torsdag 31 december 2009

Nyårsafton med Lundell


Idag började dagen tidigt med en kvardröjande huvudvärk trots att jag träffade kudden redan strax efter åtta igår kväll. Vissa i familjen tror att man måste prata lite extra högt i mobilen för att det ska höras, så det var svårt att somna, men det är förlåtet *s*.

Idag var det dags att återigen sätta färg på håret. Alltså, så som den utväxten frodas borde jag vara begåvad med rumpelångt hår för länge se'n, fattar inte varför det inte är så. Och ja, jag fattar att avklippning påverkar detta. Men men, hårfärgsproducenterna ska väl också leva.
Idag har det varit Spotify i sällskap med Uffe dagen lång, får passa på när ingen är hemma och byter låtar hela tiden. Tänk vad mycket låtar han gjort! Njuter.

Största delen av familjen är ute i pulkabacken, resten är i verkstan och svetsar burbåge. Nyss var de hemma och fick inbakad kassler med en massa vitlök, gäller att alla äter :-).

Kompisar på besök och nyårsmeny med chilimarinerade räkor, helstekt oxfilé med "Mickesås" och stekta potäter och morötter med rosmarin och vitlök (naturligtvis) står på programmet. Jag får väl pilla bort så det blir mest morötter på min tallrik, tillsammans med köttet. Till efterrätt blir det gött gojs i form av vispad grädde med bär och iblandade maränger. Toppas med björnbär, jordgubbar och en kvist citronmeliss och en chokladpinne. Visst låter det smarrigt?

Vill härmed önska er alla en härlig, rolig nyårsafton och ett Gott Nytt År med alla de möjligheter som ligger och lurar där om hörnet.
Kram på er!

tisdag 29 december 2009

Mellandagsslit

Hallå där ute i den fria världen! Ja, jag riktar mig till er lyckliga rackare som har mellandagsledigt. Lyss opp, lyft ett ögonlock och se hit! Om ni orkar, latoxar.
Har ni glömt hur det är? Va? Hur det känns att vakna och sticka ut en tå - förslagsvis minsta möjliga lilltå -  och känna att NEEEEJ, jag vill inte. Inte ut i det kalla. Trots dieselvärmare och därmed varm, skön bil.
Jag vill mycket hellre stanna under varma täcket hos gubben.

Men nääädå. Någon måste se till att hjulen snurrar. Så kryp för all del ner under era gosiga duntäcken igen. Dröm sött. Snart är det över. Varda'n kommer till er också.

OK, jag överlever. Och tiden går undan när man är ensam och gör det som vi är flera som delar på annars. Kan säga att det har blivit en hel del nyheter, sånt jag inte gjort tidigare, men det har löst sig. Saker och ting gör ju för det mesta det. Åtminstone går de över och det kan också vara en lösning.

Tröttheten är ganska stor just nu efter ett par späckade dagar och kvällar. Handla mat kan också vara ansträngande, liksom att tillaga den. Och äta. Kålpudding blev det ikväll.
Cyklade en halvtimme också. Synd att det inte går lika fort att få tillbaka kondisen som att bli av med den. Men utförd träning är trots allt bäst. Jag ska tillbaka.

söndag 27 december 2009

Halksockans betydelse

Jag har alltid haft förtroende för mina barn. På gott och ont. Det har aldrig hänt några större fadäser, de har skött sig som förväntat. Även det kan ju va på både gott och ont iofs.

Igår ville lillan låna ett par raggsockor av mig. Trodde hon frös (hennes egna är försvunna i "Where did the other sock go?"-land). Nejdå, Istället fick hon mig att minnas en liten händelse från dagistiden. Inte hennes utan ett par systrars.

