Vår familj består av ett antal personer, som de flesta gör. I vårt fall närmare bestämt...eeeh...sju, var det ja! I det antalet ingår ett annat antal - fyra - tjejer (jag räknas inte). Anledningen till att jag berättar detta är att det är oftast den sorten som har strumpor i allehanda färger och mönster. Därav kommer min misstanke om att det är deras ägodelar som ligger i denna lilla hög och det är också därför jag inte räknas här, mina är svarta, svarta och svarta.
Högen består av en make av varje sort. Enslingar som samlats i en korg för att i sinom tid hitta just sin alldeles egna parhäst. Strumppar, detta önsketänkande. Socka efter socka köps hem och läggs i lådor. Därefter används de och vips så är den ena borta! På väg från smutsig i tvättkorg till ren i tvättmaskin. Vad är det som händer?
Nu när jag är hemma och tar det lugnt så tänkte jag att det kan vara en lagom sysselsättning. ParaStrumporTerapi. Finns ju kognitiv beteendeterapi men det känns lite överkurs just i dagsläget. Började ganska OK med några hittade makar. Säkert en 5-6 par med för små strumpor. Ungefär lika många som faktiskt går att få ihop till användbart skick. Men sen...
Där var det stopp. Detta blev över:
Om någon känner igen sina sockar här så kan de återfås mot beskrivning!
Gäller även er som bor i detta hus. Kanske det finns nåt att fynda i nån låda eller under nån stol eller i en leksaksback?
Uppdatering... Efter att ha konsulterar diverse förvaringsutrymmen finns det fortfarande drygt 60 stackars ensamma strumpor kvar... Kanske ska skriva en bok om detta? En spännande barnbok :-)
Vi är alltså inte ensamma här hemma hos oss! *S* Fast jag är ju så himla fånig så att jag har säkert tio enslingar av enfärgade svarta strumpor i den där påsen vi har våra i. De är inte lika! Färgen skiljer liiiite, de är liiiite olika långa, och resåren! Resåren skiljer, ser man det inte från utsidan så kanman ge sig den på att de är olika vävda och vikta på insidan, så det så! ;o)
SvaraRaderaHahaha - underbart! Har vi inte alla en sån här liten samling!!! ;)
SvaraRaderaTror att det är ett vanligt förekommande fenomen i de flesta hem. Och Suss, det där med de svarta stämmer verkligen, det ligger några såna små surdegar i högen också.
SvaraRaderaRoligt! Känner igen detta fenomen och det är så förargeligt. Smygparar ibland sådana som är "ganska lika", men jag vet att i nödfall så tar flickorna pappas strumpor. 2 av dom gör det i alla fall och den tredje är på g. Lycka till och krya på dig! Du får hitta någon terapi som inte är lika frustrerande.
SvaraRaderaDet finns tydligen nån slags strumpklämma, men verkar meckigt att para ihop svettiga strumpor på klämman innan de slängs in i maskinen...
SvaraRadera> Monique, de nödfallslösningarna finns här också :-) Och ja, får se om jag hittar nåt bättre där det finns en ände och lösning annan än att (för)kasta.
SvaraRadera> Kaj, jag har hört talas om de klämmorna men jag är rädd för att de också skulle försvinna på nåt konstigt vis. Dessutom har du rätt vad gäller svettiga strumpor *burr*
*asg*
SvaraRaderaNu hann du före mig!
Jag skulle ju fota min hög här hemma (före och efter).
Äsch, jag kommer göra det i alla fall - vi kan ju jämföra! :-)
Den där strumpklämman har vi ju här hemma men de finns i ett begränsat antal och försvinner lite till mans (eller kvinns) de också - annars är de faktiskt riktigt smarta och det är tack vare dem vi över huvud taget har några hela par kvar här hemma!