Ibland blir jag mer imponerad än annars. Även av mig själv.
Skulle - äntligen enligt min käre make - ta ett beslut och meddela en berörd person om detta. Skrev ihop ett sms (det var för sent på kvällen för att ringa) och knappade in telefonnumret. Swish! Där var det iväg.
Jag tyckte det var lite underligt att jag inte fick nån som helst respons på det så jag läste det flera gånger under gårdagen. Har jag varit otydlig/framfusig/dum på nåt sätt? Nä, det såg helt OK ut.
Idag fick jag en sån där berömd ingivelse (får såna ibland) och kollade upp numret. Jahapp... Det hade hamnat någonstans i Piteå. Dit skulle det inte, kan jag säga.
När jag nu läste sms:et igen så såg det annorlunda ut. Det skulle kunna tolkas som något helt annat. Både jag och maken var omnämnda och jag var mogen och skulle vi kunna träffas och diskutera igenom det hela? Jisses, låter som... Oj. Rodnar nästan. Undrar om killen i andra änden också googlat?
Och vad tror han? Det kanske är hans fru som har telefonen? Måste jag byta lås på dörrarna tror ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vill du lämna ett bevis på att du varit här? Vad kul, kommentarer är väldigt, väldigt välkomna!