Med förtroendet har bland annat följt att de tidigt fått lära sig att packa med sina grejer till dagis, skola och diverse andra ställen och sysselsättningar. Vet inte hur gamla de kunde vara den här gången när de skulle ha gympa på dagis, kanske 4-5 år. Jo ni, curlingföräldrar ; "Read 'em and weap!", här sopas inte banan framför ungarnas fötter, den krassa verkligheten landar tidigt i denna familjen. Jag kallar det att uppfostras till att ta ansvar, än så länge funkar det kanon.

Men, tillbaka till den aktuella gången. Jag kollade inte att de hade fått med sig allt utan lämnade dem som vanligt och stack till jobbet. Återvände på eftermiddagen och fick frågan av personalen om tjejerna möjligtvis hade packat själva. Eeeh, ja... svarade jag och undrade vad de hade glömt.
Nej, de hade inte glömt nåt men istället för att packa ner de halksockar jag menat - med antihalk under fossingarna - så hade de plockat med raggisar. Och visst är det så, vill man halka ordentligt så är det den sorten man ska ta med!

lördag 26 december 2009

Flundra med vitlöksdoftande champinjon- och zucchiniblandning

Ikväll har vitlöksdoften spridit sig över byn. Jag har passat på att blanda till vitlökssmör som ska finnas tillgängligt vid behov och varför inte passa på att använda det till matlagningen redan idag?

Skivade rejält med champinjoner och en zucchini tillsammans med en rödlök, detta stekte jag i vitlökssmöret och kryddade med salt och svartpeppar. In i ugnen en stund i väntan på att fisken skulle bli klar.

Även flundran fick sig en resa i det väldoftande smöret och till detta gjorde jag en sås på grädde och créme fraîche, smaksatte med dill, citron, salt och peppar. Riktigt mumsigt!

Ensam hemma - bara sådär

Helt plötsligt fanns det ingen mer än jag kvar. De stora barnen är hos sin pappa och de "små" fick för sig att det skulle vara roligare att sova hos farmor och farfar. Ett telefonsamtal senare tog de sitt pick och pack och drog till andra änden av byn. Mannen var på hembesök angående en krånglande TV och här satt jag. Vilken underlig känsla! Troligtvisför att det inte var planerat, annars är såna stunder något jag uppskattar väldigt mycket.

TV:n visade ett sammelsurum av jular hos Astrid Lindgrens gäng. Kanonfilmer allihop men inget jag ville ägna tid åt just då.
Zappade lite och hamnade mitt i "Fyra bröllop och en begravning". Fattar ni att jag har inte sett den innan!?! Jag måste vara en av de få... I brist på annan sysselsättning blev jag sittande och njöt av Hugh Grants pojkaktiga charm. För erkänn, han är inte urtypen av en man eller hur? Men söt. Efter en stund återkom TV-reparatören och vi skrattade gott åt prästen i form av Rowan Atkinson. Hans felsägningar var så söta så *s*.

Min kväll avslutades med "Stenhuggaren" (som irriterande nog fortsätter imorgon...).
Blev lite påfyllning i mitt gruvande för hur glömsk jag börjar bli... Jag kommer inte ihåg handlingen fast det inte är jättelänge sen jag läste den. Blandade ihop med en annan bok där det finns stenhuggare med i handlingen och minns öht inte mycket alls. Bra i detta läget, kan man tycka, hur kul är det att veta hur det slutar, men det känns lite skrämmande.

Läste förresten om att det numera är 10 ggr vanligare att man uppnår den aktningsvärda åldern 100 år. Om - och det är knappast troligt - jag skulle komma dit så misstänker jag att det inte skulle firas med pompa och ståt. Jag skulle ha glömt hur gammal jag är! Om nu någon i min närhet skulle tala om för mig att jag blir ett sekel så skulle jag säkert tro att de lurades, enveten gammal kärring som jag skulle vara.

fredag 25 december 2009

Nostalgi på juldagen


I veckan försvann en bit av mitt liv... Kan man gråta över en bil? Svar ja. Smakprov på hur det är (förlåt, var...) *snyft*
Från bloggen på www-skillingaryd.nu:

"Du har funnits hos oss ett antal år nu och jag kommer att sakna dig. Trodde inte det skulle kännas så hårt som det gör.

