För lång för en date

Eftersom jag inte vill skriva ut det jag tänkte (Svullo fanns med i den tankegången) så blir rubriken lite tam. Fyller sin funktion gör den i vilket fall och det är huvudsaken.

Jag har alltid varit lång, längst i klassen för det mesta, killarna inräknade. Detta har jag vetat om (hur kan man undvika det?) och känt av på många olika sätt. Jag är inte som den här tjejen som inte förstått (?) att alla inte är lika långa/korta utan det finns en massa varianter. Nej, jag har lidit av längden må ni tro. Kutande, hukande tog jag mig igenom skolan. Att stå i en klunga omgiven med människor som är betydligt kortare, det är inte kul. Speciellt inte om man som jag var ganska blyg och inte ville sticka ut.

Trots längd och blyghet så har jag lyckats träffa killar som velat vara tillsammans med mig. Alla jag varit tillsammans med - förutom två - har varit kortare än jag. I början ville jag gärna att personen ifråga skulle gå uppe på trottoaren och jag nedanför. Dansa tryckare kändes lite knepigt. Det var en massa situationer där jag inte kände mig bekväm med att vara längre. Men hindrat mig från att "dejta" har det aldrig gjort. Ingen har tyckt att jag var för lång och tog över rummet, som tydligen den här tjejen råkat utför.

Sedan ca 15 år tillbaka har jag högklackat och bryr mig inte om att jag blir ca 195 cm med dem på (och därmed ca 20 cm längre än min man). Numera sträcker jag på mig och tar den plats som även jag förtjänar. Lång eller kort spelar ingen roll. Det sitter inte där om man får ragg eller inte. Personlighet hos en själv och den man träffar måste väl ändå vara det som påverkar?