torsdag 21 januari 2010

När det värsta händer

Vad är väl gnäll över ömma armar efter en svinflunsavaccination? Vad gör syskonbråk och tjat? Vad gör det att jag inte får vara ifred när jag behöver tänka? Vad gör det att mjölken tar slut lika fort som man får hem den (ja, nästan...)? Alla skor man snubblar över i hallen. All tvätt som fyller korgarna till bredden. Läxor som ska läsas. Fotbollsmatcher det ska skjutsas till. Alla dessa tecken på att vi är en familj mitt i livet.

Jag läser om katastrofen - den värsta jag kan tänka mig - som drabbat den här familjen. Tårarna rinner utför kinderna. Nyss var jag irriterad på lillan för hon ville spela kort. Jag hade annat att göra. "Se'n", var svaret hon fick. Jag läser färdigt och ser på henne. Hon tittar underligt på mig. "Nu spelar vi Finns i sjön", säger jag.

Oerhört tacksam för att hon och hennes syskon fortfarande finns hos oss.

4 kommentarer:

  1. Jag kände likadant när jag läste. Varför varför är vi inte tacksamma för varenda minut tillsammans med de som står oss närmast?

    SvaraRadera
  2. Åh, vad fruktansvärt, fruktansvärt hemskt och overkligt.
    Ja du Bitte, vi måste se till att vara duktigare på att ta vara på de små tingen i vardagen - tänk om det värsta händer....
    *kram*

    SvaraRadera
  3. Min vän....efter att precis publicerat dagens inlägg om "glad" så tittar jag in till dej o så vidare till Linus o nu gråter jag....finns inga ord......Stor Kram

    SvaraRadera
  4. Som ni säger -vi är alldeles för dåliga på att ta vara på det vi har. Även om det är nåt jag insett och jobbar på så glöms det bort. Måste skärpa mig.

    SvaraRadera

Vill du lämna ett bevis på att du varit här? Vad kul, kommentarer är väldigt, väldigt välkomna!

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails