti 2011

Minsta motståndets lag

Av gårdagens styrkepass blev intet (om man inte räknar bärande av matkassar och inpackande av matvaror i kyl och frys) utan istället blev det en extra promenad på kvällen. Det kändes helt enkelt för sent på kvällen när allt annat var grejat. Kroppen har väl fått sig en smärre chock för jag somnade framför Montalbano och det brukar inte hända, den italienaren kan hålla mig vaken ;-)

Idag skulle jag ju börja med andra arbetstider och behövde inte gå upp riktigt i ottan. Hade småtankar på att gå upp vid fem ändå men det blev två omställningar av klockan. Först till sex och efter att ha känt att jag hade dunkande huvudvärk blev det till sju. Verkligheten slutade med att jag gick upp kvart över sex.

Då var det nära att jag hoppade morronpromenaden. "Det räcker ju med styrketräning, jag kanske kan gå ut ikväll..." Efter en kopp kaffe började huvudvärken släppa och jag snörade på mig dojorna trots allt. Hade bestämt redan igår att jag skulle gå min långa runda. När jag närmade mig vägskälet där man kan välja att svänga av till en ca 2-3 km kortare sträcka började det ösregna... "Jaja, då tar jag den korta..."
Efter 5 meter in på den vägen så märkte jag vad jag höll på att göra. "Nä, så fasen heller! Här ska inte fuskas det första jag gör!" Jag vände och det blev en timmes rask promenad till slut.

Efter en stadig frukost på 4 ägg med några skivor ost och lite majonäs och ett paket bacon blev det ytterligare en kopp kaffe innan jag tog tag i biceps och rygg i gymmet. Nu känner jag mig pigg inför arbetsdagen!

,

tisdag 9 augusti 2011

Måndagens strapatser

Det gick över förväntan att stiga upp igår. Visst hade jag vaknat en massa gånger som man gärna gör när det är dags att vakna av alarmet igen men var ändå ganska utvilad. Inga problem att ta på träningsgrejerna och ge mig ut i skogen fast klockan bara var kvart i fem.
Mötte grannen med hund som hurtigt frågade om det var dags att motionera bort semesterfläsket!?! Vad menar hon? Hmpf.
Tur att jag inte har såna nojor, bara svarade "Ja, nu jäklar!"

Funderade lite på det där när jag gick vidare, jag tror inte att den frågan hade ställts till nån som verkligen skulle behöva få bort en hel del. Eller vad tror ni?

Nåja, min promenad blev en 40-minutare och sen blev det kaffe och vatten. En banan slank ner också innan jobbet. Frös så jag skakade när eftersvettningarna gjort sitt! Och jag veeeet att det beror på att kroppen ville ha påfyllning.
Jag ska ta tag i det där!

Min kropp har en ämnesomsättning som heter duga och så fort jag börjar använda den mer än det vanliga så skriker den efter meeeer. Min LCHF-kost håller den i schack och har gjort så i 2,5 år utan problem men eftersom jag nu ska sätta lite mer fart så måste jag planera in extra tankning efter träning.

Efter styrkepasset (ca 40 min axlar och triceps, inkl uppvärmning på motionscykel) igår kväll blev det en proteindrink och två kokta ägg med majonäs. Imorse var jag inte alls så hungrig när jag vaknade.

Men som sagt, bättring krävs där. Ska jobba lite annorlunda ett tag och kommer därför att kunna fixa både promenader och styrketräning på mornarna och det känns kanon, speciellt så här i början. Har en positiv känsla i kroppen nu så det ska nog kunna funka!

,

måndag 8 augusti 2011

Frågan om sex?

Kan inte låta bli att dela med mig av ännu en av mina blundrar...

Efter att ha åkt runt med övningskörande döttrar och stannat till på diverse ställen för handlande och dylikt var jag nog lite virrigare än vanligt. Jaaaa, det gåååår!

Kom på att jag glömt inhandla något som är ganska viktigt för min äkta hälft och beordrade därför dottern att köra till macken. Naturligtvis skulle det hämtas på lagret och kön växte bakom mig.

- Hur många? frågade killen.
- Det räcker med en, mer får han inte, skämtade jag lite lagom vitsigt.
- OK, det blir 46 kronor.

Jag lämnade fram en hundralapp och kollade sedan om jag hade några mynt. Det hade jag.

- Vill du ha sex? frågade jag.
Kände direkt att det blev lite fel...
- Eeh, kronor menar jag...
- Jag fattade vad du menade, svarade killen (som säkert inte ens satte sex av annat slag i samband med en tant som jag).

