Det är jag det! Har sovi.. kollat Vasaloppet i soffan och även om de körde för fullt så var jag gråhårig när jag vakn... när det gick i mål. Hur lång tid kan det ta att förflytta sig 9 mil på ett par brädlappar? Ska en annan behöva gynna färgtillverkare nu igen bara för ni inte kan skynda på lite? Va? Är det rättvist?
Skämt åsido, jag är grymt impad att man orkar. Tårarna steg i ögonen när jag såg Susanne Nyström defilera in på upploppet i sin hemstad, vilken känsla! Och likadant Jörgen Brink, ni är ooootroliga. Själv minns jag hur det var när jag fick extra kraft på upploppet när vi sprang 600 m på mellanstadiet. Eller när jag kände att det fanns mer att ge på terränglöpningen. Man lyfts fram av nån osynlig hand och styr förbi om det råkar befinna sig någon i vägen. Wow!
Men, det är andra tider nu. Jag måste packa väskan och dra norröver. Ska passera huvudstaden (blir det väl?...) och befinna mig i Sumpan några da'r. Kurs i dagarna tre. Drar iväg längs autostradan i eftermiddag. Faktiskt känns det som att jag ska vara borta hur länge som helst. Ensam utan familjen. *snyft*
Troligtvis blir det fullt upp hela dagarna och kvällarna har jag tänkt ägna åt att skriva, skriva och skriva. Förhoppningsvis blir det några sidor som kan läggas till den växande högen.
Men va, vad säger du?
SvaraRaderaÄr du här uppe i mina trakter?=
Vad gör du här för något? *nyfiken*