lördag 29 december 2012

Kortkort

Ja, snart går det nog att använda det. Ni känner väl våren i luften? Eller? Näää, fyyyy vilken gråtrist dag det varit. Regnblask. Trist. Tråk. Blä. Imorgon blir det förhoppningsvis roligare.

Är inte ens på blogghumör så jag konstaterar kort sagt fakta:

1. De saknade 3 milen avklarades innan frukost

2. Salig blandning i skafferiet. Kör till höger just nu ;-)

Hörs vi inte innan måndag så önskar jag er redan nu ett Gott Nytt 2013!!!

Dove Pure & Sensitive - Buzzador

Nu blir det reklamavbrott...

Som jag berättat innan så buzzar jag för första gången och nu har jag använt den här krämen i några veckor.

Mitt omdöme?

Både och, kan jag säga. Det som är viktigast är ju att den funkar, alltså håller vad den lovar. I mitt fall så gäller det att göra huden mjuk och len.


Jo, jag tycker att den hjälper. Speciellt på mina torra händer och ben, där det behövs som mest under den här årstiden.

Jag är däremot inte riktigt överens med mig själv om jag gillar att den är oparfymerad eller inte. Visst är det skönt att slippa doftkonkurrenter till sin favoritparfym (om man använder sånt) och naturligt är ju bra på sitt sätt. På ett annat vis känns det lite kliniskt, lite sjukhuskänsla över det.

Se'n tycker jag att den lämnar spår när man drar på sig kläderna, det skulle jag gärna slippa på mina svarta tröjor.

Helhetsintrycket är ändå att den är helt OK, till mina händer speciellt. Där är det perfekt att den inte luktar eller klibbar.

Om jag rekommenderar den? Ja, testa!

fredag 28 december 2012

Boostad av sol och träning

Av olika anledningar så kunde jag inte träna igår. Och näää, det är inte undanflykter, bara ren och skär fakta.

Idag var det lite förändrat läge och uppe på det sken soooolen! Det gick bara inte att stå emot den -10º-iga strålningen. Den riktigt drog mig ut, trots ishalka.

Resten (OK, delar...) av familjen fick nåt lustigt ryck och drog till Ullared och GeKås!!! Det är inte första gången det händer att mannen min tar tjejerna på en sån runda men jag blir lika förvånad och glatt överraskad ändå. Jag - min stackare (höhöhöhö) - fick stanna hemma. Näää, det var helt och hållet självvalt. En dag i ensamhet med träning och lagom slappande resten, det tackar inte jag nej till. Speciellt inte om alternativet är att trängas med en massa andra på begränsad yta.

Min runda blev dryga halvmilen, hälften av det på osandad, isig skogsväg. Jag gick så fort jag mäktade med men jag hade en bild av brutna ben och handleder i bakhuvudet så lite försiktig var jag allt. Som en lite äldre tant. Klokt, tror jag.

När jag gick där och var försiktig kom jag att tänka på tanten jag såg på Smålandsnytt igår. Hon var i 70-75-årsåldern och skulle uttala sig om vad hon tyckte om att det inte längre finns någon matvaruaffär i centrala Västervik. "Det är allt lite synd om de gamla, de har det inte lätt..." "De???" Hoppas jag också har den inställningen i den åldern, att det är "de andra" som är gamla.

Lite halt, kanske?

Solen, den efterlängtade
När jag så kom hem igen efter skogsrundan var jag lagom uppvärmd och bestämde mig för att köra mitt kvarvarande pass. Jag har fått nån slags träningsbacill nu, tror jag. Känner mig grymt motiverad och tänker t o m ta mig till ett "riktigt" gym inom den snaraste framtiden. Eftersom jag kommit så långt i tankarna så kör jag några bilder på dagsformen så jag har nåt att jämföra med om några månader. Typ tre eller nåt. Så här är det idag, jag bjuder på snygga svettbilder. Blunda om ni vill eller bara surfa vidare!

Före - bild

Under tiden-bild

Efter passet-bild :-)
Jag veeet att jag varit på gång flera gånger innan och dippat men den här gången tror jag verkligen på att det ska ske. Som sagt, jag är grymt motiverad!

onsdag 26 december 2012

Jag och mina böcker

Vad har du beställt nu? var frågan maken ställde när han hittade ännu ett brunt paket från nån bokklubb i posten.

Han lät ungefär som när han undrar nåt om stövlar. Mina. Svarta, t ex. Vad menar han? Skulle jag ha för mycket böcker på nåt vis? Eller stövlar?

Alltså, böcker är viktiga. De är bra att ha. För att liksom läsa. Och möblera med. Även om jag inte vet vilket hundratal jag är inne på så har jag svårt att slita mig från dem. Fast det börjar bli trångt...

De 2 senaste försändelserna har jag haft lite problem med. En var för stor och skulle hämtas på lokala utlämningsstället. Jag försökte 3 ggr innan jag lyckades. Fast jag lyckades egentligen inte då heller, det fattades grejer. Ja, en bok, alltså.

