tag:blogger.com,1999:blog-19657429626675551812024-03-13T15:59:28.816+01:00Volym och styrka - på mitt sätt!Skriv o riv, ös o klös i en salig blandning.
B i t t ehttp://www.blogger.com/profile/07243042886845912310noreply@blogger.comBlogger1093125tag:blogger.com,1999:blog-1965742962667555181.post-25113902808860694262017-02-20T20:09:00.004+01:002017-02-20T20:09:52.460+01:00Tjejer med kjol kan inget om bildelar! Eller?<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Fördomar. Dina och mina. Stora och små. De sitter där.
Blinkar till när du minst anar det. Du tror att du minsann inte är fördomsfull.
Åååånä, inte jag!<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Nähä. OK. Så där sa jag också någon gång. Flera gånger,
faktiskt. Inte fasiken stämmer det. Hur god och fördomsfri du än vill vara så
finns det alltid något litet som sitter som sten i hur du tänker och reagerar
på vissa saker. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Tänker inte dra det längre än så. Tror nog att du hittar det
alldeles på egen hand <span style="font-family: Wingdings; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-char-type: symbol; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin; mso-symbol-font-family: Wingdings;">J</span><o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Jag har däremot ett par exempel på när jag märker hur andra
har fördomar. Eller… kanske är det mer förutfattade meningar? Är det egentligen
någon skillnad?<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Vi kan ta det senaste som jag märkt av. Om jag går in i en
affär där det finns prylar av teknisk karaktär (kan vara bilar, bildelar, datorer
eller nåt i den stilen) så är det ofta skillnad i hur jag blir bemött, beroende
på hur jag är klädd. Ja. Faktiskt.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Om jag till exempel går in på en bildelsaffär med
korvanknytning – kan vara vilken som helst – så utspelar sig olika scenarion.
Kommer jag ”jobbarklädd”, dvs i mitt fall arbetsbyxor och en tröja med
firmanamnet på (inte sällan oljig e dyl), då är det sällan någon som kommer
fram och undrar om jag behöver hjälp. Eller rättare sagt, som ifrågasätter om
jag vet vad jag är ute efter. Har jag däremot klackar och kjol, då blir jag
synad uppifrån och ner med blickar som säger ”Vad gör hon här? Hon behöver nog
lite hjälp på traven.”<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-lJwTNHJQ2ig/WKs-Y5JxvfI/AAAAAAAAHbY/GcS2rSLa0-8vwVNJj2Qm1OJrVppjLwfLwCLcB/s1600/biltema.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="167" src="https://4.bp.blogspot.com/-lJwTNHJQ2ig/WKs-Y5JxvfI/AAAAAAAAHbY/GcS2rSLa0-8vwVNJj2Qm1OJrVppjLwfLwCLcB/s320/biltema.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
För det vet väl alla, tjejer med långa naglar och kjol, de begriper
ju ingenting om mekande. De har nog hamnat fel, egentligen var det nog
hushållsavdelningen som var målet. *Ironi*<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-njfWjVhKENk/WKs-Y4ZWtOI/AAAAAAAAHbc/xn4rhn_heqcT_QumJoPjWZ0FnIlwoJUxgCLcB/s1600/smuts.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-njfWjVhKENk/WKs-Y4ZWtOI/AAAAAAAAHbc/xn4rhn_heqcT_QumJoPjWZ0FnIlwoJUxgCLcB/s320/smuts.jpg" width="240" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Blir lika full i skratt varenda gång när jag märker hur
förutsägbart det – oftast – är. Jag har alltså inte ont av det, jag ler i
mjugg. Många är även de gånger när jag och maken hamnat i en tele-/datorbutik och
försäljaren genast vänder sig till honom. ”Vad är du ute efter? Vad vill du ha
för dator?”<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Han bara rycker på axlarna och pekar på mig; ”Ingen aning,
fråga henne, det är hon som har koll.”<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Enda gången jag på riktigt känt att det faktiskt var mig försäljaren
vände sig till, det var när jag köpte min senaste motorcykel. Hela tiden
tittade han på mig, pratade med mig. Skönaste affären jag gjort!<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Så nog sitter det en liten en därinne och tycker saker alldeles på egen hand, fast du inte tror det.</div>
B i t t ehttp://www.blogger.com/profile/07243042886845912310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1965742962667555181.post-28655782354482167182017-01-18T20:00:00.002+01:002017-01-18T20:00:36.685+01:00Den som spar han har... Det gäller inte tid, den kan du inte samla på hög!Men... Jag hinner inte!!! Jag har inte tid!<br />
<br />
Visst är det så. Du - liksom jag - har bara 24 timmar per dygn. 7 dygn i veckan. Det är ju bara 168 timmar. Hur i hela friden ska man hinna med allt man vill/måste/ska?<br />
<br />
Jag funderade lite på det häromda'n. Tog mig tid till det. Eller nja... Jag ägnade mig åt de däringa funderingarna under tiden jag satt på motionscykeln och svettades. Jag passade på. Liksom.<br />
Det är ju lite så med mig. När jag går/springer/cyklar - rör på mig, kort och gott - så kommer det. Tänkeriet.<br />
Jag <b>låter </b>det komma. Om jag vill. Vill jag inte så bara fortsätter jag röra på mig "i tomme" så att säga.<br />
<br />
Nu ville jag. Alltså satt jag där och funderade på lite olika saker. Tid, bland annat. Det blir lätt så att det dyker upp ett tidsperspektiv när displayen räknar ned där framför mig. 45 minuter hade jag stakat ut som lagom för en tramprunda den här kvällen.<br />
<br />
Ja, för av mina 1440 tilldelade minuter så tycker jag att det är ganska rimligt. Jag kände att jag kunde lägga de 3% av mitt dygn på lite svettfest. Nu hade jag visserligen "slösat" ytterligare 3% på styrketräning redan på morgonen så det var ju inte mycket kvar...<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-rUmnCSxsMpk/WH-6EHVMTRI/AAAAAAAAHaw/lfvJ9s0vEOILjticgSdmv4swCtIDP0uBgCLcB/s1600/cykel.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-rUmnCSxsMpk/WH-6EHVMTRI/AAAAAAAAHaw/lfvJ9s0vEOILjticgSdmv4swCtIDP0uBgCLcB/s320/cykel.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
Eller? Hur resonerar man när man inte har tid att träna? Hur många lägger inte betydligt mer på TV, telefon o dyl? Varför säga att du inte har tid? Erkänn att du inte vill. Inte orkar. Inte pallar. Saknar lust.<br />
<br />
Hade du velat hade du orkat. Hade du pallat hade du haft lust. Och DÅ - DÅ <b>väljer </b>du att ha tid.<br />
Det är nämligen så det funkar. Vill du så ordnar du så att du kan. <b>Om </b>det bara är tiden det kommer an på. Eller hur?<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-JCW4CvLHu6c/WH-6EU4beRI/AAAAAAAAHa0/zQIS1P715j43E3bobqxTY0sh_1hPsj4yACLcB/s1600/himmel.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://4.bp.blogspot.com/-JCW4CvLHu6c/WH-6EU4beRI/AAAAAAAAHa0/zQIS1P715j43E3bobqxTY0sh_1hPsj4yACLcB/s320/himmel.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
Nu börjar det minsann bli mer ljus-tid också, dagsljus och uteaktiviteter är en ypperlig kombo att se fram emot!<br />
<br />
<br />B i t t ehttp://www.blogger.com/profile/07243042886845912310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1965742962667555181.post-52393474788635389292017-01-15T18:05:00.000+01:002017-01-15T18:05:18.927+01:00Varför ska jag må dåligt för att du ska må bättre? Jag vill ju inte ha!Jag har sagt det innan men det kan tydligen inte sägas för ofta. <br />
Idag har jag återigen fått bevis för att det finns människor som måste klanka på andras - i detta fall åtminstone - kloka beslut. Bara för att de inte själva klarar av att stå emot. För att de vill ha med alla i samma fåra så de känner att de gör som "alla andra". Det dövar väl samvetet eller nå't. Vad vet jag?<br />
<br />
Vad är det då som upprör mig denna vackra, vintriga söndag? Vad får mig att vilja ruska om alla dessa #¤%&# idioter? Jo, faktiskt. Kommer inte på något bättre att kalla dem.<br />
Vad ska man annars ge för benämning till människor som hela tiden ska ifrågasätta dina beslut? Dina val. Ditt liv.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-xW-F-sUnss4/WHuq8nZW7iI/AAAAAAAAHaU/2nN54R-BA6wfT9UuGaM4igxUC19E0slowCEw/s1600/bananpannkaka.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-xW-F-sUnss4/WHuq8nZW7iI/AAAAAAAAHaU/2nN54R-BA6wfT9UuGaM4igxUC19E0slowCEw/s320/bananpannkaka.jpg" width="256" /></a></div>
<br />
<br />
Just det jag går igång på är den där heliga. svenska kon - FIKAT. "Rör inte mitt fika!" Liksom.<br />
Nääää, men det är ju för <strong>bövelen</strong> just det jag inte gör! Jag rör inte ditt fika. Jag vill inte ha ditt fika. Jag vill inte ha nåt fika alls! Kan jag kanske få slippa det?<br />
<br />
Jag är så in i bomben nöjd med en slät kopp kaffe. Utan mjölk, Utan socker. Utan kaka. Utan bulle. Utan något som helst annat som jag inte vill ha.<br />
För det är det som är poängen - Jag VILL INTE ha. Fatta det!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-E9epQ02OiKY/WHuq7yzvmfI/AAAAAAAAHaM/afG_gclWStcRdn-EvcqQi_oWzhPDqOtPQCLcB/s1600/kaffe.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-E9epQ02OiKY/WHuq7yzvmfI/AAAAAAAAHaM/afG_gclWStcRdn-EvcqQi_oWzhPDqOtPQCLcB/s320/kaffe.jpg" width="256" /></a></div>
<br />
<br />
Sluta ifrågasätt min släta kopp. Låt mig slippa höra något av detta (eller liknande):<br />
<br />
Bantar du?<br />
Du behöver väl inte tänka på vikten?!?<br />
Du som tränar så mycket kan väl unna dig det?<br />
Nu har de ju köpt/bakat, då måste du ju smaka.<br />
Alla andra tar ju.<br />
Vilket tråkigt liv du måste ha, man måste unna sig goda saker ibland.<br />
<br />
Eller nåt annat lika dumt.<br />
<br />
Jag vill inte behöva försvara mitt val. Det finns bara en anledning, nämligen:<br />
<br />
Bantar du? <span style="color: red;">Jag vill inte ha</span>.<br />
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-FBRt2RmB2oE/WHuq866zVAI/AAAAAAAAHaY/g90JFIzxhvQ4EvRntBQ2nwQWmwENJCyTgCLcB/s1600/yog.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-FBRt2RmB2oE/WHuq866zVAI/AAAAAAAAHaY/g90JFIzxhvQ4EvRntBQ2nwQWmwENJCyTgCLcB/s320/yog.jpg" width="240" /></a>Du behöver väl inte tänka på vikten?!? <span style="color: red;">Jag vill inte ha</span>.<br />
Du som tränar så mycket kan väl unna dig det? <span style="color: red;">Jag vill inte ha</span>.<br />
Nu har de ju köpt/bakat, då måste du ju smaka. <span style="color: red;">Jag vill inte ha</span>.<br />
Alla andra tar ju. <span style="color: red;">Jag vill inte ha</span>.<br />
Vilket tråkigt liv du måste ha, man måste unna sig goda saker ibland. <span style="color: red;">Jag vill inte ha</span>.<br />
<br />
Tänk om vi vände på det? Du som faktiskt tar den där sockerbomben (som det oftast är), du får svara och försvara <span style="color: red;"><strong>ditt</strong></span> val istället. Tänk dig in i situationen där vid fikabordet...<br />
<br />
Ska du verkligen ta den där?<br />
Bantar inte du?<br />
Du skulle kanske tänka på vikten?<br />
Du som inte tränar nånting, ska du verkligen unna dig den där?<br />
Ska du ta bara för att alla andra tar?<br />
O s v<br />
<br />
Alla ni fika-ivrare därute. Gör som ni vill men sluta för fanken upp med att ifrågasätt oss som inte vill ha! Hur svårt kan det va'? Det är nämligen så att du kommer inte att må bättre av din tårtbit för att jag också tar en, det är bara inbillning.<br />
<br />
