Idag när jag pratade med en av mina 16-åringar så fick jag än en gång känslan av att skolan lever i sin egen lilla värld. Fortfarande. Precis som jag inte redan visste det. Eller är det så illa att det är vi föräldrar som gör det? Kanske våra barn påverkas av oss och det vi gör eller inte gör? (Här gör jag ett inpass och påtalar för er som händelsevis får för er något annat, att detta sista sägs/skrivs med ironi av stort mått.)
Vad säger hon, dotera? Jo, de har fått i läxa att städa toaletten och sitt rum. Och - hör och häpna - sätta på en maskin tvätt! Hjääääälp! Hur ska detta gå? Som tur är så hade läraren tipsat dem om att de kan be någon visa hur tvättmaskinen fungerar. Jaha, nu får jag alltså avbryta min kurs och dra hem då 'rå.
Detta sista sa dottern till mig med skratt i rösten, kan det bero på att sånt gör de dagligen? Sedan så där 7-8 år tillbaka.
Jag blir faktiskt mörkrädd när jag hör sånt här. Finns det ingen som helst framförhållning hos folk? En dag (inom inte allt för avlägsen tid) ska dessa ungar flytta hemifrån. Då ingår oftast inte hemhjälp. Jo, det är sant, så illa är det. Man måste sköta sig själv!
Eller samarbete i familjen? Är det bara de vuxna som fixar och donar? Björntjänst kallar jag det. Och vem mår bra av sånt? I långa loppet?
Hoppas du har det mysigt på hotellrummet även om du längtar hem lite...
SvaraRaderaVi har nog inte varit lika bra på att lära våra barn, men det kommer lite pö om pö...
Det där händer här hemma också mellan varven. Jag frågar någon om hon inte har läxa.
SvaraRadera- Bara hemkunskap blir svaret.
- Vaddå bara hemkunskap... då kanske du ska sätta igång och göra den?!?!
- Men mamma... jag har inte tvättstugetid förrän i morgon.