Jag har följt dig från din födelse och du har varit till stor glädje för mig och min familj, även om du kostat oss en del på vägen.
Ditt goa spinnande, blandat med vrål av högsta klass när du fått spela fritt. Vår väg tillsammans har inte alltid varit rak, men vi har klarat av alla kurvorna tillsammans och kommit ut helskinnade på andra sidan. En och annan smäll har det blivit, också det har vi rett ut tillsammans.

Gropar och stenar har funnits i vägen och orsakat brutna ben och punkterade hopp.
Glansen i dina ögon har lett oss rätt när det sett mörkt ut och din styrka har tagit oss uppåt. Vi har samlats kring dig för att få dig att må bra. Du har fått oss att bli tårögda både av lycka och besvikelse.

Hela familjen har haft en alldeles egen relation till dig och ditt väsen. Nu ska du lämna oss och vi fäller en och annan tår. Jag sörjer det vi haft tillsammans, det kommer aldrig åter. Det finns andra som står beredda att försöka fylla din plats, men jag har svårt att tänka mig att det blir detsamma.

Så kära rallybil; Lycka till med din nya ägare, vi ses nog i skogen på nå'n tävling!"

Kotlett med råstekt kålrot -Ingen julmat, inte

















Jag har inte förätit mig på julmat men ändå... Det satt gott med stekta kotletter till lunch! Serverades med råstekt, riven kålrot och sallad på morötter, gurka och purjolök.
Ikväll kan det nog bli lite rester, däremot. Ägghalvor, skinka, fläskkorv, ev en och annan köttbulle. Julen är en rätt bra LCHF-helg, bara man låter bli Frestelsen. Åt lite av den igår, det var trots allt julafton :-)

Igår åt jag nästan en årsranson choklad, förresten. Ja, det är säkert. Det är nästan ett år se'n som jag slutade med sötsaker (även frukt förutom banan ibland) och jag har inga som helst svårigheter att tacka nej. Hur trugande vissa personer än är. Ibland undrar jag varför de måste tjata på mig; "Ta nu, det gör väl inget..."

Det gör det väl! Vet jag att jag mår bättre av att låta bli så kan ni väl låta mig göra det? Det är min kropp,mitt liv, mitt beslut. Hade jag varit tjock hade ni nog inte haft samma övertalningsinställning eller vad tror ni?
Men nu kan jag alltså glädja er med att jag åt kladdig, nougatfylld, häääärlig choklad igår. Säkert minst 10 bitar.
Jag tänker dock inte fortsätta på den inslagna vägen. Jag ska fortsätta mitt kolhydratsskippande och sockerruset ska undvikas. Jag tänker inte samla på mig dåligt humör i form av bergochdalbaneåkande blodsocker eller kilovis med dåligt fett som omvandlas till icke önskvärda placeringar på kroppen.

Men hallåååå!

Sitter och slösurfar på Aftonbladet och håller nästan på att hoppa ur soffan. Vem ler sitt breda leende mot mig? Thyri har hamnat på förstasidan, hon berättar om sina 2 barnkullar. 22 år mellan äldsta och yngsta. Jag är inte avundsjuk, själv drömmer jag mardrömmar om att jag är med barn. Det och tandborstningsbristdrömmar!
Jag är inte en av dem som skulle vilja ha en batting till, tänk om jag skulle få en nu, då vore den 20 när jag blir pensionär... Huvva! Tur att vi är olika vi människor :-)

Dagen efter doppareda'n


Här kommer jag hem från jobbet i onsdags. Hem till ett färdigjulat hem. Kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är för det som min alldeles underbara familj har gjort. Jag har sluppit allt stressande och micklande. Eftersom jag är en 87-procentig antijulare så är det mer än guld värt. Platina i min värld.
Möts av en jättelykta av snö och Jansson i ugnen. Skinkan väntar på griljering. Lugnt och skönt.