Hälsningar en som unnar sig så in i bomben varenda dag. Det stavas M A T. <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-6jgAvPiDrx4/WHuq8eJTDzI/AAAAAAAAHaQ/PBmxtUXZIFAvRBJBTaKEb6xyrJsNccAEwCEw/s1600/kassler.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-6jgAvPiDrx4/WHuq8eJTDzI/AAAAAAAAHaQ/PBmxtUXZIFAvRBJBTaKEb6xyrJsNccAEwCEw/s320/kassler.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
B i t t ehttp://www.blogger.com/profile/07243042886845912310noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1965742962667555181.post-60318250403385177702016-12-28T19:26:00.000+01:002016-12-28T19:26:24.264+01:00Stångar Jante med stenhårt pannben idag - för att jag vill - och kan!Idag är jag fasiken bäst! Ja, man får säga så. Visst, det retar säkert en hel hög med människor. So what? Det är deras problem, deras förslösade energi :-) Jag väljer att lägga min på annat.<br />
<br />
Varför är det så himla fult att skryta med sig själv, att faktiskt vara ordentligt nöjd med att vara den man är eller med något man åstadkommit? Idag både sparkar och stångar jag det tänket dit pepparn växer.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://3.bp.blogspot.com/-3WiDfMoyTe4/WGQBfjqoDwI/AAAAAAAAHZQ/_0OcTAXg3fwIc4XIofvXxDAyGQrj7hiKwCLcB/s1600/tumme.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-3WiDfMoyTe4/WGQBfjqoDwI/AAAAAAAAHZQ/_0OcTAXg3fwIc4XIofvXxDAyGQrj7hiKwCLcB/s320/tumme.jpg" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Make things happen. Typ.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Det tog 51 år och 11 månader (på dagen...) innan jag ens försökte. Först trodde jag nämligen att jag inte kunde. Sen trodde jag att det skulle vara skitjobbigt och att jag måste förbereda mig ordentligt. Men nääää... Häromdagen flög det in en liten jäkel i min skalle, en sån där som nästan skreeeek "Du kan om du vill. Om du verkligen vill och bestämmer dig." Så jag bestämde mig. En mil löpning ska klaras av innan detta året tar slut. Då menar jag förstås på en gång och vid samma tillfälle.<br />
<br />
Trots att jag alltså snart fyller 52 (om en månad om det inte framkom ordentligt *s*) så har jag aldrig sprungit längre än 7 km. En gång. Förstår ni? <strong>EN </strong>enda gång. Det skedde för några månader sedan, innan dess var maxet på ca 5 km. Också bara en gång. Utöver de gångerna så har mina - helt och hållet sporadiska - löprundor legat på 2,5-4,2 km. Inte så konstigt att jag föreställde mig att det skulle bli svårt eller hur?<br />
<br />
Idag bestämde jag mig för att förhållandena var perfekta. Förutom en liiiiten tvekan för att jag körde ett benpass på gymmet i morse så kändes det positivt. Solen sken, tempen låg runt nollan. Han den däringa som jag delar mitt liv med (och som stöttar mig i det mesta jag tar mig för) körde runt och mätte presumtiva sträckor på lunchen. Allt för att det inte skulle fattas nån snöplig kilometer på slutet :-)<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://4.bp.blogspot.com/-WfqnSnB_FWQ/WGQBpgcEDQI/AAAAAAAAHZU/Wj_HHkeEwtgTpq0JWzeSLnI-VrkUdYv4gCLcB/s1600/10km.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="316" src="https://4.bp.blogspot.com/-WfqnSnB_FWQ/WGQBpgcEDQI/AAAAAAAAHZU/Wj_HHkeEwtgTpq0JWzeSLnI-VrkUdYv4gCLcB/s320/10km.png" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Löprunda på 51 år och 11-månadersdagen ;-)</td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Så jag sprang (OK, lunkade). 10,13 km. Bara så där. Det var ju inte alls jobbigt! Jag hade föreställt mig hur jag skulle jubla - och kanske fälla några glädjetårar - när jag kom "i mål". Det här var ju en milstolpe på flera sätt. Ett mål jag satt upp och faktiskt bävat för. Nu blev det mest "Ehh... jaha? Var det inte värre än så?" Antiklimax.<br />
<br />
Farten var inte den högsta, jag tog mig runt på 1:08. Hade väntat mig 1,5 timme så på det viset kändes det bra. Puls och andning var normala efter bara nån minut så där finns att plocka av. Nästa mål är självklart att komma under timmen.<br />
<br />
Så jaaa, jag är förbaskat nöjd med min kropp och knopp idag, med andra ord; Jag är nöjd med <strong>mig</strong>. <br />
Saker och ting händer (oftast inte) av sig själv. Jag fick detta att hända. Jag bestämde. Jag försökte. Jag gjorde det/klarade det och därför tackar jag mig själv för att jag jobbat fram lite hårdhet i det där pannbenet. Heja mig, helt enkelt!<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-oqXQR5ezJ2E/WGQBpg0HVfI/AAAAAAAAHZY/xjkonE9WXUsQ_uccuexEFz2Eo9A6ZYVQQCLcB/s1600/torsk.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://2.bp.blogspot.com/-oqXQR5ezJ2E/WGQBpg0HVfI/AAAAAAAAHZY/xjkonE9WXUsQ_uccuexEFz2Eo9A6ZYVQQCLcB/s320/torsk.jpg" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">After-run food - Tooååårsk!</td></tr>
</tbody></table>
B i t t ehttp://www.blogger.com/profile/07243042886845912310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1965742962667555181.post-53090848680194177832016-10-23T17:16:00.001+02:002016-10-23T17:16:18.094+02:00Vad hände? Eller vilken hemsk uppväxt mina barn fick!Ja, vad var det egentligen som hände? Hur kunde det bli så här?<br />
<br />
Jag var ju en pysslig och "duktig" flicka som flyttade hemifrån da'n efter gymnasiet var till ända. Fortsatte pyssla och ha mig även då. Det skulle ju vara så. A<strong>lla </strong>gjorde så. Typ.<br />
<br />
Jag bakade bröd, bullar och till och med kakor. Fika var jätteviktigt ju. Tänk om det inte fanns något att bjuda på när någon kom och hälsade på!? Hemska tanke! Då skulle jag vara en dålig människa. Eller nej, en dålig tjej (kvinna var jag väl knappt...) och sambo.<br />
Varje vårvinter köpte jag sticklingar, planterade om krukväxter och hade mig. Ja, jag tyckte det var kul men samtidigt var jag ju duktig som såg till att vi hade det fint.. Hmmm...<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-N3cwpjcRCTY/WAzL9QdsrdI/AAAAAAAAHU4/JFBhAa02t4EX6L0Eqrz-PaTIm-YDbfpCgCLcB/s1600/vissen.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-N3cwpjcRCTY/WAzL9QdsrdI/AAAAAAAAHU4/JFBhAa02t4EX6L0Eqrz-PaTIm-YDbfpCgCLcB/s320/vissen.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Upphittat i rum där inga barn längre bor</td></tr>
</tbody></table>
Så där höll jag på. Styckade älg, rådjur och en och annan gris. Putsade silver. Lärde mig tapetsera. Ja, ni fattar - "Kan själv!"<br />
<br />
Åren gick och barnen kom till slut.<br />
<br />
Jag bakade bullar o s v (se ovan). Nu var det ju ännu viktigare. Tänk om jag skulle vara en sämre mamma än andra?!? Vad skulle min mamma, svärmor, kompisar säga?<br />
<br />
En dag vaknade jag upp. Tror det var på nåt BVC-möte med andra mammor. Helt plötsligt föll de berömda fjällen från ögonen. Vad ända in i h-e håller vi på med? Jag kände hur mina axlar föll ned, samtidigt som det mentala avståndet till de andra ökade rätt rejält.<br />
<br />
Hur viktigt är det att bebisen har strumpor som matchar? Liksom. Det kändes som att det var på den nivån det låg. Det måste se bra ut. Utåt.<br />
Nej, det var inte riktigt min stil. Latte-mamma? Inte jag. Varför låtsas? Passar man inte in så gör man inte. Det finns viktigare saker än nybakade bullar och märkeskläder till di små barna.<br />
<br />
Jag bestämde mig för att lägga min tid och energi på det som spelar roll i längden. Göra sånt jag faktiskt ville. Där gick jag på annat håll än andra när jag slutade att hålla uppe skenet utåt och vände det inåt.<br />
<br />
Tror ändå att jag lyckats rätt bra. Trots att det funnits de som tyckt synd om barnen. "Va? Fikar ni aldrig (som i varje dag)? Vilket tråkigt liv!" Eeeeh... ja... Eller så kan man vara ganska nöjd med att ha barn som uppskattar det som lite guldkant på tillvaron när det väl händer. Som äter allt (i stort sett...) för att det till exempel aldrig gjorts skillnad på grönsaker och annan mat. Som ätit för att de är hungriga. De har nämligen inte haft magen full med fika som gjort att de inte orkar få i sig riktig mat.<br />
<br />
Jag hoppas att ni kan förlåta mig, ungar! ;-)<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-XvHCzyB57Kg/WAzL9CWCBqI/AAAAAAAAHU0/XUmbWQKfNlkrJlTTA6GhVYxWEJKSQ775QCLcB/s1600/barnen.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="180" src="https://2.bp.blogspot.com/-XvHCzyB57Kg/WAzL9CWCBqI/AAAAAAAAHU0/XUmbWQKfNlkrJlTTA6GhVYxWEJKSQ775QCLcB/s320/barnen.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Mina stackars barn som inte är uppväxta på kanelbullar</td></tr>
</tbody></table>
<br />B i t t ehttp://www.blogger.com/profile/07243042886845912310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1965742962667555181.post-50916252693752602632016-10-07T12:56:00.000+02:002016-10-07T12:56:29.735+02:00Man mår som man förtjänar (eller skillnaden mellan påverkan och åverkan...)Idag är en av de dagar när jag verkligen känner att jag har påverkat mitt mående. Både positivt och negativt. Beroende på hur man ser det. Eller? Nej, beroende på hur jag <b>väljer </b>att se det.<br />
<br />
Ja, jag spyr galla över min värkande kropp. Eller nej, det gör jag inte riktigt, varken bokstavligt (tack för det!) eller bildligt. Jag pustar och stånkar när jag ska resa mig/sätta mig/helt enkelt röra mig. Jag har nämligen en alldeles, alldeles - <b><u><span style="color: #cc0000;">fruktansvärt </span></u></b>- härlig träningsvärk.<br />
Det är så jag väljer att se det, nämligen.<br />
<br />
Jag <b>vet</b> att den inte beror på att jag tränat rätt. "Det har tagit..." Nej, eftersom jag har den så har jag inte det. Jag har tränat för lite, för sällan, för lätt. Annars hade den bara varit som en lätt försommarvind. Inte som det åskoväder det är nu. Men... jag gillar den!<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-thRC2jjTrLU/V_d-qxQs6fI/AAAAAAAAHT0/vnM2zn4zrQ0RCxlsxbdZG_5yAKJb1qgogCEw/s1600/VF2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-thRC2jjTrLU/V_d-qxQs6fI/AAAAAAAAHT0/vnM2zn4zrQ0RCxlsxbdZG_5yAKJb1qgogCEw/s320/VF2.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />
Snart kommer den att hamna på försommarstadiet, det vet jag. Hur kan jag veta det?<br />
För att jag fortsätter kämpa. Min klumpiga kropp SKA bli vigare, rörligare och mer uthållig. Det bara ÄR så. Basta!<br />
<br />
Så många gånger tidigare som jag bestämt mig. Känt mig peppad och på G. Viljan har alltid funnits, men... Den där riktiga kämpaglöden har tydligen inte funnits, den har slocknat eller åtminstone falnat, ganska snabbt. Malt på har jag gjort - absolut. Det där sista (inte lilla, det lovar jag, det har fattats en hel del) har däremot inte funnits.<br />
<br />
Nu har jag hittat både gnistan och motivationen. För att inte tala om tjurigheten! Gissa om jag biter ihop!?! Igår bet jag t o m i gräset, ett otal gånger (bokstavligt...) Det gör ont så jag vill skrika emellanåt. Gör jag det? Nä. Frustar, stönar, stånkar, gnyr - visst. Men - inget gnäll.<br />
<br />
Nej, inte alls. Vet ni varför? Gnäll hjälper inte. Inte fasiken blir min kropp rörligare eller smidigare av det. Inte heller får jag de starka muskler jag vill ha om jag ger upp och lägger mig där och piper. Fast ibland är det precis det jag vill göra. Slänga mig ner på marken och ge upp.<br />
<br />
Fel igen. Det är inte det <b>jag </b>vill. Det är det min mjölksyrestinna kropp vill. Den ber om nåd. Glöm det säger jag till den. "We're in this together". Vi kämpar vidare, till det bittra slutet.<br />
<br />
