Var är lampan?

Den frågan brukar vara vanligt förekommande i hem med småbarn som börjar se sig omkring. "Titta lampan! Titta pappa (Också ett ljus, kanske?)! Titta sura kärringen på Konsum!" O s v. Det lilla barnet lyser förhoppningsvis upp vid åsynen av dessa ljusspridare och allt är frid och fröjd.

Idag har våra - återigen - snälla barn plockat ner julen. Jag gör vågen ~~~~~~~~~!
Nackdelar som kan uppstå vid dylika tillfällen:

• Granen barrar som värsta nålstacken i hö't (eller hur det var...) när den ska ut genom dörren. Sen protest för att inte fått mat i form av vatten och socker, kanske?
• Kartongerna där julsakerna låg "fint" nedpackade har plötsligt krympt. Berget av tomtar och annat krafs höjer sig en bra bit ovanför kartongslutet.
• Stegen till vinden är vingligare än nånsin och kartongen fastnar.
• Glödlamporna i de fönsterbelysningar som normalt befinner sig på de ställen där det juletid förekommer adventsstakar o dyl, de har slocknat för att aldrig lysa mer.
• Sist men inte minst; Vissa lampor går inte ens att uppbringa, de är puts väck! Jag med min Alzheimers Light kommer inte ens ihåg hur lampan vi brukar ha i sovrummet ser ut... Än mindre var jag la den. På ett bra ställe, samtidigt som jag med mjuk röst meddelade maken "Jag lägger den här så vet vi var den är..."

Hört den förut?