Julafton fortsatte i lugnets tecken. Några av barnen startade redan vid halvsjusnåret, hörde hur det prasslade under granen. De var t o m ute och åkte pulka vid den tiden!!! Mitt på da'n var mormor här och vi åt gott. Öppnade julklappar och sen när hon åkt hem blev det väntan på Kalle. Vet inte hur många år se'n det var som jag såg hela programmet. Bara det påvisar lugnet. Inget flängande fram o tillbaka på vägarna.
"Va? Fanns det redan när ni var små?" var en kommentar från ungarna. Det var nog första gången för dem också, tror jag. Sitta still och kolla tecknat från Anno dazumal.

Nu är det gjort och jag har överlevt. Utan men. Idag regnar det och det gillar jag inte. Nu när det var så fint med snö och lagom kallt. Det drar ned promenadlusten också. Suck.

söndag 20 december 2009

Return of the dentist

På senare tid har jag ett antal nätter vaknat av samma återkommande dröm. Sätter mig upp i sängen och skrämmer slag på maken varje gång genom att utropa med darrande röst; "Har jag borstat tänderna?"
Vet inte varför detta händer eller vilket skräckscenario jag tror kommer att spelas upp om jag missat det en kväll.

Troligen har det med traumatiska händelser - förknippade med tänder - i min barndom att göra. Min tandläkarskräck fick en flygande start redan tidigt i barnaåren. Började med att första tandläkarbesöken innehöll en tant. Inte för att jag har tantskräck utan för att just denna dentala tant var till åren kommen. Tanter som kommit upp en bit i dessa år har en tendens att tappa styrka. Handstyrka t ex.

Ska man då ge sig till att dra ut friska tänder - för att få plats med resten - på ett motsträvigt barn så är det inte bra. Barnet ville helst hoppa ut genom fönstret men hölls tillbaka av tandläkartanten som hade sitt knä på barnets bröstkorg. Ja, eftersom hon var tvungen att ta i av all sin kraft hade hon klättrat upp på mig i stolen.


Nästa tandläkare var en gubbe som hatade barn. Åtminstone kändes det så. Den som för dagen med milt våld hade fått mig att inträda i detta skräckens hus (pappa eller farfar, oftast) belönades med gråt och gnäll. Jag var verkligen livrädd för denna baskerförsedde, tyske tandis. Råkade jag fälla en tår skrek han: "Tyst och sitt still!"

Efter att ha genomgått dessa behandlingar skickades jag vidare för att träffa en tandreglerare. Torsten blev min räddning! Dit var jag tvungen att åka flera gånger om året och trots att jag led flera dagar efter besöken, pga spänningar i tänderna, så var jag aldrig rädd. Vande mig vid att det inte behöver vara förenat med rädsla och tortyr att träffa tandläkare. Det finns normala människor som utbildar sig till att ta hand om tänder.

Så alltså, varför har jag mardrömmar om att glömma borsta tänderna? Tolkning?

lördag 19 december 2009

Hotmail

Varenda gång jag skriver min hotmailadress så funderar jag på att det kan ju faktiskt utläsas som hot-mail. Har man för lite att anstränga hjärnan med då? Eller kanske för mycket och denna tanke är mer roande än att leta fel i ett kontosaldo?
Nån mer än jag som drabbats av detta? Eller har alla vettigare saker för sig?