Där. Då. Känslan. Jag gjorde det. Igen.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-5kwMXRDbLmY/V_d-rF-iUZI/AAAAAAAAHT4/nX1RXHTut1YOE8-jgnWAmk5TLfwCMUQTwCLcB/s1600/VF3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-5kwMXRDbLmY/V_d-rF-iUZI/AAAAAAAAHT4/nX1RXHTut1YOE8-jgnWAmk5TLfwCMUQTwCLcB/s320/VF3.jpg" width="256" /></a></div>
Det är alldeles underbart. Totalt j-a sketslut men nöjd så in i bomben.<br />
Min kropp och jag - vi är ett vinnande team!<br />
<br />
Jag ger den det den vill ha. OK, den är lyckligt ovetande om att det är just det den vill ha men jag väljer att inte upplysa den om det. Efteråt är vi nöjda tillsammans. I ett par dagar ackompanjerade av träningsvärken som jag väljer att älskhata.<br />
<br />
Måste skicka ett stort TACK till <a href="http://e3.nu/" target="_blank">Carolin </a>som verkligen visat sig vara rätt person för att ge mig den där berömda sparken i röven. Ansökan till "Vässa Formen" var ett helt rätt beslut. Vi är ett härligt, kämpande gäng och det är helt klart så att man kämpar lite extra just för att allihop tycker det är precis lika attans slitigt :-)<br />
<br />
<br />
<br />B i t t ehttp://www.blogger.com/profile/07243042886845912310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1965742962667555181.post-40156860629058444452016-09-26T20:18:00.000+02:002016-09-26T20:18:59.395+02:00Visst kan man sakna en knöl!Jag är inte en sån som tänker på mat. Eller jo, det gör jag ju. På det viset att jag planerar den så att det ska finnas något ätbart när hungern sätter in. Då har jag både min och närmsta omgivningens välbefinnande för ögonen.<br />
<br />
Från att ha varit en mack- och pastamänniska av stora mått, en sådan som gick omkring med berg- och dalbanenivå på blodsockret och en mage som visade på graviditetsgrad av femtemånadens storlek, har jag med tiden lärt mig att äta på ett vis som gör att jag undviker allt för stora svängningar i både humör och blodsocker.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-tVw0CRYHvSM/V-lizF4ZNWI/AAAAAAAAHTU/n9GsTOEXA_UHGbQ_C58SZXiC9wuD_ciQQCEw/s1600/14423835_1296859380333540_285346403_o.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://2.bp.blogspot.com/-tVw0CRYHvSM/V-lizF4ZNWI/AAAAAAAAHTU/n9GsTOEXA_UHGbQ_C58SZXiC9wuD_ciQQCEw/s400/14423835_1296859380333540_285346403_o.jpg" width="225" /></a></div>
<br />
<br />
Vad jag menar med att jag inte tänker på mat är: <br />
För mig är det här med käk och ätande ingen stor grej. Jag äter det som får mig att må bra. Det vill säga ordentlig mat. Ordentlig, som i tillagad från grunden och i tillräcklig mängd för att orka med livet.<br />
<br />
Ja, för det är på det hållet den kommer. Orken. Inte tvärtom. Man kan inte vila sig till ork för att man låter bli att fixa ordentligt käk. Nope. <br />
<br />
Man "orkar inte" laga mat, man tar en macka eller nåt annat "smidigt". Det är lättare och det blir mer tid över till annat. Som att slänga sig i soffan och vila sig i form.<br />
<br />
Säger som Brasse: Fel, fel, fel...<br />
<br />
Det tar inte speciellt lång tid att fixa sig ett riktigt skrovmål, ett sånt som håller en mätt länge och pumpar ut energi i både kropp och själ. Det är inte tiden som saknas, det är planeringen. Anser jag, vill säga.<br />
<br />
Idag har jag t ex gjort lax i ugnen, det tog ca en halvtimme. Hade jag nu struntat i potatisen så hade det varit ännu enklare. Det är ett val som jag kan ha förståelse för, skala potatis är inte det roligaste som finns. Fixa mer grönsaker så löser det sig med det, finns hur många som helst att välja på! Kör man se'n allting på en gång i ugnen så blir det både smidigt och snabbt.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-ecWdNJa_wQM/V-liyjgE4kI/AAAAAAAAHTQ/ZoHtWqEknJQbt0UNQnqeQ86xvEqIZoFwwCLcB/s1600/lax.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://3.bp.blogspot.com/-ecWdNJa_wQM/V-liyjgE4kI/AAAAAAAAHTQ/ZoHtWqEknJQbt0UNQnqeQ86xvEqIZoFwwCLcB/s640/lax.jpg" width="360" /></a></div>
<br />
Potatis, ja... Jag har undvikit den i flera år, ända sedan jag drog ned på kolhydrater 2009 (inte för viktnedgång utan för välmående). <br />
Den senaste tiden har jag tagit till den då och då och nu har jag bestämt mig för släppa in den där attans knölen igen. Den kommer få fylla största delen av mitt (högst moderata) kolhydratintag, åtminstone under en prövotid.<br />
Håller magen sig lugn så får den stanna. Jag har varit bombis på att jag inte saknat den men jo, det har jag... Det kände jag idag till den - för övrigt delikata - laxen :-)<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-CU2GeumSnCs/V-lix1dFk-I/AAAAAAAAHTM/LJapI4Vwszg7KeXXVL_Y-JqT69hRgvjaACEw/s1600/lax2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="180" src="https://1.bp.blogspot.com/-CU2GeumSnCs/V-lix1dFk-I/AAAAAAAAHTM/LJapI4Vwszg7KeXXVL_Y-JqT69hRgvjaACEw/s320/lax2.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
Tänk om måltider överhuvudtaget kunde avdramatiseras. <br />
<br />
Låt bli att krångla till det. Ät mat. Bli mätt. Gör av med energi. Ät mat. Bli mätt. Gör av med energi. Upprepa.<br />
<br />
Hur svårt kan det va?B i t t ehttp://www.blogger.com/profile/07243042886845912310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1965742962667555181.post-9295769443563389662016-09-19T11:40:00.002+02:002016-09-19T11:41:49.237+02:00Having a ball - det är väl det som är meningen? Egentligen?Nu menar jag inte att du måste bära omkring på en eller flera bollar varje dag. Visst, några gör ju det av födsel och ohejdad vana, men det är inte det det handlar om här.<br />
<br />
Det är det där med träning. Så'n där som blir av. Resten kan liksom kvitta.<br />
Det hjälper nämligen inte hur mycket du pratar eller skriver om att du ska träna. Instagrambilder som visar träningskläder och skor som införskaffats för att du äntligen ska börja på allvar. Igen. De får dig inte att få upp varken kondis eller muskelvolym. Faktiskt.<br />
<br />
Inget av det hjälper - hör och häpna! - om du inte utför det du tänkt.<br />
Varför är det då så himla svårt att få till det?<br />
<br />
- Du har lyckats skrapa ihop tid (planering är en skitbra sk(r)apare som ger möjligheter fast du har fjuttifjemton andra saker som ska göras...).<br />
<br />
- Du har motivationen (ja, DU har den, DU styr).<br />
<br />
- Du har utrustningen (en kropp och en hjärna som vill, utöver de instagrammade nya träningskläderna).<br />
<br />
Du har helt enkelt lyckats med att fixa till förutsättningarna. Du sätter igång. Det går ett tag. Du maler på. Vad händer se'n? Vad kommer helt plötsligt alla ursäkter ifrån? Varför fortsätter du inte?<br />
<br />
Kan det kanske vara så att du helt enkelt inte tycker det är roligt? Du har kanske valt fel sak att göra? Du kanske inte alls vill lyfta vikter eller sprattla i en bassäng? Det tar kanske emot när du ska ta dig till veckans andra spinningpass? Eller vad det nu är du ägnar dig åt när du tränar för att bli piggare, starkare, snyggare, smalare... Eller vad det är du eftersträvar.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-wlbFxjoE_9M/V9-x1o-1xpI/AAAAAAAAHS0/U3Rig1pEz9AUm3nhGFWbUui3IP4GXQIqwCLcB/s1600/14408046_1289590611060417_1856280250_o.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://2.bp.blogspot.com/-wlbFxjoE_9M/V9-x1o-1xpI/AAAAAAAAHS0/U3Rig1pEz9AUm3nhGFWbUui3IP4GXQIqwCLcB/s400/14408046_1289590611060417_1856280250_o.jpg" width="225" /></a></div>
<br />
<br />
Vet du? Byt! Ägna dig åt nåt som du tycker är kul istället. Gör du det ett tag så kommer du att fortsätta. När du sedan har fortsatt tillräckligt länge så sitter det. Rutinen är där. Med den kommer det naturliga. För då - då är det en del av din vardag. DÅ har du lyckats.<br />
<br />
När träningen är en del av din vardag blir den en del av dig och ditt liv. Inte vill du mista en del av dig? Nä, trodde inte det. Så - kör på nåt som ger dig glädje (Oj, så äppelkindshurtigt det lät men lite så är det...). När rutinen sitter kanske du t o m kan ta upp det där igen, det som kändes så tufft eller tråkigt innan. Utmana dig själv igen. Då vet du ju att du faktiskt kan.<br />
<br />
Ha lite kul, plågan ska bestå av mjölksyra och trötthet, inte av vägen till gymmet.<br />
<br />
Hälsningar en f d periodare.<br />
<br />
<br />B i t t ehttp://www.blogger.com/profile/07243042886845912310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1965742962667555181.post-7515427995503407902016-04-26T20:22:00.002+02:002016-04-26T20:22:14.945+02:00Follow for follow - the more the merrier?!?Instagram. Detta under. Detta mirakel. Detta forum för utvärtes beundran.<br />
<br />
Jag är absolut ett fan av detta bildbomberi. Jag gillar kommunikationen som kan uppstå. Peppandet. Inspirationen. Motivationen det ger att få feedback, både på det man skriver och det bilden föreställer.<br />
<br />
Men...<br />
Jo, det finns alltid ett "men..." Fråga Tony Irving :-)<br />
<br />
När jag ser hur någon går från att vara inspirerande till att bli aspirerande. Då blir jag beklämd. Senast idag var det en av alla tränande tjejer jag följer som gick över den gränsen. Från att ha lagt ut exempel på övningar och diverse gymbilder så har det sakta men säkert blivit putbilder. Putande läppar. Putande rumpa. Inte en övning så långt ögat når. Nu var det helt plötsligt en rumpa i ett par tajta jeans, upptryckt mot kameran som på en reklambild (snällt uttryckt).<br />
<br />
Jo, jag lägger också ut bilder ur alla möjliga konstiga vinklar och situationer - till mina barns omåttliga förtjusning *ironin dryper* - men jag försöker undvika att spela på min enorma sexighet och visa alltför mycket spelande muskler *här <strong>forsar</strong> ironin* Det har <strong>absolut </strong>ingenting att göra med att jag skäms över månlandskapet som breder ut sig över lår och rumpa*s*.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-lsN0zIw4HG8/Vx-xiH0H7lI/AAAAAAAAHQ0/uMwpeb7XvS4ZCaZlk4SCXgT_gxZj5B0UACLcB/s1600/ful.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://2.bp.blogspot.com/-lsN0zIw4HG8/Vx-xiH0H7lI/AAAAAAAAHQ0/uMwpeb7XvS4ZCaZlk4SCXgT_gxZj5B0UACLcB/s320/ful.png" width="256" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ingen typisk Instagrambild för den "normala" användaren, kanske? </td></tr>
</tbody></table>
Allvarligt, alla får lägga ut vilka bilder de vill, det är inte alls det jag vill komma till. Lovar!<br />
<br />
Nix, det är när det skiner igenom med all önskvärd tydlighet, att det är följare och bekräftelse som är det viktiga nu. Det är inte längre bara fråga om att ge något, det är mest "få" som gäller. <strong>DET</strong> tycker jag är tråkigt. Så, jag slutade följa henne, det är ju inte svårare än så. Så fortsätter jag lägga ut mina enormt intressanta bilder och texter och följer de personer jag tycker är roliga, inspirerande och motiverande istället. <br />
B i t t ehttp://www.blogger.com/profile/07243042886845912310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1965742962667555181.post-46137708720201036272016-04-22T11:19:00.002+02:002016-04-22T11:19:43.330+02:00<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-ja7iZDp08ts/VxnsfbyN6TI/AAAAAAAAHQk/CBzFclMTfpoS75Sk5PehMqNPdi8b2Gq7ACLcB/s1600/genetics.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://4.bp.blogspot.com/-ja7iZDp08ts/VxnsfbyN6TI/AAAAAAAAHQk/CBzFclMTfpoS75Sk5PehMqNPdi8b2Gq7ACLcB/s640/genetics.jpg" width="396" /></a></div>
<div style="background-color: white; color: #666666; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 12px; line-height: 16.08px; margin-bottom: 1em; margin-top: 1em;">
