Drömmen om ekonomiskt oberoende

Såna här mail i låddan istället för telefonsamtal direkt från Svenska spel, ska det va nåt att ha? Va, ska det det? Nej, jag tycker inte det. Jag är så trött på att alltid hitta detta resultatet när jag spelat. Jag vill ju vinna massor av pengar så jag kan göra precis vad jag vill resten av livet. Ja, det som går att köpa för pengar, då. Det finns en hel del som inte fungerar på det viset.

Allt kan inte köpas. Jag kan inte köpa mig fri från sjukdomar och elände. Jag kan inte köpa mig en anställning som skådespelerska (eller?). Det går inte att köpa ord till min kommande bok så att den kommer ut och gör succé direkt. Har jag pengar i överflöd så får jag tidsmöjlighet att knappa ned dem i alla fall, på det viset ökar chanserna till att det blir en färdig produkt. Se'n jäklar!

Peter på Oumberliga ting har skrivit ett inlägg om det här med att drömma och fantisera. Han tycker att man ska ta i ordentligt när man ändå drömmer. Varför mesa? Håller med.

Om jag ska fantisera om att vinna storkovan, exempelvis 100 miljoner (eller som den ensamme vinnaren på V75 igår, 67,3 mille), varför inte ta i så jag nästan skiter på mig? Pengarna finns ju inte och då kan de inte heller försvinna. Dröm ordentligt med dessa flygande papperslappar i sinnet. I det läget är det tillåtet att vara egoistisk också. Fantasi är just det, inte på riktigt.

Jag skulle - tråkig som jag är - först betala av lånet på huset och firman. Sen skulle vi vara fria att ta vägen vart vi vill. Vill vi sälja så gör vi det. Kan ta en förlustaffär t o m, vi har så vi klarar oss ändå. Vart tar vi vägen med resten?

En vingård i Toscana, kanske? Jag skulle absolut skaffa mig en Skånegård på Österlen. Flådig villa på Rhodos, med gräsmatta (inklusive ständig bevattning) och pool. Resa till Costa Rica flera gånger om så att vi verkligen fick återse och nyuppleva allt det landet innehåller. Resa överhuvudtaget. Stor - då menar jag STOR båt. Med anställd - välbetald, naturligtvis - personal som gör det vi tycker är trist.

Trygga barnens framtid utan att låta dem bli bortskämda och tro att det bara är att hämta mer i väggen när det tar slut.

Köpa en jätte-hjullastare som Peter kan leka med. Rallybil, naturligtvis. Köra så många tävlingar vi bara orkar och vill med den. Rallycrossbuss till Jocke. Varsin bil till de andra ungarna. Normal, ingen extra lyx.

Oj, undrar hur mycket jag gjort av med nu? Gissar på att det är en del kvar.

Skänker till välgörenhet gör jag också. Eller nej. Jag startar nog upp nåt projekt på egen hand istället. Sätter dit pålitligt  - lokalt - folk som sköter det medan jag roar mig med annat. Jag måste ju hinna resa och skriva på min bok. Alla måsten utöver det är tabu. Leva livet var det ju jag skulle göra. På mitt vis. Eller vårt, rättare sagt.

Nu är det bara pluringen som fattas, se'n kör vi!