RW istället för PW, kräftgång istället för kraftgång

Ända sedan jag för många år sedan ställde mig upp och började livets vandring så har det varit stora steg. De långa benen har inte alltid lett mig in på den smala, rätta vägen, men de har tagit mig framåt med älgakliv.
Hit och dit. Svart eller vitt. Inte ofta kompromisser och gråskalor. Åtminstone inte första två tredjedelarna.

Det är nästan fysiskt omöjligt för mig att strosa. Marschera är smidigare. Vet inte hur många av mina 183 cm som består av ben men jag kan kallt konstatera att det är de flesta. Därför blir mina promenader av arten Powerwalk. Det sysslade jag med långt innan begreppet ens nått hit till Svedala.
För mig är det en alldeles utmärkt motionsform, mina knän och benhinnor är inte så förtjusta i den snabbare varianten. Den där som kallas jogging, löpning o dyl. Med andra ord - kraftgång föredras.

Nu, när jag inte är på topp är det inte läge för dessa PWs. Hjärtat skenar vid blotta tanken på ansträngning. Trots det så kände jag att jag måste ut och få luft. Rensa hjärnan från oväsentligheter och hitta det som betyder nåt. Bena ut en del. Så därför tog jag bena ut, moaoahahaha...

Första delen gick bra. Lagom kallt och friskt. Sista biten var döjobbig. Trots att jag hittade en mellanväg som tog mig ut på gångbar väg snabbare. Det var minsann inga älgamått på de släpande stegen hemåt. Snarare kräftgång. Alltså, Recreationwalk på lägsta växel.