Gener är förbaskat bra att ha eller hur? Hade inte varit mycket med oss annars ;-)<i class="_4-k1 img sp_fM-mz8spZ1b sx_7f72ac" style="background-position: 0px -442px; background-repeat: no-repeat; background-size: auto; display: inline-block; height: 16px; line-height: 16.08px; vertical-align: -3px; width: 16px;"><u style="display: inline !important; left: -999999px; position: absolute;">Smiley wink</u></i>Bra eller dåliga? Vem bestämmer det? Vad som är bra eller dåligt, all<span class="text_exposed_show" style="display: inline;">tså.</span></div>
<div class="text_exposed_show" style="background-color: white; color: #666666; display: inline; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 12px; line-height: 16.08px;">
<div style="margin-bottom: 1em; margin-top: 1em;">
När det gäller träning (framförallt viktlyftande sådan) så är det många som har dåliga gener som "ursäkt" för utebliven muskeltillväxt. Eeeeh...</div>
<div style="margin-bottom: 1em; margin-top: 1em;">
Visst, man kan ha lättare eller svårare för att få de resultat man önskar sig, men hallåååååå! Det är snarare utebliven träning som orsakar den taskiga tillväxten. Hur svårt kan det va? Liksom.</div>
<div style="margin-bottom: 1em; margin-top: 1em;">
Har du inte rätt inställning och faktiskt ger det den tid som krävs, då kan du inte heller förvänta dig något annat än dåliga resultat. Det är som med allt annat i livet. Gör vad som krävs. Bestäm dig.<br />
Vad vill du? Vilka möjligheter har du? Nej, inte "Vad hindrar dig?". Alla kanske inte kan fixa allt, men något finns det alltid.<br />
Se vad du kan göra åt dina önskningar. När du kan göra det. För det finns tid - jag lovar!</div>
<div style="margin-bottom: 1em; margin-top: 1em;">
Om det sedan är så "illa" att du måste göra som jag, träna tidigt på mornarna, gör det då. Vill du på riktigt så kan du. Kan du inte så har du inte bestämt dig. Punkt.</div>
</div>
B i t t ehttp://www.blogger.com/profile/07243042886845912310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1965742962667555181.post-19720681713261372832016-01-12T15:08:00.000+01:002016-01-12T15:08:18.009+01:00Godmorgon och Gott Nytt År! Varje dag!Just idag är jag inte alls så stark som jag skulle vilja vara. Som jag borde vara. Som jag planerat att vara. Det var ju idag jag skulle sätta igång!<br />
<br />
Igår fick jag en dipp (om man kan kalla ett skyhögt blodtryck för dipp, vill säga...), blev helsnurrig och hade små minnesförluster. Fruktansvärt otäckt. Tjatade om saker som jag inte mindes jag hade sagt. Lite varning på det, ja. Jag gick hem. Tog min medicin... OK, jag testar väl den igen då...<br />
<br />
Sov, vilade, sov lite till. Jo, jag vet att sömn är vila men det finns ju olika grader av ét. Tog blodtrycket igen. Lika högt. Typ.<br />
Huvudvärken var av den tunga, spännande, sorten. Kvällen kom med feber och halsont och jag slocknade tidigt. Nedslagen och grinig inombords. Varför <strong>nu</strong>?<br />
<br />
Det är ju dags nu. Mat- och träningsschema ska följas, jag ska ta det till en högre nivå, helt enkelt. Men nä... Jag sov på saken och vaknade med samma härliga huvudvärk och feberkänsla men fast besluten att ta det för vad det var.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-LgSboB1-Ry0/VpUC1WTJNYI/AAAAAAAAHPc/hvDtXkMiXTY/s1600/problem.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="http://1.bp.blogspot.com/-LgSboB1-Ry0/VpUC1WTJNYI/AAAAAAAAHPc/hvDtXkMiXTY/s320/problem.jpg" width="232" /></a></div>
<br />
Valde att faktiskt se det jag <strong>kan</strong> göra, inte gräma mig över det som måste vänta. För det är ju inte för all evighet jag måste släppa det planerade. Då kanske jag skulle sitta som katten på bilden och tjura :-) <br />
<br />
Istället väljer jag "Kom-igen!"-blicken och fokuserar på planering idag (hemma från jobbet).<br />
Räknar och väger. Skriver kostschema. Och ja, nu i eftermiddags var blodtrycksnivåerna i stort sett nere på normal nivå.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-800JH9CyD5M/VpUC1Ya4z1I/AAAAAAAAHPg/iV3ZrVI9N3M/s1600/blick.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="http://1.bp.blogspot.com/-800JH9CyD5M/VpUC1Ya4z1I/AAAAAAAAHPg/iV3ZrVI9N3M/s640/blick.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Så... första måltiden enligt mitt schema är numera intagen. Testar att ta ris till några gånger. Fungerar det inte så får det bli mer grönsaker istället. Ska bli skönt att ha en coach och ett gäng andra att fråga och bolla idéer med. Känns bra att jag faktiskt mätt upp lite mat med vågens hjälp idag. Det är numera uppskrivet och jag kan lättare veta hur mycket (eller lite) jag ska ta av allt. <br />
Jag tror på detta och på mig själv den här gången. Feber, dra din kos så jag kan sätta igång!!!<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div align="left" class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-BQotus8t80k/VpUC2KEQCSI/AAAAAAAAHPo/BArSK3tMjQM/s1600/dag1mat.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="225" src="http://3.bp.blogspot.com/-BQotus8t80k/VpUC2KEQCSI/AAAAAAAAHPo/BArSK3tMjQM/s400/dag1mat.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
<a href="http://bloggar.se/om/tr%E4ning" rel="tag"><span style="font-size: xx-small;">träning</span></a><span style="font-size: xx-small;">, </span><a href="http://bloggar.se/om/kostschema" rel="tag"><span style="font-size: xx-small;">kostschema</span></a><span style="font-size: xx-small;">, </span><a href="http://bloggar.se/om/planering" rel="tag"><span style="font-size: xx-small;">planering</span></a><span style="font-size: xx-small;">, </span><a href="http://bloggar.se/om/fat+loss+challenge" rel="tag"><span style="font-size: xx-small;">fat loss challenge</span></a>B i t t ehttp://www.blogger.com/profile/07243042886845912310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1965742962667555181.post-16344942065789326662016-01-07T17:31:00.001+01:002016-01-07T17:33:57.576+01:00Jag - en periodare.<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Allvarligt. Det är inte klokt. Varför är det så här?</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Återigen känner jag hur det var när det började. Det var så <a href="http://bitte-blansch.blogspot.se/2009/01/stopp-dr-slpp-genast-den-frdomsfulla.html#.Vo6LufnhCUk" target="_blank"><span style="color: #741b47; font-size: large;">här</span></a>, nämligen.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Full av tillförsikt och av lust. Inget skulle stoppa mig!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det har det gjort. Flera gånger och om igen. Det har funnits tider när jag lyckats. Ett tag. Faktiskt riktigt bra emellanåt. Men... aldrig så där som jag velat. Inga resultat jag varit nöjd med, mer än kanske någon liten kort stund då och då.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Nu säger jag bara - "Screw you, dåtid!!!" Skiter fullständigt i att se tillbaka och är - återigen - inspirerad. Skillnaden är att jag nu känner att jag har en plan. Åtminstone så har jag det till 75%, resten kommer att falla på plats inom en snar framtid. Det känner jag.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Vet ni varför jag tror att det kommer att fungera? För att jag har låtit det sjunka in mer långsamt den här gången. Jag vet precis vad jag vill och tror på det. Redan en månad innan jag kör igång på allvar så har jag ställt in hjärnan på hur det kommer att bli.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Titta bara på mitt Runkeeper-år, det har varierat rätt mycket :-(</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Gick ut bra i januari, sedan dippade det. Läääänge. Augusti och oktober var väl rätt OK, om man ser till antal. I december var jag sjuk första veckan, de 24 aktiviteterna utfördes alltså under lika många dagar - inte så illa pinkat :-)</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-CK9ZLalz0tE/Vo6KyOsCWpI/AAAAAAAAHPM/4T50bA97ZeU/s1600/aktiviteter%2B15.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="http://2.bp.blogspot.com/-CK9ZLalz0tE/Vo6KyOsCWpI/AAAAAAAAHPM/4T50bA97ZeU/s640/aktiviteter%2B15.jpg" width="248" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Idag är jag faktiskt redan uppe på åtta stycken (några dagar gammal bild), trots att det bara är den sjunde - yes! Det funkar för att jag äntligen sett till att bestämma när och vad jag ska träna. Så mycket enklare det blir! Det blir av, helt enkelt. Trots att det blir uppstigning 4.30 varje vardag...</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Vi får se hur länge jag kan hålla detta upplägg...</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
NEJ! Fel. Vi får se om det passar när jag får experthjälp ;-)</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://2.bp.blogspot.com/-yXJO0LYtkgs/Vo4oQ3CBIiI/AAAAAAAAHOg/VpRwzWxbS08/s1600/planering.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="http://2.bp.blogspot.com/-yXJO0LYtkgs/Vo4oQ3CBIiI/AAAAAAAAHOg/VpRwzWxbS08/s320/planering.jpg" width="180" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Första tankeexperimentet.</td></tr>
</tbody></table>
Snyggare än snyggast är jag när jag ger mig ut i kylan och mörkret. Who cares?<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-yPBxfihhtw8/Vo4oRiXnQrI/AAAAAAAAHO0/PIuUDzizkkk/s1600/snyggo.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="http://4.bp.blogspot.com/-yPBxfihhtw8/Vo4oRiXnQrI/AAAAAAAAHO0/PIuUDzizkkk/s400/snyggo.jpg" width="225" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Maten är det jag ser mest fram emot att få uppstyrt, ska bli riktigt spännande. Frågan är var dessa delikatesser hamnar...</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://2.bp.blogspot.com/-FjGQZ0Trnv8/Vo4oSPJuwzI/AAAAAAAAHO4/hNljQYor55o/s1600/yoghurt.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="360" src="http://2.bp.blogspot.com/-FjGQZ0Trnv8/Vo4oSPJuwzI/AAAAAAAAHO4/hNljQYor55o/s640/yoghurt.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Turkisk yoghurt med bär, bananer, honung och linfrön - får du stanna?</td></tr>
</tbody></table>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://2.bp.blogspot.com/-82F97spEIoc/Vo4oRP5XRwI/AAAAAAAAHOk/YoaITxjVuVQ/s1600/lyxfrukost.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="360" src="http://2.bp.blogspot.com/-82F97spEIoc/Vo4oRP5XRwI/AAAAAAAAHOk/YoaITxjVuVQ/s640/lyxfrukost.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ägg, bacon och stekta tomater - får jag behålla er?</td></tr>
</tbody></table>
Nu - sju år efter mitt första blogginlägg - vore det väl fasiken om jag inte skulle lyckas med det här! Jag lovar mig själv - dyrt och heligt - att inget annat än sjukdom eller svår skada ska hindra mig. Hör alla det nu? Påminn mig gärna de dagar som kommer att finnas, de orkeslösa, hungriga (?) när jag vill ge upp, säg till mig att skärpa mig och bita ihop!<br />
Tack på förhand för hjälpen :-)<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
B i t t ehttp://www.blogger.com/profile/07243042886845912310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1965742962667555181.post-74688633098930379872015-11-15T12:55:00.004+01:002015-11-15T12:55:53.410+01:00Nu blev det plötsligt tungt...Idag har jag fått veta saker som jag inte hade en aning om. Jag har trott att allt var som förr, att allt rullat på som vanligt. Inte ett enda tecken har jag sett. Visst har jag ibland känt att det kanske är något som förändrats, något litet som har stuckit ut och fått mig att fundera.<br />