Förresten saknar jag Surmorsan. Inte min egen, fast hon är ju aldrig sur. Eller hur det var. Men Surmorsan Vanilj. Bankar på men kommer inte in. *snyft*

Ritsch ratsch filibom

Idag när jag kikade in hos Alfahannen så bars jag på minnen tillbaka till min barndoms vintrar. Miniskidor nerför backen vid Åänga... Pulka i fullfart. På ett av ställena vi brukade åka (Himlabacken) fanns det taggtrådsstängsel man var tvungen att parera och utföra limbo sittande för att inte bli ett huvud kortare.
Det hade jag nog inte haft nåt emot iofs eftersom jag kände mig alldeles för lång jämfört med mina kamrater. Tankar på förkortningsoperation låg latent i min bakhjärna, ständigt och jämt. Vid en dylik kapning är jag ganska säker på att man är i andra änden av kroppastollan och meckar. Typ kortar lårben eller nåt? Och säkert inte med hjälp av taggtråd.

I vilket fall som helst så kan jag känna hur det var. Framsusande på en pulka, gärna i sällskap med minst en till. Trångt men hjärtligt. Vem skulle åka av först? Snön som slår upp i ansiktet. Som kryper in under tröjan och vantarna. Smälter så fort genom värmen som uppnås när man trajjar upp till toppen igen. Å så ner igen! Och upp. Och ner.
Kunde hålla på hela dan. Tror nog att vi måste införskaffa ett par pulkor igen, våra har kraschat pga för lite snö (och för tunga passagerare?). Stjärtlapp är inte det samma. Förresten, när vi var riktigt små var det plastpåse som gällde. Trolleberget hade precis lagom stor och hal backe för det.

Men nu får jag nöja mig med att titta ut på den soliga 16º kalla vinterdagen. Har arbete att utföra.

fredag 18 december 2009

Blodfetter som en prinsessa

För ett tag se'n var jag på Företagshälsan (ett besök med varierande intryck). Vid det besöket redovisades bland annat de prover som tagits vid första inställelsen. Allt var perfekt. Utom kolesterolhalten.
Doktorn - som jag fortfarande inte kunnat komma på vem han är lik - var väldigt frågande. "Du är ju så smal. Du motionerar. Du äter grönt. Hur kan detta komma sig??????"

Jag var inte alls varit angelägen att diskutera min kosthållning med honom. Varför skulle jag? Jag mår ju bättre än nånsin. "Vi tar ett nytt, annorlunda och bättre prov på dig så får vi se". Ok, fabbo dåtton.
En liten, liten tagg satte sig ändå fast hos mig, "tänk om det är farligt?".
Hem och läsa. Lugnas.

Tiden gick och jag hade nästan glömt bort det där attans kolesteroltestet. Minisynsk som jag är så poppade tanken om att ringa dit upp en natt förra veckan. Gissa vad som låg i postlådan nästa dag?


Fenomenalt bra! Mycket bra livsstil! Han skulle bara veta, då tror jag han hade fått dåndimpen.

Ekar tomt


Hur deprimerande är inte detta?
I och för sig så är det extra mycket utrymme efter en kombinerad städning/utrensning som gjorts men detta är illa.

Ska genast skriva en lååååång inköpslista som min underbare man får ta med sig när han ska göra "sta'n" i eftermiddag.

Skuggan är förresten ingen skugga, det är det stora, svarta hålet i min mage. Det bildas när tomhet råder i provianttillgången. Måste fylla förråden så att familjen kan utfodras!

Warg-tankarna maler trots allt. "Vad kan tillagas av detta?" Tänker på TV-programmet om kändisars kylskåp, vad var det det hette nu igen? Hmmm... Man kanske skulle starta nåt sånt på bloggen? Tala om de ingredienser du har hemma så ger jag dig tips på vad du kan tillaga. Kanske vore en affärsidé?


