Kommentarstankar - igen

Igår skrev jag ju ett inlägg om #wordness, om kommenterande hos varandra. Idag kan jag göra ett kallt konstaterande av det jag redan visste. Det är inte antalet besökare som lyfter. Igår hade jag min högsta topp av besökare sedan jag började blogga, det var ca 3 ggr så många som tittade in. När jag tittar på varifrån de kom så var det från Aftonbladet och anledningen till det var inlägget om kafferansonering och äggindragning.

Visst är det skitkul att se att det är så många fler som hittar hit, men det som räknas "på riktigt" är fortfarande ni som kommenterar. Som tar er tid att säga hallå, helt enkelt. Oftast är det ni, mina trogna följare, som kommenterar. Precis som jag gör med er som jag kollar in hos ofta. Det blir ju ett slags umgängeskrets och det är klart att man prioriterar sina vänner.

Hur många kommentarer fick jag av de 111 unika besökarna igår, då? 2 st.

Är jag misslyckad då? Ska jag lägga tangenterna på hyllan? Eller ska jag helt enkelt fortsätta som vanligt?
Gissa :-)