Det har kommit och gått men har alltid hamnat tillbaka där det ska vara. Det är vad jag trott. <br />
Idag har det hänt saker som fått mig att inse att jag kanske haft fel. Ja, jag vet, det låter otroligt men under kan ske ;-)<br />
<br />
Jag är inne i en röjarperiod just nu. Inte alls så glammigt och festligt som det låter, det är inte röjande som i "party-party"som gäller. Vårt stora hus blir tommare och tommare på invånare och samtidigt blir dessa rum - som inte längre är bebodda - någon slags "ställa-in-grejer-så-länge"-rum.<br />
Alla som har/har haft sådana rum vet att det där "så länge" brukar bli ganska permanent. Eller hur?<br />
<br />
Eftersom vi nu har tre utflugna barn så är det dags att få lite ordning på det där. Idag har jag flängt runt lite i alla tre rummen och i ett av dem hittade jag detta:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-1v5EQxwZICY/VkhtyJycvhI/AAAAAAAAHN0/t8HieKGk-Ag/s1600/80kg.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="http://2.bp.blogspot.com/-1v5EQxwZICY/VkhtyJycvhI/AAAAAAAAHN0/t8HieKGk-Ag/s320/80kg.jpg" width="179" /></a></div>
<br />
Vår gamla, strömlösa, våg. I vår familj väger vi oss inte så ofta som ni förstår (observera hjärtat i dammet...), vi tycker inte det är så viktigt *höhö*. Mitt motto är att det spelar ingen roll vilka siffror den visar, bättre att känna efter hur kläderna sitter. Går jag upp i vikt så stramar det. Jag får svårt att knäppa brallorna o s v. Jag minns inte riktigt när jag vägde mig senast men det är några år sedan. Då var jag 70 kg och jag har trott att jag legat kvar där. Kanske nå't kilo upp men på ett ungefär.<br />
Jag har alltså inte känt det som att jag förändrats speciellt mycket i kroppen, ålder och annat till trots.<br />
<br />
Nåväl, jag letade upp ett batteri och tänkte stilla min nyfikenhet. Få bekräftat att jag nog gått upp till 73-74 kg. Vad visade den? Dryga 80 kg!!!! Va???? Det kan inte vara sant!?! Jag flyttade runt den. Jag testade flera gånger. Jodå, samma resultat! Jag hämtade t o m vikter och kontrollvägde. Det stämde.<br />
<br />
Nu kände jag att jag hade ett val att göra. Ett viktigt. *Höhö igen*<br />
<br />
1. Jag fortsätter som vanligt. Struntar i vågen och går efter mitt välmående. Min känsla av att jag är (ganska) lagom. <br />
<br />
2. Bryter ihop och tar mitt nya, hastigt uträknade BMI (24,6), bokstavligt (om man kan göra det med siffror?) och är därmed på gränsen till överviktig... Va??? Jag? Jomentjena...<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-ehOpBFl9U5c/VkhtxwU3_ZI/AAAAAAAAHNs/JQgO6iY6KDA/s1600/b1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="http://2.bp.blogspot.com/-ehOpBFl9U5c/VkhtxwU3_ZI/AAAAAAAAHNs/JQgO6iY6KDA/s320/b1.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Trots att vågen visar att jag är nästan lika tung som jag varit som mest under graviditeterna så tycker jag nog inte att jag kan anses hamna där. Så pass mycket syn har jag så att jag kan göra den bedömningen när jag ser mig i spegeln :-)<br />
Dessutom, siffrorna 8055 såg ut som #BOSS# och det är vad jag väljer att vara över min egen kropp och hur jag ser på den!<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-FDQVWXcBLy0/VkhtxlszqkI/AAAAAAAAHNw/20vPXXKmH3w/s1600/b2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="http://1.bp.blogspot.com/-FDQVWXcBLy0/VkhtxlszqkI/AAAAAAAAHNw/20vPXXKmH3w/s320/b2.jpg" width="320" /></a></div>
<a href="http://bloggar.se/om/%F6vervikt" rel="tag">övervikt</a>, <a href="http://bloggar.se/om/BMI" rel="tag">BMI</a>, <a href="http://bloggar.se/om/v%E5ga" rel="tag">våga</a>, <a href="http://bloggar.se/om/sj%E4lvk%E4nsla" rel="tag">självkänsla</a>
B i t t ehttp://www.blogger.com/profile/07243042886845912310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1965742962667555181.post-1252650575366959932015-09-30T13:51:00.000+02:002015-09-30T13:51:23.782+02:00Hur man får en fikavägrare att baka småkakorSå är den här. Den allra sista dagen på Skogsstyrelsen. <br />
<br />
Jag har återställt min telefon. Jag rensar datorn. Jag har tömt datorväskan på innehåll.<br />
Har faktiskt ingen aning om vad de där små ljusblå pillren är till. Eller var de kommer ifrån...<br />
Rosa piller har det varit tal om många gånger, däremot. Både på skoj och allvar.<br />
På skoj för att det emellanåt känts som vi varit nära att behöva ta till dem för att klara oss genom dagen. På allvar de gånger den verkliga huvudvärken slagit till. Då har räddaren i form av J och hennes holländska piller funnits där.<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://3.bp.blogspot.com/-dTENJh0acH4/VguOIDIR4AI/AAAAAAAAHM0/wGNdXsNzbMQ/s1600/rensning.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="225" src="http://3.bp.blogspot.com/-dTENJh0acH4/VguOIDIR4AI/AAAAAAAAHM0/wGNdXsNzbMQ/s400/rensning.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Lite av varje som kan hittas i en datorväska...</td></tr>
</tbody></table>
Det är en av de saker jag kommer att sakna. Nej, inte pillren som så, jobbarkompisarna. De som fått mig att skratta och må bra så många gånger. Som sett mig gråta över katter (av överkörd sort), ungar och annat som orsakat grubbel och tårar.<br />
De jag slängt käft med i fikarummet, som fått stå ut med mina lustiga associationer (som jag har svårt att hålla inne med) och ändå stått kvar :-)<br />
<br />
På tal om fika. Jag är ju inget kakmonster eller söthungrig på något sätt så det har ju blivit en del trugande och frågande när jag inte tagit sådant när det bjudits. Alla som är såna som jag (på <strong>det</strong> viset...) vet precis vad jag menar, man får nästan be om ursäkt. Eller hur?<br />
I alla fall. När man slutar så är det hembakat fika som gäller :-)<br />
Mina barn är - fortfarande efter flera dagar - i chock. Mamma bakar!!!<br />
Det var som en kör - fast i kanon (eller nåt) eftersom det var en stund mellan varje - "Vem är det som bakar? Va? Mamma? Vad har hänt?"<br />
Då kan ni lätt räkna ut att det inte händer så ofta...<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://4.bp.blogspot.com/-dp5d0RJL0Hc/VguOHDY8tfI/AAAAAAAAHMk/XDhRCN9rpqw/s1600/kaka.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="225" src="http://4.bp.blogspot.com/-dp5d0RJL0Hc/VguOHDY8tfI/AAAAAAAAHMk/XDhRCN9rpqw/s400/kaka.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">De var goda. Faktiskt. Fast det var inte kul :-)</td></tr>
</tbody></table>
Nu är det dags att slänga alla visitkort med titel och allt och gå tillbaka till den värld där jag inte har någon. Eller rättare sagt; där jag har så många att det inte går att ge ett svar på "vad" jag är.<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://2.bp.blogspot.com/-WVp6MFCueJ4/VguOHPCxX4I/AAAAAAAAHMw/ybf-YFMa2kc/s1600/fd.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="225" src="http://2.bp.blogspot.com/-WVp6MFCueJ4/VguOHPCxX4I/AAAAAAAAHMw/ybf-YFMa2kc/s400/fd.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Numera ej gällande arbetsplats och titel</td></tr>
</tbody></table>
Jag hoppas att min f d arbetskamrater inte glömmer mig utan får ett litet leende i mungipan när/om de råkar tänka på mig nå'n gång.Vi ses kanske därute!!!<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://2.bp.blogspot.com/-sXIrug34-Dk/VguOHAoyAoI/AAAAAAAAHMo/97qLqh0XGfg/s1600/glominte.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="http://2.bp.blogspot.com/-sXIrug34-Dk/VguOHAoyAoI/AAAAAAAAHMo/97qLqh0XGfg/s400/glominte.jpg" width="225" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Blickar mot framtiden ;-)</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
B i t t ehttp://www.blogger.com/profile/07243042886845912310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1965742962667555181.post-83191630156168300282015-09-21T12:05:00.004+02:002015-09-21T12:05:48.279+02:00Lura sig själv - går det?Känner hur sur och trist jag blir när saker och ting inte blir som jag tänkt mig.<br />
Helgen skulle bli så himla bra. Jag skulle fixa en massa saker som inte blivit av (och som jag faktiskt hade lust att göra), helgen var i stort sett blank på tidsbestämda aktiviteter, nämligen.<br />
Hur ofta händer det?<br />
<br />
Nu blev det inte så mycket med det. Inget alls, faktiskt.<br />
Sjukdomskänslan smög sig på redan i början av veckan, munsåret förstärkte känslan av att det var något på gång och ja, i fredags orkade jag inte stå emot längre. Helgen har varit i stort sett horisontell vad gäller min position. Någon 45º:s lutning emellanåt.<br />
<br />
Befinner mig fortfarande i någon slags feberbubbla, trots att jag gör vad jag kan för att övertyga mig själv om att jag nog är ganska frisk ändå. Jag längtar ut och är fruktansvärt avundsjuk på alla promenad- och löpningsbilder som lagts upp. Jag vill också!!!<br />
Nåja, snart kan jag. Inte alla får tillbaka den möjligheten så jag slutar väl gnälla då... <br />
<br />
I alla fall. Jag har preppat mig med en smarrig svampomelett på morgonen. Det hjälpte liiiiite.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-CjVcntp71Q8/Vf_RkqWmOhI/AAAAAAAAHKI/1qUAGiWNyos/s1600/svamprora.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="225" src="http://4.bp.blogspot.com/-CjVcntp71Q8/Vf_RkqWmOhI/AAAAAAAAHKI/1qUAGiWNyos/s400/svamprora.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
Sedan har jag kört några andra trick för att känna mig piggare, för visst påverkar det hur man förhåller sig till sin egen kropps fysiska "utstrålning"?<br />
<br />
Nog är det så att det hjälper att ta en dusch, klä sig i annat än en svettig, urtvättad t-shirt och säckiga mjukisbrallor? Hur bekvämt det än kan vara. Nu menar jag inte när man fortfarande är så dålig så det känns som att bestiga Mount Everest när det är dags för ett tvingande toabesök. Förstås!<br />
<br />
Dusch, sminkning och "vanliga" kläder får i alla fall mig att känna mig mer på G så jag testade det. Största skillnaden var kanske att kamma över luggen på andra sidan så det gråa "försvann"...<br />
Passade på att ta en nypa luft när jag ändå kände mig så "pigg".<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-4Sw38ATq39s/Vf_TeUED-xI/AAAAAAAAHKY/p3mdrciLfoE/s1600/lring.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="http://3.bp.blogspot.com/-4Sw38ATq39s/Vf_TeUED-xI/AAAAAAAAHKY/p3mdrciLfoE/s640/lring.jpg" width="360" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Och vad hittade jag väl då, i vår bortglömda trädgård? Jordgubbar! Kanske kan man t o m lura hösten lite grann?<br />
<div align="left" class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-tfZ1ZxiXpz8/Vf_TeTj9YfI/AAAAAAAAHKU/6GVOqY61OTc/s1600/jordgubbar.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="225" src="http://1.bp.blogspot.com/-tfZ1ZxiXpz8/Vf_TeTj9YfI/AAAAAAAAHKU/6GVOqY61OTc/s400/jordgubbar.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
<br />
Nu sitter jag här med dundrande huvudvärk igen och funderar på om det verkligen kommer att funka att göra som jag tänkt, gå en sväng i eftermiddag... Jag behöver ju inte ånga på i mitt vanliga tempo, jag får ta det mer i "lukta-på-blommor-takt", då kanske det kan gå... Jaja, vad är väl en löprunda i skogen... Soffan och en bok kan funka bra det också.
