Nostalgi på juldagen

I veckan försvann en bit av mitt liv... Kan man gråta över en bil? Svar ja. Smakprov på hur det är (förlåt, var...) *snyft*
Från bloggen på www-skillingaryd.nu:

"Du har funnits hos oss ett antal år nu och jag kommer att sakna dig. Trodde inte det skulle kännas så hårt som det gör.

Jag har följt dig från din födelse och du har varit till stor glädje för mig och min familj, även om du kostat oss en del på vägen.
Ditt goa spinnande, blandat med vrål av högsta klass när du fått spela fritt. Vår väg tillsammans har inte alltid varit rak, men vi har klarat av alla kurvorna tillsammans och kommit ut helskinnade på andra sidan. En och annan smäll har det blivit, också det har vi rett ut tillsammans.

Gropar och stenar har funnits i vägen och orsakat brutna ben och punkterade hopp.
Glansen i dina ögon har lett oss rätt när det sett mörkt ut och din styrka har tagit oss uppåt. Vi har samlats kring dig för att få dig att må bra. Du har fått oss att bli tårögda både av lycka och besvikelse.

Hela familjen har haft en alldeles egen relation till dig och ditt väsen. Nu ska du lämna oss och vi fäller en och annan tår. Jag sörjer det vi haft tillsammans, det kommer aldrig åter. Det finns andra som står beredda att försöka fylla din plats, men jag har svårt att tänka mig att det blir detsamma.

Så kära rallybil; Lycka till med din nya ägare, vi ses nog i skogen på nå'n tävling!"