Röd i nobban gjorde jag sorti...

söndag 7 augusti 2011

Början på nåt nygammalt

Utgångsläget idag, sorgligt olikt bilden i bannern ovanför...



























Minsann har det inte varit en helt OK söndag, trots att det är sista da'n innan jobbstart. Bara att ha bestämt sig för att ta tag i saker och ting livar ju upp ;-)

Idag blev det en skogsrunda, en mil på motionscykeln och lite ryggarbete. Det var träningdosen för att smygstarta lagom, svettigt så det räckte i alla fall. Imorgon blir det allvar av!

Maten har varit smarrig också, först skinkstek med kantarellsås och ikväll blev det grillad kyckling med grönsaksgratäng. Den blev riktigt mumsig i all sin enkelhet.

Lite ytterligare uterumspynt och en övningskörningsrunda med tjejerna kompletterade dagen bra. Nu ska jag plocka fram jobbar- och träningskläder så det bara är att skutta (?) i dem klockan fem imorrn bitti.

, ,

Alltså, nu är det på tiden...

Bloggen, denna hääär, startades en gång  i tiden (början av 2009) för att hålla mig på rätt köl. Vad gäller träning, vill säga. Har ju relativt rejäla fotsulor som klarar min långa lekamen annars så det är inga problem.

Men... träningen... Jag var rätt "duktig" där ett tag. Ett ganska långt tag om jag får säga det själv. Rutiner är det som gäller. Fasta sådana. Träningsschema o dyl. Då lyckas jag, det vet jag. Så kommer det nåt eländigt skäl och ställer till det. Förkylning, tidsbrist (finns egentligen inte, vill jag så hittar jag tiden) eller nåt annat som är lätt att skylla på.
Till slut är jag tillbaka på den där tunga nivån, längst ner i trappan igen. Det blir allt svårare att motivera sig och ta tag i det som jag egentligen vet att jag mår skitbra av. Undanflykterna hopas som en flugsvärm på en färsk komocka. Imorgon. Eller kanske till helgen. DÅ ska jag träna.

Nu är det slut med det! Jag ska återigen använda bloggandet för att hålla mig uppe. Träningsrapporter för min egen skull om inte annat. Om ingen annan är intresserad; so what? Jag kan låtsas att någon sitter därute och kollar mig. Så att jag sköter mig och håller vad jag lovat.

Idag är en bra dag att sätta igång. Imorgon börjar vardagslunken med jobb och annat och det är nu det är bäst att lägga upp både tränings- och matscheman. Alltså ska jag rota fram mina gamla träningsupplägg, inventera kyl och frys för att lägga upp familjens mat i veckan och ställa klockan så jag kan ta en timmes morronpromenad innan jobbet imorgon.
Dessutom ska jag ta ett styrkepass redan idag bara för att komma igång. Ska fota/mäta och sedan jämföra månad för månad. Kilona struntar jag i - de är helt ointressanta. Vet förresten knappt var vågen är eftersom jag inte känner nåt behov av att veta vad jag väger. Jag har ögon att se med och kläder att känna av om det förändras.

Så, nu vet ni det. Har ni lust så följ med och skäll/peppa när ni märker att det behövs! :-)

, ,

fredag 29 juli 2011

Lever farligt

Troligen kommer jag att drabbas av något av följande inom en snar framtid:

  • Överkörd av en sparkcykel. 98% av alla ungar under 10 (och en och annan över) på campingen framför en sådan med dödsvilja strålande från de små barnaögonen. Är man inte uppmärksam rammas man lätt när hörnet till diskeboa ska rundas. Kan också hända med cyklande föräldrar.
  • Öronskav. Kan bero på att det är svårt att fly från snarkande personer i denna 20-kvadratmetare (knappt). Eller på att det verkar vara ovanligt många gnällbarn på campingen i år. Eller att allsången når längre än den brukar.
  • Överförbrukning av grillade rätter och dess tillbehör. Vädret går från sval grogg till rödvinsstatus på mindre än ett ögonblick. Från noll till ingenting som en mycket god vän till mig skulle beskriva det.
  • Överträning. Jag menar; hur långt kan man gå utan att få träningsvärk? Nu snackar vi dopp i havet och inget annat. Mina entimmarspromenader på mornarna håller vi utanför. När det väl är dags att sänka sig i det blöta så finns det även risk för köldskador. Speciellt om man vant sig vid Greklandsvatten.
  • Rökförgiftning. Nu snackar vi inte egen förbrukning utan sådan rökutveckling som kommer sig av alla tända grillar. Host host.
  • Förstörda naglar. Hemska tanke! En månad om året kan jag ha långa, ej sorgkantade sådana. Då ska man helt plötsligt diska för hand... Renheten är ju OK iofs.
Ja ni förstår. Livet på campingen är tufft. Speciellt för en utrymmesnarkoman som jag ;-)