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<a href="http://bloggar.se/om/lchf" rel="tag">lchf</a>, <a href="http://bloggar.se/om/sjukdom" rel="tag">sjukdom</a>, <a href="http://bloggar.se/om/tr%E4ning" rel="tag">träning</a>, <a href="http://bloggar.se/om/motivation" rel="tag">motivation</a>B i t t ehttp://www.blogger.com/profile/07243042886845912310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1965742962667555181.post-60011461361356865012015-09-19T17:36:00.002+02:002015-09-20T11:38:28.385+02:00Bänkad på banken för att tvätta pengar?Det är så länge sedan så jag nästan glömt hur det kunde vara...<br />
Den där oändliga väntan. På banken (eller posten, för den delen).<br />
<br />
De enda gångerna jag varit på banken de senaste åren var när jag skulle fixa alla papper som krävdes för att jag skulle få hjälpa min mamma med hennes ekonomi. De gångerna glömmer jag däremot inte så lätt. Tyvärr är just den banken på vår lilla ort för alltid förknippad med förnedring och brist på förtroende, det var den redan innan dess men efteråt - ojojoj... <br />
Tror aldrig jag känt mig så misstrodd som då! Det kändes som att de trodde att jag skulle skinna min stackars mor på vartenda surt förvärvat öre. Fort som katten ordnade vi med en flytt av alla hennes konton, till en bank som vi kände förtroende för.<br />
<br />
Nu var det inte det jag tänkte skriva om. Faktiskt.<br />
<br />
Nej, det var om ett bankbesök jag gjorde igår. För visst är Forex numera också bank?!?<br />
Jag skulle i vilket fall som helst dit för att växla valuta. Min febriga lekamen tog mig dit på darriga ben och direkt när jag kom in fick jag en "aha-upplevelse". Javisstja, det var så här det var. Så här det kändes.<br />
<br />
Fram och ta en kölapp. Hitta en sittplats, på små runda IKEA-sittdynor i fönstersmygen...<br />
Det tutade bekant i kösystemshögtalarna. Två olika displayer talade om att det närmade sig. Sakta men säkert. Ja, sakta i alla fall.<br />
<br />
Det tog så pass lång tid att jag kunde sitta där och känna igen mig. Jag kände igen diskussionen en av kassörerna hade med den äldre dam som inte hade sitt nya körkort med sig. "Ja,, det är klart att jag har hämtat det men det ligger hemma. Jag har bara det gamla med mig. Det förstår du väl att jag inte tänker lura dig, du kan lita på mig. Ska jag behöva komma tillbaka en gång till då?"<br />
Kassörens känslor sken igenom när hon för femte gången (med sammanbitna käkar) upprepade "Jag måste se en giltig legitimation. Det är dina pengar jag skyddar."<br />
Hur många gånger har inte de meningarna kommit ur min egen mun?<br />
<br />
Jag kände igen hur svårt det är att prata med någon genom skottsäkert glas. Speciellt om denna någon är från ett annat land och hörselskadad. Så verkade det vara i en annan kö, nämligen.<br />
Jag funderade lite över hur bra det är att skrika ut "säkra frågor och svar" på det viset...<br />
<br />
För övrigt var jag usel på att ha luckan stängd när jag var på andra sidan, för opersonligt för min del. Fast det var bra att ha när kunden ätit vitlök kvällen innan :-) Idag hade jag nog resonerat annorlunda, det hade nog inte bara varit stanken av diverse saker som fått mig att låta bli att öppna. Tyvärr.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-NHEbfaITt4A/Vf2A0Bs1x9I/AAAAAAAAHJw/HNvQkTI7FlQ/s1600/balja.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="242" src="http://2.bp.blogspot.com/-NHEbfaITt4A/Vf2A0Bs1x9I/AAAAAAAAHJw/HNvQkTI7FlQ/s320/balja.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
Undrar också om det är kutym att Forex måste fråga sina kunder vart de ska resa? Mannen framför mig skulle växla 1000 SEK till turkiska lira och tjejen i kassan frågar vilken ort han ska till. Verkade inte vara för att vara social för hon gjorde inget med informationen när han svarat. Vad tänker de? 1000 spänn är väl inte direkt så vanligt att man "tvättar"?<br />
<br />
Jag tänkte att det är bäst att vara förberedd med ett bra svar... Jag som inte ens skulle växla till mig själv... Feberhjärnan gick på högvarv där ett tag *s*<br />
Jomenvisst, nog frågade hon vart jag skulle när jag ville ha Euro. "Jag ska ingenstans men svärfar ska till Tyskland", blev mitt genomtänkta svar. Enda reaktionen blev ett "OK". Va?<br />
<br />
Med den gula påsen i väskan försvann jag ut genom dörren, hem mot den hägrande sängen. Jag vände mig bara om ett par gånger för att se om jag var förföljd. Varför? Jo, han ska till Tjeckien, ju, inte bara Tyskland. Tänk om de hade genomskådat mig?
<a href="http://bloggar.se/om/pengatv%E4tt" rel="tag">pengatvätt</a>, <a href="http://bloggar.se/om/valuta" rel="tag">valuta</a>B i t t ehttp://www.blogger.com/profile/07243042886845912310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1965742962667555181.post-29491083515456381692015-09-17T18:02:00.000+02:002015-09-17T18:02:00.232+02:00Känslan av att lämna innan man lämnarDu kan gå och vela hur länge som helst. "Ska jag söka nytt, säga upp mig, hitta på nå't annat?" I all oändlighet kan du vända och vrida på för- och nackdelar.<br />
<br />
När du väl börjat fundera i de banorna så hittar du inte alltid tillräckligt med anledningar för att stanna. <br />
<br />
Till slut kommer det. Beslutet. <br />
<br />
Då händer det saker, minsann. Om det så är flera månader tills det är dags att sluta (som det var i min nuvarande situation) så är det ändå som att trycka på någon slags mental "Lämna-knapp" när du väl säger upp dig.<br />
<br />
Plötsligt känner du dig utanför. Inte så mycket i början, men lite gnager det allt. Du kommer snart att vara en ex-anställd, en f d arbetskamrat. Din arbetsplats är inte längre densamma.<br />
Trots att inget har ändrat sig så har allt förändrats.<br />
<br />
Har du någon gång bytt arbete så vet du vad jag menar.<br />
<br />
Du är nämligen redan på väg bort. Du klipper navelsträngen ett litet hack varje dag. Din hjärna ser dig som en "snart-borta"-figur och det som beslutas på arbetsplatsen berör inte längre dig. Visst känns det så? Ganska omgående?<br />
<br />
Eller är det bara jag som fungerar så? Tror faktiskt inte det. Jag tror det är någon slags försvarsmetod för att stärka upp sig själv och sitt beslut. För visst är det så att även om beslutet är ditt eget - och i de flesta fall känns alldeles rätt och riktigt - så blir transportsträckan fram till det verkliga slutdatumet lite jobbigt?<br />
<br />
Jobbarkompisarna planerar sin framtid, den på företaget där du inte längre kommer att vara med, och du hamnar lite i skymundan. Utanför. Helt naturligt hamnar dina tankar mer och mer på det ställe där du faktiskt kommer att finnas med. Din nya arbetsplats, den du valde framför den gamla.<br />
Det känns som att du bara skulle vilja smita ut bakvägen. Snarast möjligt.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-uOs6ymk6IDg/VfqnhvrClXI/AAAAAAAAHJc/yCdVQBzNoUM/s1600/bakvagen.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="225" src="http://4.bp.blogspot.com/-uOs6ymk6IDg/VfqnhvrClXI/AAAAAAAAHJc/yCdVQBzNoUM/s400/bakvagen.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div align="left" class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Trots att du fortfarande tycker om dina arbetskamrater. Trots att inget förändrats. Mer än du.<br />
För det har du. Alla förändringar påverkar dig och ditt mående. Ditt liv. På gott och ont.<br />
Och kanske, kanske, kan just bristen på förändring eller förbättring i arbetssituationen (inom överskådlig framtid) vara det lilla fröet som såddes och sedan slog ut i full blom?<br />
<br />
Snart har jag den här perioden bakom mig. Fröna - de nya - ligger i drivbänken och växer till sig ett par veckor till. Sedan blir det gödsling så att de kan växa sig stora på annan plats :-)<br />
<br />
<br />
<br />
<br />B i t t ehttp://www.blogger.com/profile/07243042886845912310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1965742962667555181.post-4898035231600456842015-09-16T17:08:00.000+02:002015-09-16T17:08:00.532+02:00Hålla skenet uppe - för vems skull?Jag upphör liksom aldrig att förvånas över vissa saker. Man blir luttrad med åren och rycker på axlarna åt allt mer men ibland känns det ändå som att jag ser ut som en slags mildare variant av "Skriet".<br />
<br />
Ni vet, som ett frågetecken. Med öppen mun. Gärna med händerna för kinderna, ruskandes på huvudet och "vojnande". Inombords. För i det här fallet vågar man knappt ifrågasätta det som sägs. Om man inte ska anses som knepig och framförallt; en dålig mamma.<br />
<br />
För faktiskt, trots att vi ska anses leva i någon slags modern tid så är det några saker som man som kvinna tydligen måste uppfylla. Eller snarare, som mamma.<br />
<br />
Viktiga saker. Jätteviktiga.<br />
<br />
Det ska bakas bullar och kakor. Får barnen inte fika hemma så är det synd om dem. Dessutom måste det ju finnas en reserv i frysen. Man måste kunna visa upp det hembakta t ex vid eventuella skolaktiviteter. Köpekakor är inte lika fint. Inte lika välplanerat och hemtrevligt, liksom. Men bättre än inget, förstås. Hemska tanke, komma utan fika!?!<br />
<br />
Det ska städas. Helst på torsdagar. Då är det snart helg och det gäller att feja ifall det kommer någon och ringer på dörren. Det kan ju finnas såna där som dyker upp bara för att de känner för att umgås. Naturligtvis planerar de även att smyga runt i ditt hem och dra fingret utefter varje tänkbar yta där det kan finnas smuts av något slag. Tänk om de hittar damm!<br />
Och framförallt; glöm inte att det ska finnas servetter att plocka fram om man skulle råka få oväntat besök. Sådant besök som ska bjudas på mat. Matgäster. Hushållspapper är för vanliga dödliga, det vet ju varenda en.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-SRixAQVyp1Y/Vflbwgk3WKI/AAAAAAAAHJM/PHnyg1rD0mM/s1600/papper.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="225" src="http://3.bp.blogspot.com/-SRixAQVyp1Y/Vflbwgk3WKI/AAAAAAAAHJM/PHnyg1rD0mM/s400/papper.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
Nej, traditioner ska följas. Helgstädningen är helig. Dessutom ska den ske som du lärt dig av din mamma som lärt sig av sin mamma som... Ja, du fattar. Inte kan du be dina barn göra något sådant. De är ju barn. De har så mycket annat, det är läxor och aktiviteter av diverse slag. Inte ska väl dom...?<br />
Frågan är hur de ska kunna lära sig av sin mamma då? Eller - om det vill sig väl - av sin pappa. I sällsynta fall så släpps även fadern in på detta område, nämligen.<br />
<br />
Allvarligt, sänk kraven! På dig själv. Det är där det ligger, om du tänker efter. Eller för vem gör du detta? För att behaga andra? För att det är så det "ska vara"? Alla andra har det så fint, de bakar och matchar gardinerna med färgen på barnens strumpor. Eller?<br />
<br />
Gör de verkligen det? Kräver du att det ska vara på ett visst vis när du hälsar på hos andra? Bjuden eller inramlandes som en - mer eller mindre - glad överraskning? Inte? Nä, men då så.<br />
<br />
Jag blir matt av att höra och se hur vissa människor nästan slår knut på sig själva för att det ska vara så jäkla "fint" allting! För att visa upp hur lyckade de är med sina hem, barn, män, prylar. Bullar. Ja, allt.<br />
<br />
Vad är "fint"? För just dig? Tänk efter och kom med ett bra svar. Till DIG.<br />
Det du och de dina trivs med. Så som ni vill ha det. Som passar ER.<br />
Vill du baka, städa, klippa rabattkanterna med nagelsax? Gör det då. För att DU vill, inte för att andra ska tycka du är duktig.<br />
<br />
<br />
<br />
B i t t ehttp://www.blogger.com/profile/07243042886845912310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1965742962667555181.post-25392497023795236382015-08-24T18:43:00.000+02:002015-08-24T21:03:02.424+02:00Jag kommer att gå ner på heltidJa, du läste rätt. Heltid. Ner.<br>
I över 10 år har jag jobbat mer än heltid. På olika sätt och olika procent men alltid mer än 100.<br>
<br>
Arbetstid och engagemang - alltid mer än 100.<br>
<br>
Det räcker nu.<br>
<br>
Jag kliver tillbaka och det känns så skönt. Nu kommer jag - äntligen - att kunna arbeta bara under arbetstid. Ordinarie arbetstid på ordinarie arbetsplats. <br>
Inte först minst 8 timmar på ett ställe och sedan fortsätta med nästa arbete på kvällar och helger.<br>
<br>
OK, inte varje kväll, men det finns alltid i bakhuvudet, saker som måste göras.<br>
