Efter nästan en månads uppehåll - pga nytt arbete och sjukdom - så startade jag träningen igår igen. Flera mig närstående personer är tacksamma för detta. Efter att i över 25 års tid varit en latoxe av rang så blir jag numera abstinensobstinat när jag inte får tillräcklig träningsdos.
Det är inga stora, långa, jätteansträngande pass varje gång, men det är nå't. Med andra ord så börjar det krypa i kroppen när det gått så lång tid som denna gången. Det blev ett rygg-, axel - och armpass igår, avslutat med en mil på motionscykeln framför TV:n. Idag har jag och gubben varit ute och gått en sväng.
Kombinationen syre, dagsljus och trevligt sällskap gör att man orkar nästa arbetspass utan alltför djupa suckar. Även detta är nu avslutat och min kurrande mage talar om att det är dags för ett kvällsmål. Näsan styr hemåt och resten av kroppen följer med.
För övrigt så går dagarna på nya jobbet så fort så det känns som att det redan är torsdag.
Vad skönt att du kommer igång igen. Jag känner igen den där träningsabstinensen. Nu har det tyvärr gått FÖR lång tid sedan jag tränade att det nu känns jobbigt att ta tag i det. Men jag har faktiskt kommit igång. Lite. Inte som du, men iallafall.
SvaraRadera