Nu på morronen har jag hunnit med en del, t ex skrivit en text. Jag håller på att fylla sidor som så småningom ska knytas ihop. Flera av dessa texter publicerar jag på en annan blogg. En anonym sådan. Jag surfar runt bland likasinnade och läser och kommenterar. Det värsta med att vara anonym är att jag hela tiden måste komma ihåg att ändra kommentarsidentitet. Idag när jag satt här så kom tanken till mig; Undrar hur länge det dröjer tills jag missar och använder den vanliga?
Svaret är: Ca 1,5 min.
"Surfar runt bland likasinnade" fan va nyfiken man blir då! Ja, jag är ju inte dummare än jag fattar att du inte tänker avslöja din anonyma blogg för mig, då är ju hela vitsen borta!
SvaraRaderaMen visst vore det underbart om folk var ännu mer öppna med sin små "hobbys" eller "privatpsykoser" eller kanske inte, att just i de "slutna rummen det är där det passar bäst och man känner sig trygg!
Min blogg är ju ingen jätteblogg direkt, men sista tiden så har min mailbox blivit fylld med "tankar och ideér" ifrån olika personer som skriver lite privatare än vad de gör i sina bloggar! Det tycker jag är mycket trevligt och det stannar alltid i högsta förtroende. Jag har ju en blogg till www.jernsaxen.blogspot.com den är i princip nedlagd, men jag skriver där ibland och jag har ett bra länkarkiv där som jag vill att andra ska kunna ta del av så den blir kvar!
Den funkade faktiskt inte alls i kommentarsformen, allt som skrev kom i mail, för många som inte mår bra psykiskt eller fysiskt eller både och ville skriva privat och då blev det även svårt att jobba vidare med bloggen, men jag länkade ihop folk för fullt.
Fick mycket kompisar med cancer, 8 stycken har dött av dem under 2 års tid, hårt när man fått djupa och ärliga långa mail om livet och dess helveten och kval! Men om jag hamnar i himlen så har jag vänner det vill jag lova. Då blir det rock´n Roll. Någongång så kommer jag väl använda mig av alla mail jag fått, men jag vet inte hur, självklart så måste det gå många många år först och anonmt så klart!
Har fått några helt underbart knasig andra mail också, undrar om det kan bero på att jag är man inom ett kvinnodominerat bloggande, inredningsvärlden. Fast bäst är alla mail som jag vill betäckna som vanlig kompis/livet mail, vardagstrallen lite privatare helt enkelt. Kändes extra trevlig då jag var arbetslös under en tid och inga arbetskamrater att snacka skit med direkt!
Förövrigt min blogg kanske inte direkt skriker "visa" (musik alltså) men den finns där i hmoristisk form och har dykt upp lite då och då annars är det ju blues och annat "tungt" som känns!
Ha nu en fin helg!
Oj, va jag skrev, jag skulle ju höra mig för hur det går med drömmarna? tur du hittat Alfahannen, det är en djäkligt bra kille han och jag har blivit bra "cyberpolare också, Hej Joacim) han vill jag inte tappa bort. Inget ont om Er tjejer men jag blev glad när han dök upp i min bloggvärld, det är inte så mycket killar i "branchen" och jag verkar inte riktigt ha den "utstålning" som behövs för att behålla min "killkontakter", men Alfahannen är en trygg grabb som är säker i sig själv då fixar man att vara "kompis" med Oumberlige Peter! Har man sedan humor och självdistans så blir det perfekt och det har han!
Fan, nu gick jag igång, två kvinnor har fått sluta blogga eller bett mig sluta skriva på deras bloggar eftersom deras män inte gillat det! Självklart så gör jag inte det, men fan så tragiskt, indirekt så är det minst två till som inte skriver mer helt klart pga av den orsaken! För inte beror det på att man tröttnar på mig inte! (ler)
Ha en djäkligt skön helg!
Jag har drömt konstigt inatt, men det blir för långt, tog sådan där droghostmedicin igår, ger fantastiska drömmar återkommer.
Ha det bäst!
Kram ifrån Peter!
Men guuuuuud vilken härligt lång kommentar! En av döttrarna gick förbi och undrade vad det var som var så roligt. Tydligen log jag med hela kroppen :-D
SvaraRaderaJag blir så glad för sånt här, när man känner att det finns nåt där bakom, tror du hajar hur jag menar. Nu menar jag inte för att kommentaren var lång, det kan finnas precis lika mycket innehåll och skänka mig glädje även med en kort. Det som gör mig allra gladast är att någon faktiskt tar sig tid att kommunicera med mig, tycka till om saker och ting, visar att de faktiskt läser vad jag skriver :-). Jag har hittat en hel del guldkorn och sluppit trista påhopp, som tur är. Beror säkert på att jag ligger ganska lågt för det mesta. Bor man som jag på ett ställe där "alla känner alla" så blir det lätt att man håller igen. Det är därför jag inte är publik med mitt andra skrivande än. Det är för känsligt för att lämna ut till någon som känner mig IRL.
Missade du drömtydningen? Kolla in det inlägget, Joacim löste det igår. Lite deprimerande, men... Vi hörs mer!