Numera har jag väldigt skiftande arbetsuppgifter, av orsaker som bara är. Bland annat kör jag CNC-maskiner. Jag är ingen CNC-operatör. Inte numera, sedan jag glömt en massa av programmeringen. Det anser sig nästan alla som någon gång har varit bitbytare vara, annars. Åtminstone om de är anmälda hos AF. Frågar man vidare så förstår man att det inte är riktigt med sanningen överensstämmande. Fast det kunde jag - som faktiskt vet vad det innebär - gissat mig till. Duktiga sådana växer inte på träd, nämligen. Bristvara är bara förnamnet. Trots att så många blivit uppsagda runtom på industrierna.
I vilket fall, jag biter bytar...eeeh... byter bitar. Och blir skitig. Och får spån i huvet. För att det är sån jag är. Finns det nåt jag kan smutsa ned mig på så gör jag det. Skiten dras till mig. Eller så är jag bara klumpig. Spånig och skitig blir jag i alla fall. Och så ringer det och jag svarar. Då sprider sig skiten till papper och telefoner, skrivbord och tangenter. Fingarna är fulla av sår och spån. Flisor som sticks och kliar. Svarta kanter på naglarna. Inte alls snyggt till vit blus, jag lovar.
Men vad gör det? Jag mår bra. Trots att tröttheten är mördande emellanåt efter 11-12 timmars kroppsarbete. Värkande muskler som ger mig tillfälle att låta bli gymmandet, jag har ju tränat hela da'n. Frihet är så mycket olika saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vill du lämna ett bevis på att du varit här? Vad kul, kommentarer är väldigt, väldigt välkomna!