Hallå där ute i den fria världen! Ja, jag riktar mig till er lyckliga rackare som har mellandagsledigt. Lyss opp, lyft ett ögonlock och se hit! Om ni orkar, latoxar.
Har ni glömt hur det är? Va? Hur det känns att vakna och sticka ut en tå - förslagsvis minsta möjliga lilltå - och känna att NEEEEJ, jag vill inte. Inte ut i det kalla. Trots dieselvärmare och därmed varm, skön bil.
Jag vill mycket hellre stanna under varma täcket hos gubben.
Men nääädå. Någon måste se till att hjulen snurrar. Så kryp för all del ner under era gosiga duntäcken igen. Dröm sött. Snart är det över. Varda'n kommer till er också.
OK, jag överlever. Och tiden går undan när man är ensam och gör det som vi är flera som delar på annars. Kan säga att det har blivit en hel del nyheter, sånt jag inte gjort tidigare, men det har löst sig. Saker och ting gör ju för det mesta det. Åtminstone går de över och det kan också vara en lösning.
Tröttheten är ganska stor just nu efter ett par späckade dagar och kvällar. Handla mat kan också vara ansträngande, liksom att tillaga den. Och äta. Kålpudding blev det ikväll.
Cyklade en halvtimme också. Synd att det inte går lika fort att få tillbaka kondisen som att bli av med den. Men utförd träning är trots allt bäst. Jag ska tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vill du lämna ett bevis på att du varit här? Vad kul, kommentarer är väldigt, väldigt välkomna!