Skatteverket väntar inte snällt på att jag ska få lust eller tid. De står där med tidtagaruret och pushar på. Som en dålig PT eller nåt. Utom vissa tider på nätterna, då vilar de och deras e-tjänster. Lysande...<br>
<br>
Anställda vill inte vänta på lönen. Leverantörer vill gärna ha betalt. Kunder vill ha order bekräftade och inplanerade. I tid!<br>
<br>
Saker jag vill göra för att underlätta för andra blir också måsten till slut, tyvärr. Jag orkar inte, helt enkelt. Kluvenheten växer och stressar.<br>
<br>
Till slut blir det varken hackat eller malet och kroppen säger ifrån. Glömska, virrighet, trötthet och ett blodtryck som skjuter i höjden värre än skolbarn över sommarlovet.<br>
<br>
Det där tog jag tag i redan i vintras så det har blivit bättre. Men...<br>
<br>
Frågan är varför jag ska hålla på så här? Eller <strong>vi</strong>, för det är både jag och käre maken som sliter. Han hinner inte med det han ska och mår dåligt. Jag försöker hjälpa till på min "lediga" tid och hinner inte allt jag vill då heller. <br>
<br>
Vi har alla förutsättningar att få ihop livspusslet egentligen. Vi är ett vinnande team, han och jag. Vi kompletterar varandra i allt. Duktiga på olika saker, för att vi helt enkelt är intresserade av olika saker.<br>
Därför vet jag att jag underlättar massor när jag gör det han inte hinner/vill. Han kan ägna sig åt det han är bra - för att inte säga lysande - på.<br>
<br>
Jobbigt att arbeta tillsammans? Spendera hela dygnet ihop? Nix. Inte för oss.<br>
Jobb är jobb. Likadant med rallyåkandet. Tävling är (OK, var... det var ett tag se'n...) tävling. Innan och efter är vi gifta men under tävlingen går vi in i andra roller. Jobbet stannar på jobbet. Åtminstone 98% av det :-)<br>
<br>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-N-5EAAeb1jc/VdrYPrs_bdI/AAAAAAAAHIk/SAD2ZIQcCfI/s1600/6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="http://4.bp.blogspot.com/-N-5EAAeb1jc/VdrYPrs_bdI/AAAAAAAAHIk/SAD2ZIQcCfI/s320/6.jpg" width="320"></a></div>
<br>
<br>
Alltså återvänder jag till familjeföretaget. Från och med 1/10 lämnar jag Skogsstyrelsen och går tillbaka till <a href="http://www.lecsa.se/" target="_blank"><strong><span style="color: #0b5394;">Lecsa</span></strong></a><strong><span style="color: #0b5394;">.</span></strong><br>
<strong><span style="color: #0b5394;"></span></strong><br>
<strong><span style="color: #0b5394;">Huka er, kunder och leverantörer - nu laddar ho' om!</span></strong><br>
<br>
<br>
<br>
<br>
<br>
<br>B i t t ehttp://www.blogger.com/profile/07243042886845912310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1965742962667555181.post-257841394411513582015-02-28T13:55:00.000+01:002015-02-28T13:55:11.635+01:00Gå ut och var glad, din jävel!<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Idag har jag äntligen tid. Fel, jag <strong>tar </strong>mig tid.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Tid att vakna upp. Tid att tänka. Tid att vara.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
De sista veckorna har varit supersnurriga. Som jag skrev sist så är det jobbet som rusar på. Allt för mycket och allt för snabbt. Arbetssituationen är - i stort sett - ohållbar. Inte bara för mig. Vi är flera som brinner.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div style="clear: both; text-align: left;">
Jag har varit tuff och sagt att vi måste "låta det gå åt helvete". Det måste få märkas att vi är underbemannade. Jag har varit säker på att jag klarar det. Låta saker vänta. Låta högen växa. Det finns måsten som inte är måsten. Intalade jag mig.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-JcilfZjNzXE/VPGwtYKfVhI/AAAAAAAAG80/X0I0tHgMXpU/s1600/upp.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-JcilfZjNzXE/VPGwtYKfVhI/AAAAAAAAG80/X0I0tHgMXpU/s1600/upp.jpg" height="400" width="225" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div style="clear: both; text-align: left;">
Jodå. Det gick bra. Några dagar.</div>
<div style="clear: both; text-align: left;">
Sedan var hon tillbaka, den där "duktiga flickan". Hon som fixar och donar. Vrider och vänder och underlättar. För andra.</div>
<div style="clear: both; text-align: left;">
Tecknen kom, ett efter ett. Hjärtklappning, svårt att sova, glömska, tårar, förvirring... Och sen... ordförvrängningar och stavfel. Ni fattar att det är jättejobbigt för en språkpolis som jag, va?</div>
<div style="clear: both; text-align: left;">
Det finns ord som man ofta flyttar runt bokstäver i, det kan bli kankse, ohc och liknande. När jag började vända på andra ord (ja, något blev faktiskt helt och hållet baklänges) då blev jag orolig på riktigt.</div>
<div style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div style="clear: both; text-align: left;">
Bröt ihop lite smått när jag fick frågan om hur jag hade det egentligen... Diskussion med chef och kollegor och en stund senare var mina axlar tillbaka i normalläge, de satt inte längre i öronhöjd. Ett andetag som jag kände genomsyrade varje fiber i kroppen och sedan var lugnet nästan tillbaka. Har fortsatt tänka rätt. "En sak i taget. Du är viktigast. Ingen tackar dig för att du bränner ut dig. Du är värd att må bra. Det ordnar sig"</div>
<div style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div style="clear: both; text-align: left;">
Igår hade maken och jag fredagsmys i bastun i nästan sex timmar. Eller OK, vi satt inte i själva bastun så länge, vi satt utanför och pratade, pratade och pratade. La in några vedträn till och bastade en stund. Så där höll vi på och det var underbart! Veckans andningshål.</div>
<div style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div style="clear: both; text-align: left;">
Idag vaknade jag till ett mycket bättre mående. Energin och lusten är tillbaka. Jag längtar efter träningen igen. Det var ett tag sen...</div>
<div style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div style="clear: both; text-align: left;">
Började med en härlig, solig promenad i skogen. Ensam. Finns inget bättre sätt att tanka på lagret med positivitetskickar. För ovanlighetens skull med musik i öronen och jäklar, vad det gjorde saker ännu bättre! Tror inte jag riktigt insett hur mycket musik påverkar mig och mitt humör. Tystnad är ju min grej annars :-)</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-1JHuJvpnmQ4/VPGwufmW7wI/AAAAAAAAG9E/JTQwavYXGY4/s1600/tornskugga.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-1JHuJvpnmQ4/VPGwufmW7wI/AAAAAAAAG9E/JTQwavYXGY4/s1600/tornskugga.jpg" height="400" width="225" /></a></div>
<div style="clear: both; text-align: left;">
</div>
Naturligtvis var det grabbarna grus som höll mig sällskap i öronen idag. Uffe, Lasse, Uno och Eldkvarn. När Lundell sjöng "Gå ut och var glad..." då var det fullbordat. Det var det jag gjorde. Jag gick där och njöt av att jag har en - relativt - frisk kropp som tar mig nästan vart som helst, utan större problem. Hade i och för sig en ömmande tå efter att ha sparkat i en stol igår men det är en skitsak i sammanhanget. Jag funkar och jag är väldigt, väldigt tacksam för det. Alltså måste jag vara ännu mer noga med att ta vara på det jag har. Inget onödigt stressande. Inget misskötande av träning och mat. <br />
<br />
Nej, mer livsnjutande! Som idag när jag klättrade upp i ett älgtorn och bara låg där och stirrade upp på den härliga himlen och njöt av solen. Insöp styrka, helt enkelt.<br />
Så... när livet känns upp och ned... Gå ut i skogen och var glad. För att du kan!<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-VuflKGaZmgY/VPGwtv99yrI/AAAAAAAAG84/bBYoh7IVitQ/s1600/topp.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-VuflKGaZmgY/VPGwtv99yrI/AAAAAAAAG84/bBYoh7IVitQ/s1600/topp.jpg" height="225" width="400" /></a></div>
<br />
B i t t ehttp://www.blogger.com/profile/07243042886845912310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1965742962667555181.post-22603083889689953542015-02-16T20:31:00.004+01:002015-02-16T20:31:49.726+01:00Stolledare, stolleledare eller bara allmänt rörig?Ibland är det bara tomt.<br />
Ibland alldeles för fullt.<br />
Ibland blir det där tomma fullt.<br />
Eller tvärtom.<br />
Rena röran, helt enkelt.<br />
<br />
Känns lite som att de är mer röra än struktur just nu. Speciellt på jobbet. <br />
173 triljoner olika saker som ska göras och alla av varierande karaktär.<br />
List-Bitte måste plockas fram. Snart. Outlook känns rätt OK fortfarande, ihop med min "Fixas"-Excel men när det nästan hela tiden känns om att man glömt nåt då är det inte bra.<br />
Det märktes förra veckan när jag vaknade klockan 4 några mornar. Utan att kunna somna om...<br />
OK, mitt alarm står på 04.30 de flesta dagar, men det är en enorm skillnad på att somna som en klubbad säl och vakna av spelandet och att vakna utan anledning (?) en halvtimme tidigare (plus svårare att somna på kvällen). Känner igen tecknen. Skärpning!<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://2.bp.blogspot.com/-U7fC0o_hulk/VOI717LHqtI/AAAAAAAAG8g/iIX5penrow4/s1600/stolar.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-U7fC0o_hulk/VOI717LHqtI/AAAAAAAAG8g/iIX5penrow4/s1600/stolar.jpg" height="212" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Leader of the chairs (lånad bild)</td></tr>
</tbody></table>
Klippte yngsta dottern idag och smånynnade samtidigt till musiken som var på i bakgrunden. Det låter faktiskt som de <a href="https://www.youtube.com/watch?v=I_NVUZNsh2E" target="_blank"><strong>sjunger</strong></a> "Found myself a chairleader..." Bilderna satte igång, förstås. Dansande stolar av varierande sort, ledda av någon stram variant. Det kanske är så att jag måste se till att styra upp de olika stolar jag sitter på? Eller hitta på några stolleprov för att lätta upp vardagen?<br />
<br />
Stolen moments... hehe...<br />
<br />
Kan kanske vara så enkelt som att jag bara behöver sova? "Bara" var ordet.<br />
Ska bli spännande att se vilket utslag blodtrycksmätaren - 24-timmarsvarianten - ger, när jag väl får testa. Om det inte ramlar mellan stolarna, förstås.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />B i t t ehttp://www.blogger.com/profile/07243042886845912310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1965742962667555181.post-90162672864123253922015-02-08T19:27:00.000+01:002015-02-08T19:27:13.946+01:00Samhällsomstörtande är vad jag är<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-_poj7UQPHBw/VNeoDcvx_1I/AAAAAAAAG8E/Ew8-oU1HMlU/s1600/frissa.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-_poj7UQPHBw/VNeoDcvx_1I/AAAAAAAAG8E/Ew8-oU1HMlU/s1600/frissa.jpg" height="320" width="294" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Åtminstone om man ska gå efter vad damfrisyrerna namngavs med 1926, då är min "sitterochväntarpåattfåsköljaurfärgenurhåret"-frissa mest lik den varianten. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Kanske lite atletlugg också? I så fall beror det säkert på förmiddagens marklyft, de efterlängtade :-)</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-33arX9qW7FI/VNeoDS3joDI/AAAAAAAAG8I/zafzqBivF6M/s1600/frisyrer.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-33arX9qW7FI/VNeoDS3joDI/AAAAAAAAG8I/zafzqBivF6M/s1600/frisyrer.jpg" height="400" width="366" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Väskan packad och matlådor fixade. Den nya veckan är på gång och det blir gymmet innan ett hastigt påkommet besök hos tandläkaren kl 07.00. Tur jag öppnade posten igår, det är ingen vidare tidsoptimering på kallelsen, om man säger så.</div>
B i t t ehttp://www.blogger.com/profile/07243042886845912310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1965742962667555181.post-36509604465637187262015-02-08T08:10:00.002+01:002015-02-08T08:11:28.893+01:00Tjorven-korvenVarför är det så? Varför kommer allt klumpvis, tjorvar ihop sig? På en och en halv vecka så känns det som att jag knappt varit hemma.<br />
Jag fyllde 50 och sen sa det bara "Wroom, swisch och hallå, nu hör vi!" Liksom.<br />
<br />
De har varit diverse möten, jobbresa till Stockholm och annat. Varenda kväll har något funnits som hindrat mig från att vara hemma och fixa det jag brukar/vill.<br />
Jag vet att jag har liiite fel, jag har varit hemma, men känslan är så. Jag gillar 'et inte redigt...<br />
<br />
Anledningen är att jag känner mig kontroll- och rutinlös när det blir så här. För tillfället är jag nämligen lite beroende av det, att planera och ha saker klara inför morgondagen. Visst låter det heltråkigt? Möjligt. Tant är trist :-)<br />