Ringde bokklubben och de skulle skicka en ny. Japp, några dagar senare fick jag en ny avi i låddan. Glad i hågen återvände jag och skulle ha mitt paket. "Nä, det är redan utlämnat." Men...

Denna anlände till slut:



Sen var det den som Peter undrade över. Jag var lika frågande. Har jag beställt den? Kanske dags att gå ur alla så jag kan gå med om ett tag igen när de ringer med sina fina erbjudanden?

Denna var det, tror den kan vara bra (och ja, jag har beställt den...)



tisdag 25 december 2012

Veckans mål efter julakorven

Hej tjolahopp! Hoppas ni också haft en lugn och skön jul. Min har varit den skönaste på länge. Allt var utan stress och krav, ingenstans att flänga till, bara vara hemma och ta det lugnt.
Kvällen tillbringades med alla barnen hemma och för första julen någonsin även en av våra nya familjemedlemmar, svärdottern/sonens sambo. Fick även med mor min hem en runda så hon slapp sitta ensam. Helt underbart mysigt att ha familjen runt sig på det viset!

Perfekt julaftonsväder
Belysning nr 2 uppmonterad




Julen innebar en kort frivillig vila från träningen. Nu är det juldag och jag hade sett fram emot en lång runda i friska luften. Jo, tjena. Vaknade till regn och glashalka. Bara att ta sig till soptunnan var ett äventyr!

Jaja, vad är väl en promenad i skogen? Det finns ju andra medel att ta till. Som motionscykel (som jag tycker är ganska trist...) till exempel.
Hade först bara tänkt värma upp och sedan köra ett benpass men när jag satt där och trampade i "godan ro" så bestämde jag mig för vad jag ska syssla med denna veckan. Mitt mål för tiden 25-29/12 blir att cykla minst 50 km på motionscykel och köra 2 gympass, ett med bröst/axlar/triceps och ett med rygg/biceps/mage.

Jag känner att jag behöver få upp både kondis och uthållighet och därför ska jag även förbättra tiden på 10 km. Idag låg det på 17:20 och då körde jag inte fullt från början (innan jag bestämt målet). Nästa gång ska jag ned till runt 17 blankt så får jag se vad som kan vara rimligt att tänka sig på lördag.
Anledningen till att det bara blir under 5 dagar den här gången är att jag kommer att vara lite mer borta än annars emellanåt :-)

Note to self
1: Träna inte ben i joggingbrallor efter ett svettigt cykelpass, de fastnar så det går knappt inte att böja på bena!
2: Fixa en egen Spotifylista med pepp-låtar!


söndag 23 december 2012

Lysande!

Eller inte... beror på vad vi ska diskutera.

Vi kan ta min lilla utmaning till mig själv, den är brilliant lysande, avklarad redan igår!


UTMANING 16/12-23/12

20 km ordentlig svettpromenad och 3 gympass 
var utmaningen jag satt upp. Minimikrav, alltså.

Hittills 25,19 km (Räknar man från den 15/12 så är det 3,1 mil...)
3 gympass Återstår inget alls ;-)

Kommer att fortsätta sätta mätbara mål så att jag har gränser att spränga.

Fru Simpson?

Granen hittades i fredags och bars hem av undertecknad (eller av Marge Simpson enligt maken). Igår kläddes den utan vare sig problem eller tjafs, döttrarna fixade. Ljusslingan sken illavarslande skarpt så vi hade en liten diskussion om hur länge det skulle dröja innan den ballade ur. Blev några timmar innan den inte alls betedde sig så lysande...

Vi chansade på att byta några lampor (gissa hur många såna det fanns kvar i affären...) men icke sa nicke. Den arbetande dottern ska försöka hitta en ny belysning och ta med sig hem.

Frågan är; klä av granen och börja om eller ha 2 slingor i den? En lysande och en död. Vad säger ni? Hur julkul ska vi ha det?

Det blir jul ändå ju. Fast just granskenet är nog det enda jag egentligen vill ha till jul. Och snälla barn. Och skinka. Sen är jag nöjd.

Ikväll blir det årets värsta pärs - Bingolotto. Nä, det ska nog bli mysigt med  - nästan - hela familjen duttandes och smackandes på godis och pepparkakor :-)

Avslutar med att önska er alla en riktigt lugn och skön jul - ta hand om varandra!


Gooooood Juuuuuuul!!!

fredag 21 december 2012

Klappat och klart

Igår fixades sista klappen och allt är inslaget. Bara granen kvar att få hem. Visst är vi ute i god tid? Jag tar det som ett tecken på att vi inte är julhysteriska utan tar det som det kommer.

Det här är INTE en gran

Imorse klarade jag av första delmålet av min utmaning, är nu uppe på över 2 mil denna veckan. Mer ska det bli! Helgen kommer med möjlighet till ljus och längre sträckor.

Benen var dock inte riktigt på min sida. Träningsvärken i låren gjorde att det var lite tungt första kilometern och snittet var högre än det brukar men det göööör inget. Denna gången, vill säga.

Snart ligger 11 dagars oändlig (?) ledighet framför mig. Har inte riktigt fattat det, begriper inte ens att det är fredag idag. Ska bli skönt i vilket fall och efter det kanske det kommer in lite spänning och nyheter i mitt liv? Vem vet?

Något som också är lite underligt är när ett av barnen kommer och frågar om man ska tvätta bort "finnmedlet" eller låta det vara. Jag läser det finstilta - för jag klarar faktiskt det med nya brillsen - och talar om att det ska tvättas bort med varmt vatten. Då ökar barnet ifråga på stegen och småspringer de få stegen till badrummet. Varför, liksom? Trodde hon det skulle vara frätande helt plötsligt för att hon fick reda på hur det skulle vara? Hmmm.

torsdag 20 december 2012

Jul-allergi

Om någon missat det så är jag inte alls någon vän av julen, av många rutiga skäl och randiga orsaker. Jag taggar ner och låtsas att det är en vanlig helg (så gott det går) och rätt vad det är så är det vardag igen!

Det finns vissa saker som är jobbiga på lite speciella vis. Doftminnen.

Kan ta ett av de vanligast förekommande; hyacint. Förknippas med magsjuka och flytande bajskorvar. Och den där hemska filmen där hon cyklar i luften... vad heter den nu igen? Plåtgubbar och fågelskrämmor. Äsch, ni vet! Säg nu.

Ja, tack för det. Trollkarlen från Oz. Heter den väl?

Jag och lillebror låg sjuka och tittade på den. Samtidigt hade det blivit stopp i avloppet där vi bodde. Glömmer aldrig synen när vi smög ner i källaren och såg allt som flöt omkring där nere... När jag tänker efter så kanske inte hyacint är den värsta lukt som finns, trots allt.




Jag tror att mitt undermedvetna har hittat ett eget sätt att köra julen (och även vintern) på dörren. Min hjärna är fylld med sommarsånger. Så fort jag nynnar något - vilket händer emellanåt när jag sysslar med annat - så är det numera antingen "Idas sommarvisa" eller nån psalm som brukar sjungas på skolavslutningen. Nej, inte den, en annan. "Gå ut min själ..." osv.

Tror ni det lyckas? Julutdrivning?

Skulle inte sagt så...

Det där med energin... Fast det var väntat. Idag tog jag faktiskt sovmorgon till 5.45 och struntade i mörkerpromenixen. Är sååååå trött. Bildbevis nedan...



Nu är det inte bara beroende på tröttheten, jag har fått nåt "häng" på ena ögonlocket, svullen och dan. Känner mig som en piggare variant av pantertant när jag tittar i spegeln så jag undviker det i möjligaste mån. Får försöka se upp hela tiden också så det döljs för andra.

Undrar om det har nåt med mitt lipande att göra? Igår när jag skulle fixa köttbullarna så skulle jag vara smart (?) och köra lökarna i matberedaren. 
Nä, inte DOM lökarna, då hade jag nog haft värre saker än ett svullet öga att klaga över idag.

De gula skulle processas och vet ni vad det smartaste av allt var? Att jag plockade ur linserna innan jag utförde det momentet. I vanliga fall har jag inga problem med lökhantering, linserna skyddar en hel del mot tårfall.
Så igår fick jag mega-flashback hur det kan vara. Tårarna fullkomligt sprutade i takt med att lökarna finfördelades.

I vilket fall, jag är mindre pigg idag. Trots det ska jag nog få till nån slags rörelse i varda'n ikväll. Vila är överskattat. Eller?

Har fått för mig att jag ska höja med en 10:a och ta 3-milaren totalt... *viskar*


onsdag 19 december 2012

Jag sa ju det!

Jag får en massa energi av att träna.
Var iväg på en runda mitt på da'n, en sån där "måste"sak som egentligen inte är så kulig. Jag bara gick omkring i lugn och ro. Tittade lite överseende och beklagande på alla dem som inte hade samma distans som jag just idag. Och gjorde det jag skulle.

Tillbaka och jobbade klart och när jag kom hem började jag fixa köttbullar. Det skulle jag gjort redan häromkvällen. Hade plockat fram färs ur frysen och satt på tining i micron. Hittade den där kl 21 på kvällen... Det blev en stoooor sats köttfärssås istället. Den gången.

Nu var det 3,5 kg som färs skulle rullas och beredas. Den här gången gjorde jag på ett annorlunda sätt, hade nämligen fått tipset att man kan koka bullarna i buljong och frysa in. Sen är det bara att ta fram när det är dags och steka till så det blir fin färg på dem.
Jag hade aldrig testat innan men det var helt perfekt! Inget stekos (mer än det jag stekte redan nu så jag slipper det på julafton) och fort gick det. Och ja, gott.



Efter det var det lita annat matfix och sen pepparkaksbak. Jag!?! Jo, minsann. Jag och 2 yngsta döttrarna lyckades få ihop en del av den deg de inte käkade upp. Naturligtvis brändes en plåt också. Det är ju tradition så gott som något.

Så var det träningsdags...

Skulle köra ben och mage hade jag tänkt, början skulle bli ben. Marklyft. Jahapp, bara ändra vikterna på stången då så kör vi! Fasiken. Letaletaleta. Insexnyckel lilla, var ääääär du? Dääär var du ju. Under alla möjliga konstiga saker som inte ska vara i verktygslådan.

Marklyft, knäböj och benspark. Plankan, situps och så en sort som jag inte kommer på vad det heter. Ja, det fick liksom räcka. Darrningarna i benen beror inte på att jag ser mitt hjärtas kär (inte just nu). Nej, snarare på att det är vedervärdigt länge sedan jag tränade ordentligt. Jag säger redan välkommen till träningsvärken som nog anländer i morrn bitti.

Har smått funderat på att skippa promenaden imorgon och ta den på fredag men nu har jag redan plockat fram allt så jag vet inte... Vi får se. Nu är det snart sovdags. Tar på krafterna att ha så mycket energi :-)

Nackdel och fördelar med träning

Nu är jag inne på femte dagen med promenader och ett styrkepass (än så länge) och jag mår redan bättre.

Lättare i kroppen
Då menar jag känslan, har ingen aaaaning om vad jag väger, vågen lackar på batteri, nämligen. Sen tycker jag att vikten - liksom åldern - bara är en siffra. Det är hur man känner sig, hur kläderna sitter osv som spelar roll.

Fryser inte lika lätt
Jag är en småfrysare, speciellt om det är snö på G. Nu har jag en annan värme i kroppen (för det mesta).

Sover som en stock
Den goa trötthet som följer med att man rör på sig, den gillar jag skarpt. Helt annat än den där "sitta framför dator/TV"-tröttheten.
Om det nu - mot förmodan - skulle finnas nåt att ligga och grubbla på när jag går och lägger mig så är det rövkört, somnar som en klubbad säl. Till viss förtret för någon mig nära stående/liggande emellanåt, men vad gör man?

Ibland lyfter jag upp en bok för att få i mig lite kultur (!?!) men det blir mest att jag slår ihop sidorna lika snabbt som ögonen.

Humöret blir bättre
Tålamodet sträcks ut (lite åtminstone) och det är lättare att klara av saker överhuvudtaget.

Kan rabbla fler saker om ni vill men orkar inte just nu eftersom jag är HUUUUUUUUUUUUUNGRIG!!!!

Gammal bild som säger allt om min hunger just nu

Det är den enda nackdelen. Som flera säkert skulle anse är en fördel och även avundas mig. Mest min ämnesomsättning då, kanske.
Det räcker alltså med en halvtimmes snabb promenad för att min förbränning ska hoppa upp ett antal snäpp. Jag blir hungrig snabbare och oftare.

I vanliga fall har jag inga problem med det, min LCHF-kost hjälper mig hålla blodsockernivån så jag slipper äta så ofta. Så fort jag börjar använda kroppastollan lite mer så måste jag tillföra. Det måste till framförallt mer protein och det tar alltid ett tag innan jag och kroppen är överens om en lagom nivå på käkintaget.

Just nu är vi inte överens. Jobbar på det.

Har bara 4 km kvar till 2-milaren denna veckan och det lär bli mer än så innan veckan är slut. Och ikväll blir det ben- och magpass!

måndag 17 december 2012

Felskickat

Ibland blir jag mer imponerad än annars. Även av mig själv.

Skulle - äntligen enligt min käre make - ta ett beslut och meddela en berörd person om detta. Skrev ihop ett sms (det var för sent på kvällen för att ringa) och knappade in telefonnumret. Swish! Där var det iväg.

Jag tyckte det var lite underligt att jag inte fick nån som helst respons på det så jag läste det flera gånger under gårdagen. Har jag varit otydlig/framfusig/dum på nåt sätt? Nä, det såg helt OK ut.

Idag fick jag en sån där berömd ingivelse (får såna ibland) och kollade upp numret. Jahapp... Det hade hamnat någonstans i Piteå. Dit skulle det inte, kan jag säga.

När jag nu läste sms:et igen så såg det annorlunda ut. Det skulle kunna tolkas som något helt annat. Både jag och maken var omnämnda och jag var mogen och skulle vi kunna träffas och diskutera igenom det hela? Jisses, låter som... Oj. Rodnar nästan. Undrar om killen i andra änden också googlat?

Och vad tror han? Det kanske är hans fru som har telefonen? Måste jag byta lås på dörrarna tror ni?




Inget ljus i mörkret

Jodå, jag gjorde det! Klockan klämtade vid 5.00 och jag kom upp. Jag var så ordentlig igår och fixade fram kläder och laddade kaffebryggaren så det bara skulle vara att knäppa på den när jag kom tillbaka.

Brydde mig inte ens om att känna efter hur ljuvligt varma och goa pälsbollarna som låg i min säng var. Ja, svartingarna, alltså. De är fortfarande så små att de inte märks i sängen. mer än att de alstrar lite värme om de kryper intill.

Upp och på med kläderna. Igång med RunKeepern så jag kan hålla kolla på min lilla utmaning. Bäst att låsa om alla mina dyrbarheter som ännu ligger och sover, tänkte jag och försökte hitta nyckelhålet.
Visst ja, pannlampan måste jag ju ha! In igen. Och nej, inte låg den där den brukar... Jag såg den senast igår så jag trodde jag skulle klara att hitta den idag också, men icke. Någon hade använt den och så hade den hamnat nån annanstans. Ovanligt. Eller inte.

Lite motgångar skulle inte stoppa mig. Mörker är bara ett tillstånd, övertygade jag mig själv om.


Det ser mörkt ut...
Det var nog rätt halt för inte ens den timmerbil jag mötte på hemvägen blåste på som vanligt. Annars är det full speta genom byn och hela vägen till Klevshult, minsann. Chauffören kanske var lite måndagstrött? Borde de vara oftare i så fall! 

Det funkade rätt bra trots allt mörker. Jag fick ihop ca 3,7 km. Nu ska jag "bara" hålla tempot uppe och köra resterande mornar denna veckan.


Förfrukost i väntan på den riktiga

söndag 16 december 2012

Längd eller motstånd

Vaknade med en konstig känsla. Högerarmen hade nåt underligt för sig. Aaaaj, har den legat i kläm? Lyfte vänstern. Aaaj, den också! Då kopplade jag - det är ju sån där... vad heter det nu?... Chorizo?...Näää... Träningsvärk! Ljuvligt! Även om jag gnäller så fort jag rör mig så gillar jag den värken. Då är jag på G igen!

Något som inte var lika upplyftande: Smattrande regn. Det inbjuder inte direkt till att kasta sig ut på promenad. Så var läget på morgonen men har man bestämt sig så har man. Gågågågå. Fast jag väntade till efter frukosten, nån måtta på tråkigheterna fick det minsann vara.

Dagens beslut att ta; gå långt på plogad väg eller korta av rundan och ge benen extra motstånd i skogens blötsnö? Efter att ha konstaterat att jag hade paltat på mig alldeles för varmt så blev det en kortare runda. Km-tiderna dalade snabbt när jag svängde av den plogade vägen...4,2 km på 38 minuter, så där... 
Men, jag gick i alla fall. Under den promenaden bestämde jag mig för att sätta upp mål. Mätbara.

Minst 20 km i veckan ska jag gå. Då menar jag verkligen Minst. Gymma minst 3 ggr/vecka. Minst!!!

Får bli nån slags nedräknare så jag pressar mig själv. Börjar med dagens runda och avslutar nästa helg innan det börjar om. Ska faktiskt försöka komma upp i morrn bitti och ge mig ut med pannlampa! Klockan 5... Vojne...

Nåväl - Efter den tröttsamma rundan och lite ryggträning så var jag värd lite avslappning :-)

Spenderade några timmar hos Iréne och fixade fina naglar lagom till jul, tjusigt eller hur?







Hur gick det då?

I fredags lovade jag ju att jag skulle slänga latmasken dit pepparn växer - och det är lååååångt bort - för att kunna börja träna hemma igen. Grejade det redan på fredagseftermidda'n, faktiskt!

Före...



Efter... Nu finns det plats att röra sig igen. Så det passade jag på att göra en stund. Axlarna fick sig en duvning, ihop med tricepsen. Känns så himla bra!


Nån slags början...

lördag 15 december 2012

Snökaos!?!

Var är det jag bor nu då?
Vaknade tidigt (eftersom jag packade mig i säng tidigt med en bok och somnade omgående) och skuttade upp ur sängen. Trallande. OK, det var en lätt överdrift. Jag klev upp helt enkelt.

Det var fortfarande mörkt ute och jag vill gärna ha åtminstone en gnutta ljus när jag ska trajja iväg. Pannlampa finns men är det inte tvunget så går jag hellre utan. Snön vräkte ner och egentligen såg det inte alls lockande ut.
Jag bestämde mig redan igår att det får vara slut på dumheterna nu. Bara att suga tag i det och göra som "förr". Träna och ut och gå. Då var jag minsann uppe tidigt flera gånger i veckan och startade dagen med en timmes promenad. I ur och skur. Det gör under både på humör och ork. Frågan är varför jag slutade när jag vet att det är nåt som förbättrar mitt mående?

Skit samma, det är framåt blicken ska riktas!
Efter kaffet och när det började dagas klev jag utanför dörren. Det hade nog kommit 1 dm snö under natten och det piskade av blåsten. En kort funderare och sen var det bestämt vart jag skulle ta vägen. Bestämde med mig själv att det skulle inte finnas något som skulle få mig att vända tidigare än det.

Motvind som gjorde att snön kändes som blästersand.
Oplogad väg med trögt väglag.
Svettig.
Motlut som inte syntes men kändes.

Inget stoppade mig. Jag kan när jag vill. 
5,4 km på ca 49 minuter (och då stannade jag till och fotade "snökaoset" också). 
Anlände till hemmet och skottade mig in till frukosten som stod framdukad - ägg och bacon, naturligtvis!

Inte insnöade alls

"Hann inte" in med cyklarna i år heller

Bocken brinner, fast på rätt vis :-)
Nä, detta är inte vad jag kallar snökaos, även om det kändes lite smått olustigt att mina egna upptrampade spår var borta när jag vände hemåt igen. Jag var ju inte precis ute i vildmarken :-)

, ,

De svarta har det inte lätt...

I det tillstånd som råder i dagens Sverige så är det minsann inte lätt att vara svart. Ja, jag säger svart för mörkhyad funkar inte, jag har ingen aaaaning om hur mörka de är i hyn. Har de ens någon sådan? 
En massa ullig, kolsvart päls är de berikade med i alla fall.


Vad hjälper det att matte hänger upp mat så att vi har tillgång till flygfäna? De bara skrattar ju åt oss, går inte att gömma sig alls när det är en massa vitt överallt!


Rätt svårt att fånga dem på bild också...

fredag 14 december 2012

Vem har snott dem?

Någon har smugit sig in när jag sov och snott mina axel- och armmuskler! Jaja, påstår inte att de andra är bevarade heller...
Kan det vara latmasken? Eller kanske den där som fyllt hela mitt alldeles egna gym med en massa skit saker som inte ska vara där?

Ska minsann se till att ge dem båda två en match i helgen! Den förstnämnda ska upp ur soffan och sparka på den andra så allt kommer bort och det som ska användas kommer fram. Hur sparkar en mask, förresten? Kanske får ta det på andra hållet och kicka den lille luringen ut i kylan?

Se till att fråga mig på måndag hur det har gått för om jag har den utfrågningen framför mig så ökar pressen och då kickar jag rumpa!


Är inte alls så uppåt som det ser ut... Och huvud"prydnaden" är inte nya mössan, heller, för den har jag inte köpt än.

, ,

torsdag 13 december 2012

Hur vill du synas?

Vådan av att dra gränser mellan vad som kan skrivas eller bör hållas tyst om, den kan diskuteras. Både inombords och med andra.

Läste hos Äppelblomman för några dagar sedan att hon skulle vara med i tidningen och berätta om sitt bloggande och hur öppen hon faktiskt är när hon skriver. Jag är imponerad av det men jag skulle nog inte klara det. Jag har funderat på det många gånger, hur man ska göra. Både hon och jag bor i samma lilla håla så det borde inte bero på det. Eller?


Naturligtvis har det mycket med att göra hur man är som person. Jag kan nog säga att jag blivit mindre och mindre öppen med åren. Av erfarenhet och smällar jag fått. Det är inte lätt att komma ända in hos mig, om jag säger så. Inte så att jag vill stöta bort människor men jag känner ganska snabbt om det är någon som verkligen bryr sig om MIG och den jag är. På samma vis som jag själv visar det på andra hållet.

Med ålderns rätt (?) tar jag mig friheten att välja vem som är värd min tid, vänskap och kärlek. Hittar jag (eller för den delen blir hittad av...) någon som jag klickar med så är det "flat out" Jag sviker inte.

En annan sak som spelar in är nog vilken ålder man har på sina ätteläggar. Jag försöker tänka efter och inte skriva något som mina barn kan få skit för. Ju äldre de blivit desto mer restriktiv har jag blivit. Jag vill ju inte vara mer pinsam än nödvändigt! Försöker vända på det; om det var de som skrev om vad jag hittade på för tokigheter, skulle jag gilla det?
Jag kan bjuda på mig för det mesta men någonstans går ju gränsen. Kanske kan man fråga innan man publicerar; är det OK om jag lägger ut detta? Jag vet inte riktigt.

Det finns en massa saker jag låter bli att lägga ut. Eller, det var fel. Jag låter bli att lägga ut det här, jag gör det anonymt på andra ställen. Det känns säkrare men samtidigt tråkigt. Där finns saker jag skulle vilja diskutera med andra i samma sits men det är inte lätt att sprida/hitta såna när man inte lämnar självklara spår.

Vad är bäst? Låta folk veta (är nån intresserad överhuvudtaget förresten?) vad som händer i ditt liv eller låta det bli som på bilden här ovanför?

Hur tänker ni om detta? Det vore kul med nån kommentar om det!



 , , ,

onsdag 12 december 2012

Dyraste fyllan någonsin!


Snabbare ryck än jag hade räknat med och lika glad är jag för det men gladast är nog räven! Eller mina stackars ögon, åtminstone.

Glasögonen som jag fastnade så direkt för är numera mina. Ungefär som jag ser ut på bilden känner jag mig. Lite vriden så där.

Lite mer vriden än vanligt
Fy katten, det är minsann som en lätt fylla att vänja sig vid det här. Rakt fram går ganska bra men åt sidorna vinglar det. Och nedför - ojojoj!

Trägen vinner och till slut hamnar jag säkert på rätt köl igen. 

När jag hade betalt glajjorna (lalalalabingo...) så kände jag mig så himla rik så jag var tvungen att gå in i närmsta klädaffär för att kolla lite. Hade fortfarande mina gamla glas på eftersom jag inte ville köra på fyllan och där och då insåg jag att det var verkligen på tiden att jag skaffat nytt!
Jag såg ju varken storlek eller pris!

Till slut lyfte jag på dem och kikade så pass att jag kunde få fram storleken, priset var fortfarande suddigt så när jag hade provat gick jag bara och betalade. Ett par skinnimitationsjeans... Tyckte jag kunde vara värd det. Fråga mig inte hur det resonemanget går ihop sig :-)

Kan vara nåt med att det behövs nån slags kontrast till den här intelligenta/frökenlika looken. Eller vad tror ni?

Kort om garderoberna

Kör ett kort kortinlägg... Och det är inte särskrivning så ingen behöver påpeka det, helt enkelt ett litet inlägg med (nästan) bara foton. Skulle aldrig köra med sär skrivning :-)

Kan bara säga att det är tur att man inte har ett rum med bara de randiga tapeterna, lite snurrsnurr när man tittar för länge blir det allt.



Första våden klistrad i väntan på uppsättning

Nu fattas bara lister

Det hemska röret är inbyggt

Sparade det värsta till sist...

...men det gick ju det också!
Rören till golvvärmen har också dolts efter detta fast bara med ett draperi så vi kan komma åt det lätt. Nu börjar det närma sig slutet...

tisdag 11 december 2012

Rörande eniga - det är stopp nu

I en familj av vår dignitet (jaja, storlek då...) så finns det vissa saker som kan kännas lite extra viktiga att de fungerar. Det kan vara diskmaskinen, tvättmaskinen eller kommunikationen. I den ordningen.

Eller så kan det vara sammanhängande med något/några av det. Som avloppet...

Det bubblar och har sig lite överallt och jag är ganska säker på att det inte är årets tomtenissar som försöker ta sig upp ur golvbrunnen. För säkerhets skull läggs toalock o dyl extra noga på plats, tänk om det är storråttan!

Min man är också extra mycket värd vissa dagar, ofta i samband med just sånt här. Jag tror inte han gör det för skojs skull men han gör det. Rensar. Eller försöker.
Otroligt att han hittade rätt platta! Vi skrev upp vilken det var på insidan av vårt gamla badrumsskåp, nämligen... Det sedan länge bortforslade.



Så här ser det ut idag

Rörmokare har rådfrågats och är lika frågande till varför det inte släpper. Morgondagen bär förhoppningsvis med sig även ett besök av en representant från denna yrkesgrupp så vi kan duscha, tvätta, diska och ha oss utan risk.


måndag 10 december 2012

Garderob i status mellanläge

Måste naturligtvis uppdatera er på projekt Garderob! Jag börjar se ljuset i tunneln (eller mer lutande åt högarnas snara bortforsling). Det finns fortfarande säckar med kläder och sängkläder att rensa men den fria golvytan utanför  döttrarnas rum börjar öka.


Det blir ju alltid lite improviserande när man ska göra nåt i ett lite äldre, snett, hus. Vårt är bara 30 år men nog är det snett o vint på sina ställen ändå.
Nu tog vi dessutom bort en fast garderob och vips hade vi nivåskillnader i golvet. Då kom jag på att vi hade - fortfarande! - inte slängt överblivet material från tidigare golvläggningar. Jag som är den som inte vill spara var ganska nöjd med att jag inte fått min vilja igenom (=varit för lat) denna gång.

Här stod det en garderob när vi la in golvet för sisådär 15 år sedan

Nice floor fick vara med och lappa

Tråkigt rör till braskaminen 

Slipdam(m)
Fortsättning följer...

Det var ju redan gjort!

Häromdagen läste jag en krönika av min bloggkompis Alfahannen, bra som vanligt, man sitter alltid där med ett leende på läpparna när han är i farten med bokstäverna.

Den här gången handlade det om tandläkare och naturligtvis kände jag igen en hel del från min barndom. Tänkte att jag skulle skriva ett inlägg om det men se'n fick jag en svag aning om att jag gjort nåt sånt tidigare. Sökte lite på bloggen och jajamen, där var den!

För snart 3 år sedan skrev jag detta om mina traumatiska tandläkarminnen. Håll till godo med det så länge så återkommer jag med annat!

torsdag 6 december 2012

Premiär hos mig - Buzzador!

Man ska ju inte stagnera, det gäller att vara lite wild and crazy! Eller hur? Alltså så ska jag nu testa nåt vilt (nytt åtminstone...) - Buzzador.

Anmälde mig för ett tag sedan och har nu fått möjlighet att testa på detta:

Dove Pure and Sensitive


Den säger sig återfukta huden på djupet och göra den sammetslen, vi får väl se vad jag och mina med-buzzare tycker.