onsdag 27 juli 2011

Jobbar svart















Insidan på uteplatsen genomgår förmörkelse... Fattas bara en härlig möbelgrupp i rotting också. Nån som har en till skänks?

torsdag 21 juli 2011

Semestersabotörerna

Familjen Störig anländer till vår lugna - och hittills relativt tysta - camping. De är 5-6 stycken men låter som 50-60. Lågt räknat.
Familjen består av Morfar Stormage, mamma Höglåta, pappa Vetinget och mormor Virrelisa. Barnen heter Hella, Oskarp och Kass-Per.
Tyvärr fick de inte någon plats på Ullareds camping. Skitsynd tycker alla vi som hör när detta berättas för de närmaste campinggrannarna (dvs 150-200 personer). Längre bort än så färdas inte deras ljuvliga stämmor.
Morfar Stormage får hjälp att hitta elstolpen och stoppa i kontakten eftersom hans färdriktningsvisare (=mage) tar emot. Lilla Hella - som troligtvis är van att få som hon vill - skriker i högan sky när något går henne emot. Mamma Höglåta och mormor Virrelisa går tidigt till säng för de ska på shoppingrunda dagen efter. Lugnet börjar återkomma...
Då! Vad är detta? En hund som morrar? Nääääädå, någon av familjen Störigs manliga medlemmar ligger i förtältet och drar timmerstockar. *suck*
Så fortsätter det...
Idag har de lyckligtvis lämnat området igen. Ingen unge från hell som skriker och gnäller hela tiden, ingen Stormage som bräker sina ramsor... Man kan höra regnet slå mot taket, fiskmåsar skräna och en och annan sparkcykel som rasslar förbi. Ljuvligt!
Hur kommer det sig att vissa människor inte har minsta känsla för andra människor och sitt eget beteende? 

,

lördag 4 juni 2011

Inte bara jag

Monstermalla har bevisat - det jag redan visste - jag är inte den enda som känner så här.
Inte alltid. Men ofta. Av olika anledningar. Ibland blir jag så trött. På begreppet festa. Supa och bete sig. "Tycka om" människor som aldrig skulle ge dig ens en blick i vardagen. Fast där går min gräns numera. Jag kramas inte om jag inte menar nåt med det. Undviker ögonkontakt med dem som ser ut som att de struntar i det. De som "saaaknar mig sååå mycket och vill att vi ska ses..." Jo, men visst.

Falskhet. Detta ormens kännetecken. Kan inte, vill inte. Låt mig vara.

Visst kan jag också festa och ha roligt. Ibland. Inte alltid. Men ofta. När jag är på humör.

Det är jag inte riktigt nu. Men det är bara som det är. Av olika anledningar. Det man har med sig i ryggsäcken är svårt att bli av med. Ibland är det tyngre att bära. Ibland känns det inte alls. Som livet i stort. Varken mer eller mindre.

Party on! When it feels right :-)

onsdag 18 maj 2011

Aaaaaaaaaaaaaaaaaaalllldrig!!!

Om mina barn kommer att behöva gå igenom arbetslöshetsperioder i sitt liv (vilket väl är troligt någon gång per skalle som världen ser ut...) så ska jag hellre gnaga mig mätt på de ramar jag inte har än att de ska behöva bli telefonförsäljare. Då ska jag ta hand om er, skydda er från detta. Jag lovar, kära barn.

Hur kan man klara av att sitta och trakassera folk hela dagarna som - de flesta - gör??? Hemma är det oftast lugnt men på jobbet... Jag känner redan när jag ska trycka på svara-knappen vad som är på gång. Tummen drar sig för att ens nudda vid gröna luren men jag tvingar ned den. Taggarna utåt och beredd på avsnoppning.

