Stopp där, släpp genast den fördomsfulla tanken!

OK, tänker ni nu. Ännu en som tror att det räcker att starta en blogg för att komma i form - typ... Va? Hur kan ni tro att jag tror det? *s* Jag är ju undantaget som bekräftar regeln!

Nä, jag är fullt medveten om att det krävs både det ena och det andra för att få resultat av sin träning. Speciellt för att få rätt resultat. Det där kan ju skilja hur mycket som helst från person till person, vad som är "rätt".

För min del tänker jag satsa på att få en vältränad kropp där musklerna syns ordentligt. Ingen bodybuilder, men gärna fitness-stuk. Det vore förmätet att tro att jag kommer att platsa på en tävlingsscen, men mitt mål kommer att vara att komma så nära den formen som möjligt. Och vem vet, rätt vad det är så kanske jag vågar? *ler* Det är i vilket fall långt borta, för att inte tala om allt arbete som krävs...

Jag går in i detta mitt egna lilla projekt med en kropp som inte tränats sedan jag slutade gymnasiet 1984. Några sporadiska gympapass och joggingrundor undantagna.

Början till detta är att jag för ett par år sedan "råkade" köra ett par pass med hantlar, lite biceps och triceps. Det räckte med det för att mina armmuskler skulle träda fram och visa att de faktiskt fanns där, iofs dolda under gäddhäng o dyl, men de fanns! Det gav mig en kick till att börja styrketräna, samtidigt som jag började med morgonpromenader några gånger i veckan.

Vilken energi-boost det var! Helt plötsligt orkade jag så mycket mer, kände mig gladare och nöjdare.

Tyvärr så hängde halsont och förkylning med som ett brev på posten så fort jag började komma in i rutinerna och så har det fortsatt. När jag känner att träningen flyter på så *pang*; ont i halsen och hängig. P g a detta så har det varit lite upp o ner med tränandet, det har inte blivit det där strikta som jag vill ha (och behöver...) för att ta det på allvar.

Men nu - nu jäklar så måste det funka!!! Jag har verkligen bestämt mig. Det är matsedel och träningsschema som gäller nu. Jag ska mäta mig och jämföra månad för månad. Min käre make stöttar och trycker på när jag tvekar och det är samma på andra hållet. Båda två ska ta tag i tränandet och vi ska vara varandras "pain in the ass" för att lyckas.

Och därför tänker jag blogga om det också. Även om ingen annan läser eller bryr sig så är det ännu ett påtryckningsmedel på mig. Jag jobbar bäst under press, nämligen!