Tänkte att efteråt ska jag kanske be någon utomstående känna efter hur lenheten förhåller sig också? Med utomstående menar jag bara någon som inte är jag, få nu inte för er något annat :-)


,

onsdag 5 december 2012

Fortsättning för syns skull

Åkte genom ett par vintriga samhällen med mina 10-åriga glasögon på näsan, utan problem. Inga jag såg i alla fall. Anlände i tid trots vissa parkeringsproblem. Varför ploga alla parkeringsplatser, liksom? Bättre att lämpa snön mitt i allt så det får plats färre bilar. Jaja, finns säkert nån jättebra förklaring på det.

Mätning av styrka och tryck genomfördes. Det är allt lite otäckt när luften poffar till i ögonen. Fast man är beredd så är man inte beredd. Sug på den :-)

Sedan var det en alldeles normal synundersökning med vissa gissningar på om det är O, G eller D där på raden, ifall det ena alternativet är bättre än det andra, o s v. När avståndssynen var klar så skulle det kollas hur det skulle bli på närmare håll. Nån manick med både lodräta och vågräta streck.

"Vilka streck ser svartast ut?
Hmmm... jag kisade och ville nästan luta huvudet lite men det gick ju inte. De två högra, tror jag, sa jag till slut.
"Jag menar om det är de liggande eller stående"
Oj, jag ser bara stående... (och de var säkert precis lika svarta allihop...)
"Oj" sa även hon. Och ändrade nåt så att jag till slut såg alla strecken.

Så kom det till det som brukar vara så svårt. Välja bågar. Det tog ca 1/2 minut. Det var den tiden som förflöt på vägen fram till dem jag velat ha sedan jag såg dem första gången. Jag behövde inte ens visa, hon kom ihåg. Det tar nog längre tid att skrapa ihop till betalningen...


Dags att se bättre ut!

Om en liten stund är det dags att dra till stället där man förhoppningsvis kan greja så jag ser bättre ut. Och nej, det är ingen plastikklinik.

Håller på att - än en gång - prova ut nya styrkor på mina aggressiva  progressiva linser. Det är jobbigt. Ser jag bra på långt håll så suddar det till sig när jag ska läsa, och tvärtom. Nu sitter jag utan något alls (i/på ögonen, alltså, jag är faktiskt en arbetande kvinna) och då funkar det att skriva. Och se vad jag skriver.

Nu har jag bestämt mig. Det får bli en glasögoninvestering. Mina gamla är 10 år så det kan jag väl vara värd? Blir säkert bara ibland som de kommer att användas men bara känslan av att ha dem att ta till, den är skön. Jag VÄGRAR bli en sån där brillorna skuttar från näsan till huvudet och tillbaka. Eller som kikar över kanten med ögona på nästippen. Nej tack.

Hoppas nu bara att "mina" bågar finns kvar!

måndag 3 december 2012

Ständigt täppt i näsan

Det måste väl ändå vara en del i anställningskriterierna för att få arbete i en kosmetikaffär? Jag fattar inte hur man pallar!

Bara att sticka in näsan innanför dörren åstadkommer huvudvärk modell tyngre hos mig. Påmindes om det idag igen när vi var iväg för att handla skor. Ja, för om man har med sig ett gäng tjejer och åker till ett köpcentrum så går man inte bara i skoaffärer om man ska köpa skor. Kvinnlig logik. Eller nåt.

Jag var tydligen den som råkade testa No 1 på herrarnas parfymtopp och nu luktar jag "ÅÅÅHHHH, så gott!!!" enligt majoriteten av döttrarna. Inte för att göra reklam men den har nåt mer med siffror att göra än att den kostar många. Och visst, den är OK.


Resan var vinterns första på snö (eller is är nog mer rätt...) och som vanligt är det ett äventyr. Pga medtrafikanterna som verkar ha sommardäcken kvar hela bunten, om man ska gå efter körstil i alla fall.  Vi kom både dit och hem utan trubbel, trots allt. Spännande!

Lite trubbel blev det däremot när jag - äntligen (!) enligt Postens påminnelseavier - skulle hämta mina bokpaket. "Nej, det går inte. Den är sönder." Eh, vilken? Posten? Terminalen där de scannar in så att det blir rätt o dyl var alltså ur funktion. Jahapp. Tur att det inte var nåt viktigt jag skulle hämta. T ex något vi skulle behövt på jobbet? Vad hade man gjort då?

Tacka vet jag på den gamla goda posttiden när det räckte med en underskrift och en smäll med datumstämpel - Varsågod!

Det var tider det!

Och nu, när jag bara har knappt 3 timmar på mig för att skicka in något som är relativt viktigt, då kommer jag inte in på den hemsidan... Teknikens under... Tur man inte stressar upp sig när datorer krånglar. *harkel*

Nu var detta inlägg inte alls av den kalibern jag hade tänkt mig, mer lite tidsutfyllnad medan jag väntar på fungerande webbsida, det kommer förhoppningsvis nåt annat så småningom. Hang in there!






LinkWithin

Related Posts with Thumbnails