Jojemensan, visst är det en skåning som ringer igen. Ligger alla callcenters i Skåne eller är det bara sörlänningar som kan övertalas till att sätta ned arslet på en sån stol? Apappapapp. Stopp och belägg! Jag har inget emot vare sig Skåne eller skånska, bara så ni vet. Jag har ju faktiskt bott där och flera av mina vänner befinner sig i detta vackra landskap. Men... det är väldigt ofta en skånsk röst som presenterar sig lite lagom klämkäckt.
"Hej, jag heter blabla och ringer från BLABLABLA. Jag söker den som har hand om "..." (Här kan man sätta in valfritt substantiv, exempelvis telefoni, kontorsmaterial, marknadsföring.)
Jag: "Vad gäller det?"
blabla: "Är det du som är ansvarig?"
Jag: "Vad gäller det?"
blabla: "Jag skulle vilja berätta om/erbjuda er "..." (Här kan man sätta in valfritt superlativ; exempelvis bästa, snabbaste, billigaste...)
Jag: "Vi är inte intresserade."
blabla: "Men det kan du ju inte veta, jag har ju inte berättat allt än."
Jag: "Jo, eftersom jag vet att jag inte är intresserad av vad det än är så behöver du inte berätta.
Det sparar både din och min tid. Tack." Och ungefär där - ev lite tidigare - blir tummen villig igen och klickar bort störaren.

Andra gånger är det nåt katalogbolag som bara ska kolla så alla uppgifter stämmer inför det nya året.
Jag: "Stämmer för vadå?"
blabla: "Ja, ni har ju varit med i vårt register och jag hoppas ni vill fortsätta med det."
Jag: "Kostar det nåt?"
blabla: "Ja, "..." (Här kan man sätta in valfri hutlös summa)
Jag: "Då har vi INTE varit med i ert register!"
blabla: "Jo, men det ser jag här. Ni har betalat "..."
Jag: "Vi har aldrig betalat för något sånt någonstans så det kan inte stämma..."

Här väljer jag att lägga på för att vila hjärtat som dunkar som en stånghammare och för att inte säga nåt dumt. Har iofs hänt att de ringt under pms-veckan och då...

, ,

torsdag 12 maj 2011

Alltid roar det nå'n!

Idag är en sån dag. Ni vet hur det kan vara. Det börjar med en lilltå som sparkas in i sängbenet. Fortsätter med tandkrämstuben som spricker. I och för sig med följd att handfatet blir polerat. Små små kulor som gör vitt vitare, ni vet.
Kaffet som ska intas under morgonkollen av mail o dyl - för att du ska vakna till - det befinner sig plötsligt utspillt på skrivbordet. Över ritningar och diverse visitkort och annat kundmateriel.

Efter upptorkning och djupa suckar beger man sig sedan ut i fabriken för att försöka åstadkomma något denna morgon. Hmmm, var är telefonen?
Letar där den brukar vara (laddaren, mina brallor, skrivbordet, i nån pall...) men puts väck är den. Frågar runt bland de andra; näää, ingen har sett den. Smart som jag är så ringer jag till den.
Och det ringer och ringer. Ringer överallt där jag är. "Men jag hör den här!!!.... Nu hörs den här..."

Eeeeh, till slut tänds den lilla Liljeholmsstumpen. Jahaaaa, den låg i en annan ficka... Benfickan.

Behöver kanske inte berätta att jag i sista stund lyckades låta bli att lägga smörklickan direkt på spisen när jag skulle göra omelett. Undrar hur det ska sluta?

söndag 8 maj 2011

Hur länge ska man behöva vänta?

Jaja, lugna er, en i taget! Jag förstår att saknaden och längtan är enorm. Men om ni bara ställer er i en - något så när - ordnad formation så ska ni se att det löser sig. Alla ska få svar på sina frågor.
Om de inte är allt för privata eller dumma förstås. Finns det inga dumma frågor säger ni? OK, men då hittar jag kanske en annan anledning till varför jag inte svarar.

Oj, det var visst inte så många som väntat, trots allt. Vaknade precis ur min dröm :-)

Vissa dagar är det nära. Jag tänker på saker som jag vill skriva om och planerar för ett inlägg lite senare. När jag kommer hem. När jag får tid över. När jag får lust. I sista änden känns det inte tillräckligt lustfyllt i alla fall så det blir inget av det.

Jag kan bli lite mörkrädd av att jag inte längre längtar efter att skriva, det har jag ju alltid gjort innan. Då tänder jag små ljuspunkter i form av förklaringar och anledningar och blir lugn igen. Det kommer. Så småningom.

För tillfället så är det som vanligt. Fullt upp. Sitter bland annat med en gräslig värk mellan skulderbladen och troligen en tennisarmbåge. Jag som inte spelat tennis sedan tidiga barnaår. Inte ens badminton har det blivit. Men ont har jag haft ett bra tag nu och jag vet precis vad det beror på. Sånt jag inte kan undvika.

Det som sitter mellan skuldrorna kom igår efter ihärdigt takläggande. Minns ni det som skulle bli min skrivarlya? Där finns det numera tegel på taket. Pålagt i strålande sol. Det blir några kilo burna då. Träningsvärken är mer än välkommen men inte denna.

Så, idag ska jag inte göra ett jota. Sola och vila, bara. Kanske en sväng med övningskörningsdöttrarna, men inget fysiskt ansträngande. Nån som vill komma och massera? Det hade uppskattats :-)

 

söndag 6 mars 2011

Tipp tapp tipp tapp...

Lite tyst på tå tassar jag ut ur i min egen lilla vrå och säger försynt HEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!!!
Det har snart gått två månader sen sist och det kommer kanske att gå lika länge till innan nästa inlägg. Vem vet? Vem bryr sig? :-)
Ser ju att det lilla antalet följare som funnits har rumphuggits ytterligare. Fullt förståeligt. Vem vill följa något som inte ens finns? Som liksom stannat? Krupit undan och gömt sig. Äsch.

Jag är precis lika dålig på att följa som att skriva för tillfället. Bidragande orsak är att den senaste - dryga - månaden har jag och maken arbetat 15-16 timmar varje vardag och lite mindre än så på helgerna. Prio efter det? Mat och sömn. Några minuters umgänge med varje barn. Typ "God natt, sov gott, älskar dig - ses imorrn!" Och hur mycket det "ses" innebär i minuter blev de snart varse och nickade lite förstrött till slut.

Nu är vi nere på 12-13 timmar och det känns OK. Börjar kl 5 och är hemma 17-18. En massa tid över! Vad gör man när man har så mycket fritid??? Konstigt vad anpassningsbar man är, va? Annars kan 8 timmars arbete kännas som att det tar hela dygnet i anspråk. Man hinner ju ingentiiiiiing.

Nu är det ljust längre och det börjar spritta i kroppen. Träningslusten återvänder så smått. Idag har jag invigt mina nya Reebok Traintone med att gå 6-7 km. OK, en liten kortare runda igår men det var inte i min takt så det räknas inte... Under de 14 år vi bott i Åker har det aldrig hänt att jag gått in till Skillingaryd. Idag hann jag nästan ända fram innan jag blev upplockad. Sakta i backarna, det var av min alldeles egna man och dessutom planerat, inget annat!

Benen värker. Gissar på en kombination av oträning och de balansbollar som finns i skorna. Kan det vara så att de faktiskt fungerar? Vi får väl se. Nu är det dags att ta nya tag och påbörja resten av mitt liv. Igen :-)

Får se om det även innefattar en fortsättning på bloggeriet.

, , ,

söndag 9 januari 2011

Extremt viktigt meddelande
















Har sagt det förut och återkommit.
Nu är det dags på riktigt. Tror jag. Kryper in i gömmorna och jobbar där istället.
På ett eller annat vis blir det bättre. Kanske t o m på många.

En eventuell återkomst lär märkas. Sköt om er.

tisdag 4 januari 2011

Så gör jag!

Om jag blandar till lite olika ingredienser så kommer det att bli ett skitbra blogginlägg. Hör ni att jag anammat det positiva tänkandet inför år 2011? Här råkade jag först skriva positiva stänkandet och det kanske kunde varit rätt för det ramlar en massa sånt droppdrippdravel på en överallt ifrån.
Nytt År. Nya tag. Foten i kläm? Jajamensan!!!

Vaffödådå? Måste det tas nya tag och börjas om hela tiden? Kan man inte bara försöka hålla tag om det som finns? Tillräckligt svårt ibland när det glider hit och dit. Tycker jag.

Jag fortsätter som vanligt jag. Byter ut en nolla mot en etta, bara. Något jag än så länge klarat av hela detta året. Fortsatt positivt tänkande? Hmmm.

Julen, som både plockades upp och ner av barnen, är över. Skönt. Kom just på att det ligger en skinka och väntar på ett ställe där det inte letas så ofta. Måste nog ta hand om den. Får låtsas att det är en vanlig helgskinka så ska den nog gå ner.

Nä, jag struntar i detta, det blir inte nåt av det. Hopp o lek!

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails