Inatt hade jag en sån där underlig dröm igen. Jag var bjuden på fest. Visst är det underligt? Neeeej, det var inte det som var det konstiga. Jag kände med det samma att det var nåt som var lite kufiskt med människorna på festen. De var män. Neeeej, det var inte det som var kufiskt. Inte bara.
De betedde sig konstigt, helt enkelt. Efter en stund förstod jag varför. De var osynliga. Alltså berodde det på att jag inte såg dem att jag tyckte de betedde sig konstigt. Neeeej, det var inte därför.
De busringde till larmcentralen och se'n höll de på att förgås av skratt och fniss. Jag kunde inte se det roliga i det (måste varit osynligt det också), så gör man väl inte? Det är ju förbjudet, gubevars.
En av gubbarna (JAG såg dem faktiskt) berättade fnissande att de var döda och platserna de larmade till fanns helt enkelt inte. De lär sig aldrig, de kommer åkande i full fart varenda gång... När jag kollade mot brandmännen som hade hoppat ut ur bilen såg jag det också. Eller det var det jag inte gjorde. Såg det.
Jag var på andra sidan. När jag försökte gå fram till dem så gick det inte. Jag satt fast.
Hjälp. Varför såg jag fnissgubbarna om de var döda? Varför såg inte brandmännen mig? Varför satt jag fast. Oj, nu blir det en massa konstiga drömtolkningar i skallen på mig. Är det min gamla synska ådra som håller på att vakna till liv efter många års träda eller är jag bara totalt knasig och trött?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vill du lämna ett bevis på att du varit här? Vad kul, kommentarer är väldigt, väldigt välkomna!