Uppdaterat:

Så ska det se ut! Lägg märke till det lilla söta 6-packet med ekologiska ägg. Det fick man mot kupong på Hemköp och jag var i valet o kvalet om jag skulle slänga den (kupongen). 6 ägg är nästan skrattretande hos oss. Fast å andra sidan, sex är sex!

torsdag 17 december 2009

Lyssnar på mitt hjärtas slag















I skenet av de tre adventsljusen sitter jag här i vårt tysta hus. Fortfarande hemma. Ska vila, doktorns order. De hittade inget när jag var där häromda'n. Ingen halsfluss i alla fall. Inte lika roligt att kommentera som när jag för ett antal år se'n gjort datortomografi på skallen och de inte hittade nå't. Hahahaha...
Nu är jag väl ganska säker på att det inte är några farligheter som spökar men ändå är det olustigt att inte veta varför det inte går över. Har mina misstankar men vill inte riktigt lyssna på det örat. Inte än.

Lider också av att "ställa till" det för mina jobbarkompisar när jag inte är där och sköter mina sysslor. Med ålderns klokhet ger jag mig dock rätten att tänka på mig själv och ge tillfrisknandet en chans. Är ganska säker på att det behövs de kommande veckorna, nämligen. Sköta 10 dagars transporter på 6 dagar och med färre bilar lär ta ut sin rätt. Men det löser sig som kärringa sa när hon sket i vasken.

Maken har nog fått sig en knäpp, däremot. Han har åkt till Ullared! Ensam med våra två minsta yrväder. Han pratade om det igår men jag lyssnade lite halvhjärtat. Ingen redig människa drar väl dit nu? Ska jag bli orolig? Eller kanske är det jag som yrar, han kanske sitter nere vid svarven och tittar på när den går runt, runt? Låter ungefär lika snurrigt i alla fall.

Han tar hand om sin familj, den karln. När frugan inte är på topp ser han till att greja det som behöver grejas. Julklappar, julgran och vad mer det kan vara som det är införskaffningsläge på. Se'n kommer han hem och lagar mat och ser till så att sjuklingen får i sig det hon behöver. Växer nog inte på trän såna så jag får allt se till att hålla honom på gott humör. Vill ju inte mista allt det goda vi har :-)


tisdag 15 december 2009

Ger upp














Vet varken ut eller in just nu, vill bara sova... Igår gav jag efter och stannade hemma från jobbet. Tre veckors halsont och allmänt sjuktillstånd (fin beskrivning, va?) fick mig att ge efter och upp. Var uppe och duschade men satte mig i soffan och bara grät av ren och skär utmattning efter det. Kröp ner i sängen och sov till halv 12! Va? Inte ens en rejäl fest följs av det. Så nog är jag sjuk, alltid.

Därför ger jag upp nu. Jag ägnar mig åt rehabilitering eller nåt. Återkommer väl så småningom. Sköt om er!

fredag 11 december 2009

Där och här igen

Fredagen den 11 december. Om bara 2 veckor är julen över. Varför stressa inför den dag som föregår den fredag som kommer efter julafton?

Snurrigt? Ja, jag är väl ungefär lika virrig som vanligt (ev lite värre...) men min virrighet beror inte på julstress. Jag är ansatt av något annat. Något som gör att min hals fortsätter värka, mitt huvud att dunka och sedan imorse att må riktigt, riktigt illa. Spyfärdig.

Har jobbat på eftersom det inte bara är att lägga på hög. Funkar inte i min sits. Inte så att jag är oumbärlig (finns det såna?) men troligtvis skulle det märkas att jag inte är där och planerar transporter.

Men det här med jul, då? Ja, den lär både komma och gå hur lite eller mycket jag än stressar. Jag väljer det förstnämnda eftersom det känns skönare. Det räcker att höra och se folk i omgivningen som hispar upp sig inför dagen D. Eller J. Som i julafton. Varför? Frågar mig det varje år. För egen del så är det inget märkvärdigt med jul. Låt det vara som vilken mysdag som helst. Ägna dig åt familjen i hemmets lugna vrå. Det räcker.

Visst har jag också klappar som jag vill köpa, men det blir inget överflöd. Och det kommer fler köptillfällen. Dagar då det verkligen behövs saker och de faktiskt är billigare. Världen går inte under om du inte hinner köpa perfekta julklappar till varenda brylling, moster och kusinbarn. Jag lovar!

Tagga ner och njut av levande ljus och gott fika eller nåt. För egen del så missade jag lussandet för de minsta idag. Det känns lite ledsamt, men man kan inte vara överallt. Förhoppningsvis får jag titta på några fina bilder därifrån. Ikväll är det dags för niornas Luciatåg så ett firande får jag vara med om.

tisdag 8 december 2009

Rivjärn och mjölkåtgång

Rivjärnet kan visst det vara jag - vid vissa väl utvalda tillfällen. Någon kommer säkert med en invändning; "Vadå, utvalda? Pah!", men si det örat lyssnar jag inte på idag. Dagens rivjärn sitter i min hals. Åtminstone känns det som att jag svalt nåt taggigt, rivigt. Gör så in i Norden ont. Nästan lika ont som jag har i huvet. Mitt fäste, det där som gör att tjockskallen sitter på plats och hänger ihop med resten av senan, skriker nästan av sig själv om jag försöker massera där. Snällt att hjälpa till med skrikandet eftersom halsen inte vill vara med. Samarbete kroppsdelar emellan kan vara guld värt. Jaja, det har bara pågått i snart 2 veckor så det släpper väl... Ja, förhoppningsvis tappar jag väl inte huvudet (mer än vanligt), men värken får gärna dra dit pepparn växer.

Se'n är det detta med mjölk. De flesta barn- (läs tonårs-) familjer känner till att det kan rinna en hel del vit vätska ner i struparna på di små lammen. Gör inget, mjölk är bra för ben och lem. Men nu har jag - ja, ni läste rätt - gjort ett misstag. Visst låter det otroligt?

Maken och jag befann oss på det stora varuhuset - där man bland annat kan köpa diverse hushållsattiraljer - och kom på att vi skulle minsann behöva lite nya glas. Varianterna vi har hemma är varierande (som varianter oftast är) och det kan ha sin charm, men vi behövde fler helt enkelt. Jag kollade lite storlekar och valde ut några som såg lagom ut. Maken tyckte att "är de inte för stora?" men Pyttsan, det var de ju inte. Inte då och där. Men nu.

De rymmer dubbelt så mycket som de gamla vi har. Inte kan man hälla bara till hälften, heller. Ända upp så det nästan skvalpar över, annars är det ingen sport. Mjölkkontot har mao fördubblats över en natt. Men tänk vilka starka barn vi får för den pengen!

söndag 6 december 2009

Traumatisk uppväxt?


Denna blick talar om att hon har det minsann inte lätt... Hon har för det första fått vänta på den utlovade broccoligratängen. I flera dagar. "Först skulle vi äta det i måndags - du lovade! - och då åt vi nåt annat. Sen skulle vi äta det i tisdags men då blev det inte det heller."
Nej, jag är en hemsk mamma, förlåt lillan.
"Och när ska du sy fast märkena på min UV-skjorta? Det skulle du gjort för jättelängesen..."
Jaja, lägg fram den så jag kommer ihåg det.

Tjoff! Broccoligratängen inmundigades till kvällsmat. Nöjd, mätt och glad lilling följer med systrarna på promenad till farmor och farfar. "Glöm inte skjortan!" är orden som klingar från hallen.

Jag suckar djupt. Eftersom jag har erfarenhet av detta märkespåsättande så vet jag vilken pärs det kan vara. Det är inte blott glömska som bidragit till den sena påsättningen. De som tillverkar dessa hemska märken, hur tänker de? Det finns knappt sömsmån, vika in kanten är förenat med svordomar som ryker lika grovt som värsta ångloket. För tillfället är jag dessutom inne i en långanaglarperiod, vilket inte underlättar.

Så är det detta med nålarna. Ögonen på dem är mycket mindre nuförtiden. Jag är nästan i behov av julaftonsmusnål. Ja, den däringa modellen som mössen har när de tråcklar ihop Askungens balklänning, ni vet. Jag vet att metallpriset var högt för ett tag sen men måste nåltillverkarna spara in på hålen?
Symaskin? Jovisst, har man en fungerande sådan så kan man säkert få till en skitsnygg sicksacksöm. Felet är bara att då blir det knappt något synligt kvar av märket.
Lillan fick sina märken till slut. Nästa i syskonskaran fick överta en skjorta av storasyster. Sprätt bort det som är överflödigt och byt patrullmärke, bara! Sätt fart!
Efter det sydde jag glatt (!?!) på hennes lägermärken. 2006-2009. Nästa år kan hon åka på läger utan att skämmas för att hon ser ut att vara på sitt första.
Tror jag får stanna som mamma ett tag till.

lördag 5 december 2009

Alltså.. vilket håll?

Som den uppmärksamme läsaren noterat så är det dåligt med skrivande här numera. Prio ligger på annat fast jag gärna skulle skriva och skriva och skriva... Det är väl inte direkt lusten som fattas men nåt vajsing är det.
Funderar lite på att göra om, starta nytt eller vad som helst. En renodlad LCHF-sida, kanske?

För vanliga familjer. Eller vadå vanliga. Jag menar väl nåt i stil med att visa att det inte behöver vara krångligt att käka på det viset. Att man kan kombinera och få ihop det trots att bara vissa i familjen äter LCHF. Att det funkar bra med samma recept men med olika tillbehör.

Fast vadå, visst kan man blanda ämnen? Är ju inte direkt så att det handlar om träning här nuförtiden. Skulle vara den uteblivna i så fall.
Ja, som synes så är jag veligheten själv. Tips, nån?

Dagens tidningsanka

Kvackandet spred sig över nejden när paret Anka rök ihop så fjädrarna yrde. Enligt uppgift skulle herrn i huset (som han inte längre bor i) ha riktat ett vapen mot sin hustru. Usch, det kunde ha slutat i sprängd Anka.
Verkar som Annas goda råd om hur man håller sin make glad och nöjd inte fungerar så bra. Nästan som att hälla vatten på en anka - förlåt gås - måhända?

Jag har gjort världens klipp!
















Häromdagen tog jag ett moget övervägt beslut och skred till handling. Det med mobil i alldeles för dålig belysning tagna fotot visar klippet. Några decimeter av hårbeklädnaden fick falla för saxens käftar. Känner mig som ny men ändå inte. Har funderat på detta länge så det är nog därför det känns som jag alla redan.
Kanske att mognaden som inträdde i utseendet också sprider sig till insidan? Hårresande tanke!

Skitsnack

Hahaha, tänk vad mycket roligt man kan få fram ur en diskussion som startade om magknip! Vi har haft en stunds bajshumor på morronen, tänker inte återge skitsnacket utan bara meddela så ni kan anteckna det i "Dagens händelse"-boken. :-)

torsdag 3 december 2009

Bloggproffs

Det skulle jag vilja vara. Tänk om jag fick oändligt med tid till att skriva. Då skulle det kunna bli lite oftare. Och bättre. Egentligen hinner jag ju inte jobba. Så enkelt är det.
Vill så mycket som inte går så det är väl bara att lägga bloggeriet till den listan.
Om jag gett upp? Nej, dyker säkert upp igen.
När du minst anar det :-)

tisdag 1 december 2009

Lapcat, lapkatt, knäkatt

Vill du studsa upp ur soffan efter att en stund tidigare masat dig upp ur den varma, goa sängen? Rådet jag då kan ge dig; Låt inte en spinnande katt belägra ditt knä. Värmen och det sövande ljudet gör att du sjunker allt längre ner i soffmjuket.
Ta därför med ett försiktigt lyft den sovande katten och förflytta den åt sidan. Det är dags att ta sig an dagen!

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails