Rivjärnet kan visst det vara jag - vid vissa väl utvalda tillfällen. Någon kommer säkert med en invändning; "Vadå, utvalda? Pah!", men si det örat lyssnar jag inte på idag. Dagens rivjärn sitter i min hals. Åtminstone känns det som att jag svalt nåt taggigt, rivigt. Gör så in i Norden ont. Nästan lika ont som jag har i huvet. Mitt fäste, det där som gör att tjockskallen sitter på plats och hänger ihop med resten av senan, skriker nästan av sig själv om jag försöker massera där. Snällt att hjälpa till med skrikandet eftersom halsen inte vill vara med. Samarbete kroppsdelar emellan kan vara guld värt. Jaja, det har bara pågått i snart 2 veckor så det släpper väl... Ja, förhoppningsvis tappar jag väl inte huvudet (mer än vanligt), men värken får gärna dra dit pepparn växer.
Se'n är det detta med mjölk. De flesta barn- (läs tonårs-) familjer känner till att det kan rinna en hel del vit vätska ner i struparna på di små lammen. Gör inget, mjölk är bra för ben och lem. Men nu har jag - ja, ni läste rätt - gjort ett misstag. Visst låter det otroligt?
Maken och jag befann oss på det stora varuhuset - där man bland annat kan köpa diverse hushållsattiraljer - och kom på att vi skulle minsann behöva lite nya glas. Varianterna vi har hemma är varierande (som varianter oftast är) och det kan ha sin charm, men vi behövde fler helt enkelt. Jag kollade lite storlekar och valde ut några som såg lagom ut. Maken tyckte att "är de inte för stora?" men Pyttsan, det var de ju inte. Inte då och där. Men nu.
De rymmer dubbelt så mycket som de gamla vi har. Inte kan man hälla bara till hälften, heller. Ända upp så det nästan skvalpar över, annars är det ingen sport. Mjölkkontot har mao fördubblats över en natt. Men tänk vilka starka barn vi får för den pengen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vill du lämna ett bevis på att du varit här? Vad kul, kommentarer är väldigt, väldigt välkomna!