<br />
Det är faktiskt mest träningen jag menar när jag säger så. Kan jag inte ha den klar i huvet, väskan packad och inställningen på rätt köl, då blir det lätt pannkaka. Och medföljande dåligt humör. DÅ blir det trist, kan jag lova.<br />
<br />
Nu har jag haft helgen på mig att landa lite grann och lugnet är tillbaka.<br />
<br />
Började med traditionella fredagsmyset, bastu och bubbel. Det har blivit den stund i veckan när vi kan sitta och prata i lugn och ro, utan att behöva tänka på annat. Dryfta och planera. Hur skönt som helst och den här gången blev det länge. Man är så härligt trött när man kommer in igen och oftast blir det tidig sänggång. Vilket i sin tur innebär att det är fullt OK att komma upp tidigt på lördagsmorgonen och ha en lång dag framför sig. <br />
<br />
Eftersom jag är som jag är så är bästa avkopplingen att få saker och ting gjorda. Klarar inte riktigt att sitta i soffan och låta tiden gå. Sånt får jag tvinga mig till, om det ska vara längre stunder.<br />
<br />
Lördagen ägnades åt två arbetspass, låg fruktansvärt efter med bokföringen. Ett företag på förmiddan, sedan mat och en långpromenad i solen, efter det nästa företag.<br />
Meningen var att dagen skulle innehållit ett träningspass också men ibland måste man prioritera om. Nu löstes ett par - rätt hårda - knutar upp genom att jag jobbade klart och det var värt mer. Denna gången.<br />
<br />
Promenaden var en sån där när jag mer njöt av att vara ute, än knatade på så fort det går. Jag stannade och tittade på saker, fotade lite spår (vargen är ju i närheten...) och naturformade, vackra miljöer. Andades, helt enkelt. Träningen hinns med.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-dnlp8dT_Qgo/VNcK3Zf86hI/AAAAAAAAG7g/74r8Z5PZ7A4/s1600/is.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-dnlp8dT_Qgo/VNcK3Zf86hI/AAAAAAAAG7g/74r8Z5PZ7A4/s1600/is.jpg" height="225" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-T66O1WRetJc/VNcK4Nw-AnI/AAAAAAAAG7s/K8qH6yemhL4/s1600/v%C3%A4g.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-T66O1WRetJc/VNcK4Nw-AnI/AAAAAAAAG7s/K8qH6yemhL4/s1600/v%C3%A4g.jpg" height="400" width="225" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-9Hpr7P4frcQ/VNcK3EzbYAI/AAAAAAAAG7c/jqsFClGimcY/s1600/sp%C3%A5r.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-9Hpr7P4frcQ/VNcK3EzbYAI/AAAAAAAAG7c/jqsFClGimcY/s1600/sp%C3%A5r.jpg" height="320" width="180" /></a></div>
<br />
<br />
Idag känner jag mig utvilad och på gång. Laddad på flera sätt. Mycket beroende på att jag - trots allt - <br />
lärt mig att ta ett djupt andetag och acceptera att det inte alltid blir som jag tänkt/vill. Jag klarar (oftast) att tänka om och släppa det. Göra om nuet istället för att irritera mig över det som inte blev av.<br />
<br />
Så... nu kör vi söndagen med nya krafter och friska tankar!<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://2.bp.blogspot.com/-NoN_bK_FWig/VNcK2-VoRtI/AAAAAAAAG7o/U8MsKobF7-k/s1600/glad.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-NoN_bK_FWig/VNcK2-VoRtI/AAAAAAAAG7o/U8MsKobF7-k/s1600/glad.jpg" height="225" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Glad efter att ha konstaterat att det funkar att springa igen!!!</td></tr>
</tbody></table>
<img height="96" src="https://3.bp.blogspot.com/-T66O1WRetJc/VNcK4Nw-AnI/AAAAAAAAG7s/K8qH6yemhL4/s1600/v%C3%A4g.jpg" style="left: 560.82px; opacity: 0.3; position: absolute; top: 813.45px;" width="54" /><img height="96" src="https://3.bp.blogspot.com/-T66O1WRetJc/VNcK4Nw-AnI/AAAAAAAAG7s/K8qH6yemhL4/s1600/v%C3%A4g.jpg" style="left: 560.82px; opacity: 0.3; position: absolute; top: 813.45px;" width="54" />
<!-- Blogger automated replacement: "https://images-blogger-opensocial.googleusercontent.com/gadgets/proxy?url=http%3A%2F%2F3.bp.blogspot.com%2F-T66O1WRetJc%2FVNcK4Nw-AnI%2FAAAAAAAAG7s%2FK8qH6yemhL4%2Fs1600%2Fv%25C3%25A4g.jpg&container=blogger&gadget=a&rewriteMime=image%2F*" with "https://3.bp.blogspot.com/-T66O1WRetJc/VNcK4Nw-AnI/AAAAAAAAG7s/K8qH6yemhL4/s1600/v%C3%A4g.jpg" -->B i t t ehttp://www.blogger.com/profile/07243042886845912310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1965742962667555181.post-31645045946174148712015-01-28T11:23:00.000+01:002015-01-28T20:21:07.717+01:00Turning 50???Det känns verkligen helt och hållet upp-och-ner... Hur kan det ens vara möjligt? Hur kan den lilla söta bebben på bilden helt plötsligt fylla 50???<br />
Fattar ingenting... Jag känner i och för sig igen skrattgroparna i låren, de gjorde bara en kort semesterrresa några år där i den spinkiga barndomen sen återvände de till mig. Kan inte påstå att jag hade bett dem men vissa saker rår man inte över, bara att tugga i sig.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://4.bp.blogspot.com/-M5m6BGyledo/VMilzt_jcoI/AAAAAAAAG6Q/P-U-i1yeWYI/s1600/50.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-M5m6BGyledo/VMilzt_jcoI/AAAAAAAAG6Q/P-U-i1yeWYI/s1600/50.jpg" height="320" width="234" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Lånad från nätet</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://4.bp.blogspot.com/-kI9C4NxP6bc/VMik2iIPHAI/AAAAAAAAG6E/1fp36Ug1B14/s1600/bebisen.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-kI9C4NxP6bc/VMik2iIPHAI/AAAAAAAAG6E/1fp36Ug1B14/s1600/bebisen.jpg" height="640" width="444" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">För ca 49 år sedan, gissar jag på</td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Länge fasade jag för den här dagen. 50. Det är stort. Det är mycket. Tänkte jag. Krisen skulle komma dundrande, det var jag övertygad om. Ingen vid 30. Inte ens vid 40. Men nu, nu var det dags.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Så här skrev jag på min <a href="http://ettiebee.blogspot.se/" target="_blank"><strong>textblogg</strong></a> för 4 år sedan:</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<em><strong><span style="color: orange;">Åldersalternativ</span></strong> </em></div>
<div class="post-header">
<div class="post-header-line-1">
<em></em></div>
</div>
<div class="post-body entry-content" id="post-body-3099965114208217290" itemprop="description articleBody">
<em>Stolthet och mjukhet. Rakryggat och med stil. <br /> Så vill jag leva. Så vill jag åldras.<br /> Fast jag vill egentligen inte alls. Inte mer nu.<br /> Snart vid halvsekelsstängslet.<br /> Vill stoppa. Vill hoppa.<br /><br /> Fast det går inte. Ett enda stopp finns som alternativ och det vill jag ju inte. Heller.<br /> Vill inte ens känna närvaron av det valet. Som inte är något val i slutändan.<br /> Det överhängande hotet alltför nära. Alltför länge.<br /> Inte mitt beslut. Ditt slut.<br /><br /> Nu är det jag. Mitt. Tänker försöka.<br /> Vill sträcka på mig. Lyfta blicken. Se.<br /> Leva det jag kan. Så länge jag kan.<br /> Då kan jag inte stoppa. Inte hoppa.<br /> Måste fortsätta åldras.</em></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Sedan fyllde jag 49. Faktiskt för exakt ett år sedan. Då vände det.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Jag bytte spår. Insåg att det faktiskt bara är en siffra. Ännu en dag i mitt liv.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Ett liv som jag faktiskt fortfarande har.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Efter det körde jag - t ex när ätteläggarna protesterade mot något jag sa eller gjorde - med ;</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
"Jag gör precis som jag vill, jag fyller faktiskt snart 50..."</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Betydligt bättre inställning kan jag lova och den där krisen, den tar jag allt och gör precis som jag vill med. Skiter i den, helt enkelt!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Nu är jag här. En helt vanlig dag. I mitt liv, det fortfarande existerande, levande.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Ja har fått så många härliga, goa hälsningar på alla möjliga sätt idag och glädjetårarna har sprutat emellanåt. Vilka underbara människor jag har runt mig! Både på nära och långt håll. Vissa hälsningar har också överraskat lite extra och boostat på flera sätt.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Den som nog värmer mest av alla är trots allt den från mamma. Hon kom ihåg! Jag vet hur ledsen jag var förra året och<a href="http://mammasmamma.blogspot.se/2013/01/ett-annan-sorts-tomhet.html" target="_blank"> <strong><span style="font-size: large;">året innan</span></strong> </a>när du glömde min dag men idag fick jag ett tidigt telefonsamtal. Tack, älskade mamma för att du kom ihåg det idag.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Dagen har varit lugn och skön, ledig från jobbet och inget speciellt inplanerat mer än middag med närmaste familjen (barnen med respektive). Även där extra glädje för att mamma orkade komma.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Min dag är snart över och jag klarade den. Utan kriser. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div align="left" class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div align="left" class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div align="left" class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
B i t t ehttp://www.blogger.com/profile/07243042886845912310noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1965742962667555181.post-40410728347825659642015-01-25T13:46:00.001+01:002015-01-25T13:46:37.144+01:00Snart kommer änglarna att landaDessa änglar. De som finns här och de som istället flyttat dit jag inte längre når. De har funnits i mina tankar lite extra nu.<br />
<br />
Jag har varit lite låg ett tag och då händer det sig att jag funderar och grubblar lite extra. På livet och annat som spelar roll. Ibland bara på skitsaker också, förstås. Jag är ju bara människa :-)<br />
<br />
Orättvisan med att vissa bara försvinner ifrån oss. Olyckor och sjukdomar som sveper fram och lämnar kvar tomhet och förtvivlan. Det är ingen skitsak. Det är hemskt. Sorgligt. Grymt.<br />
Det finns egentligen inga ord. Ändå maler de inuti. Värker och gnisslar. Ont, ont, ont.<br />
<br />
När det känns så då är det skönt att ha någon eller några som verkligen finns där. D v s här. Som hjälper till att lyfta din blick och se på saker från en annan sida. Från det håll där du ser vad du kan göra, vad du kan påverka. Hur du ska ta dig vidare, förbi de eventuella hinder som finns.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-pj63TpH9FDg/VMTfMy4HigI/AAAAAAAAG5o/98IWi6jHgCM/s1600/hinder.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-pj63TpH9FDg/VMTfMy4HigI/AAAAAAAAG5o/98IWi6jHgCM/s1600/hinder.jpg" height="225" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Med hjälp av nya, fräscha linser blir det också lättare att se tillvaron med nya ögon :-)<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-XwMmXEWOYEY/VMTfM_V2USI/AAAAAAAAG5w/ZIeP57S9UII/s1600/linser.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-XwMmXEWOYEY/VMTfM_V2USI/AAAAAAAAG5w/ZIeP57S9UII/s1600/linser.jpg" height="221" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Så, till alla er änglar, var ni än befinner er, skickar jag en (med möda gjord) snöängel. Tillverkad med smärta och njutning.<br />
<br />
Smärta för att det inte går att göra som förr, bara låta sig dala bakåt, ner i snön. Nej, masa sig ner på knä för att sedan krångla sig runt och få ner rö... rumpan. Och upp... Ojojoj.<br />
<br />
Njutning för att det var skönt att ligga där och titta upp, ut i evigheten, och tänka på just dessa människor som är mina änglar. Levande och döda.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://4.bp.blogspot.com/-i9MLgtdkYZA/VMTfMmQMtAI/AAAAAAAAG5k/x14IGgZEs2M/s1600/angel.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-i9MLgtdkYZA/VMTfMmQMtAI/AAAAAAAAG5k/x14IGgZEs2M/s1600/angel.jpg" height="640" width="360" /></a><br />
<br />
<div align="left">
Ta vara på just dina änglar, om du är lycklig nog att ha sådana, var en ängel för andra. Bry dig och visa det. Det gör inte ont. Om du inte är lika gammal som jag och ska göra en snöängel, förstås :-)</div>
<div align="left">
</div>
</td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><div align="left">
</div>
<div align="left">
</div>
</td></tr>
</tbody></table>
</div>
B i t t ehttp://www.blogger.com/profile/07243042886845912310noreply@blogger.com0