Men nu, nu är man 44 då. Ingen större skillnad än. *känner efter* Nej, hostan beror nog inte på ökningen i antal år. Däremot så kändes det inte så kul med snart 18-årige sonens kommentar igår kväll... "Vad händer om sex år vid den här tiden, morsan? Tänk, det är bara så länge kvar som det är sedan lillsyrran föddes..." Se'n gick han iväg med världens bredaste leende på läpparna, skitungen.
Usch ja, jag tror jag kommer få världens psykbryt när det är dags att fylla halvsekel. 30 var inga större problem och 40 kändes inte alls jobbigt, men 50... Huvva!
Fast, som sagt, det är läääääääääääääänge tills dess!
Min goe make tog med sig största delen av barnaskaran och åkte och handlade presenter till mig igår kväll, han kände att jag behövde uppmuntras. Jag satte mig på motionscykeln framför VH1 och trampade bort det mesta av min down-känsla. En låt snabbt och en tyngre, varvade så i 50 minuter. Efter det kändes allt lättare, trängde helt enkelt bort all skit i hjärnan och släppte in endorfinerna istället. Gött! Hjälpte med positiva saker som mina vänner och bekanta påpekade för mig också, tack för det!
Skulle fortsatt med styrketräning men läget var inte rätt. Jag behövde mat, det stämde inte med tiderna igår, nämligen. Satte igång att fixa käk istället. Wokade röd och grön paprika, sockerärtor, purjolök och vitkål med massor av citronpeppar, chili och paprikapulver. Lät det puttra en stund innan jag tillsatte kycklingen jag hade färdiggrillad sen häromkvällen. Lite matlagningsgrädde på det och vidareputtring innan jag åt det med ris. Mumsigt!
Familjen anlände till färdig mat och med tissel och tassel i hallen. Snabbt in med kassarna på en av tjejernas rum. Sen kom de med en present som jag fick öppna i förskott - en kamera! En rosa! Vi har en systemkamera annars och ibland är den för otymplig att släpa med sig så P tyckte att denna var perfekt. Tackar för det, älskling!
Vi brukar inte ta det där med födelsedagspresenter till oss vuxna på så stort allvar, en dag som alla andra. Men idag strax innan sju, efter att jag legat vaken se'n kl 5 med kill i halsen, så tassade det utanför dörren och alla fyra tjejerna kom in sjungandes "Ja, må hon leva..." Han med kommentaren satt redan på tåget till skolan och maken var på jobbet så det blev tjejträff i min säng. Paket att öppna lämnades fram och jag plockade upp 2 par träningsbyxor, en träningströja, en vattenflaska innehållande hopprep, ett halsband och en klocka. Allt passade perfekt. Vet inte när jag fick så mycket grejer en födelsedag senast! Familjen vill tydligen stötta modern i träningsivern i alla fall :-).
Ett stort tack till mina älskade familjemedlemmar, ni är bäst!
äh! ålder och vikt är väl nothing but numbers!? right?! ;)
SvaraRadera