Hos Fokus mot framtiden läste jag ett inlägg om mat, vad som menas med "riktig" sådan. Hur olika man kan se på det. Kom att tänka på ett blogginlägg jag skrev en gång i tiden på Skillingaryd.nu, närmare bestämt för fyra (!) år se'n. Tycker det stämmer än så jag får väl äta upp (hahaha...) reaktionerna som blir :-)
----------------------------------------------------------------
Finns det något som är mer provocerande och känsligt bland föräldrar än barnuppfostran, egen och andras? Allt det där man har som principer innan man får barn; ”Jag ska inte göra som den och den gör med sina barn, jag ska minsann…”
Var och en gör som den vill och jag ska inte komma med några pekpinnar eller påstå att mitt/vårt sätt är det rätta – Ta det lugnt!
Däremot finns det några saker jag funderat på i detta ämne. Alla barn föds med i stort sett lika förutsättningar, de är ”Tabula rasa”, oskrivna blad. Det som sedan händer och det föräldrar och resten av omgivningen lär dem, det är det som påverkar hur deras ord på detta blad blir nedtecknade. Detta är åtminstone vad jag tror och försöker leva efter.
Lika frågande blir jag varje gång någon annan förälder beklagar sig över att deras barn inte äter vad som helst eller inte lägger sig i den tid de önskar. De spottar ut grönsaker eller vägrar ens smaka på nya saker, de hoppar och skuttar till sent på kvällarna istället för att sova gott i sina sängar.
Kommentarerna jag har fått ända sedan jag endast hade ett barn har varit: ”Det är orättvist att du har barn som lägger sig tidigt!” ”Äter dina barn allt?” Och så vidare…
Nu ska jag äntligen svara: Nej, det är inte alls orättvist – alla ni andra har haft samma möjlighet att göra likadant. Ni har också kunnat bestämma er för att ni vill ha kvällarna som vuxentid och sedan jobbat utifrån det. Det vill säga kämpat en eller ett par veckor med att få in rutiner vid ”rätt” tillfälle på kvällen och sedan följt dem i stort sett slaviskt.
Jag tror att åtminstone 97 av 100 barn beter sig som mina efter detta, själv har jag haft 100-procentig utdelning med mina fem.
Vad gäller maten… inte är det väl så att vissa människor föds med smak bara för vissa saker? Nej, lär barnen smaka av allt och tala om för dem att det finns inget som är ”äckligt och blä”, det bara smakar mindre gott. *ler* Livet blir mycket enklare när hela familjen äter samma sak eller hur? Visst kan man få slippa någon del någon gång, men inte utan att ha testat minst en gång!
Jag tycker ärligt att det är skrämmande när föräldrar till och med skickar med lunch till skolan för att deras barn inte gillar skolmaten.Nu låter det visst som pekpinnar trots allt, men det är inte menat så. Det jag vill ha sagt är att våra barn blir vad vi gör dem till.
Det går inte att klaga om vi har låtit dem bestämma själva redan från början, det är vi som föräldrar som ska visa vilka regler som gäller och sedan hålla oss till dem!Vill vi att de ska bli allätare går det inte att låta dem leva på pannkakor, det måste till en och annan morot också.
Hihih,,, så sant
SvaraRaderaMaken reagear på att hans kollegor är som småbarn, sitter och petar undan broccoli, kapris, tar aldrig av bönsalladen och undanber sig morötter osv...
HERREGUD vad är det med folk?!^
MEN värsta exemplet var när jag och ett gäng tänkte bjuda på mat på jobbet för att vi skulle få en g e m e s a m stund och för att göra det lite extra kul så tänkte vi bjuda ´på vegetarisk buffé....
En person meddelade att han tänkte inte äta! Inte ens smaka!!!!!!
Vi sade att är det inte gott kan du ju ta din köp-pizza sen då men du kan väl vara med och smaaaaakaaaa?
Men näääääääääääääääää
Jösses... maten är tabu men det är inte alla som ser detta!
Jistanes, ja. Vuxna människor!?
SvaraRaderaVuxna??? Nä inte VUXNA i vad man normalt lägger in i det ordets betydelse - övermogna i andra bemärkelser, rent av ruttna kanske man ska säga... invändigt.
SvaraRaderaMEN för att svara enkelt: 40-års åldern! Så det är väl vuxet....?!
Bra skrivet!
SvaraRaderaHåller med dig om vartenda ord!