Så var det lördag igen

Och då kan ju inte jag ligga i sängen och sooova. Ånä, då måste jag vakna tidigt och absolut låta bli att somna om. Slösa bort tid på skön sömn? Inte jag, inte.
Jag går upp och sätter på kaffe och kollar runt i världen. Datorn har inte varit på sedan i onsdags så den måste ju värmas upp. Tror den saknat mig. Alldeles ensam i flera da'r.
Men nu är jag här!

Jag har alltså klarat av första veckan på nya jobbet. Otroligt, va? Det som är otroligt med det är att det känns som jag varit där flera veckor redan. Kan inte fatta att det bara är 5 dagar. Sa det i fikarummet igår och det var flera som höll med. Jag är en i gänget, alltså. Allt känns så positivt. Det brukar det iofs göra i början, men inte på detta viset. Jag ser verkligen fram emot fortsättningen.

I torsdags fick jag äran att följa med på trav. Min enda erfarenhet från en travbana är när vi åkte rally i somras, då körde vi en sväng på Färjestadstravet. Så många hästar i samma lopp är ovanligt.

Visst har jag spelat på hästar nån gång, en é ju inte sämre än att en kan sy ihop nån slags sömmersketips, men det var skillnad att va på plats. En i vår kvartett hade 4 rätt på V5:an inför sista löpet, snacka om spännande... Tyvärr sket det sig. Annars hade hon fått bjuda på champagne igår :-) Vår gemensamma rad sprack redan i första så där var spänningen inte lika ooolidlig.

Fredagskvällen blev en kväll på tu man hand med maken, helt oförhappandes. Ungarna spreds för vinden och så var det bara vi kvar. God mat, vin och samtal med hela meningar blev resultatet. Inte fel alls.

Sonen som är hos tjejjan meddelade att han sett första snön. Trodde han skojade men det var tydligen så. Nånstans utanför Ullared. Om det nu inte var nån som hade handlat för mycket och rivit sina kvitton i ren desperation, förstås. Bildbevis fick jag inget, han ville inte stanna och ta kort för det var redan så många som stod där och fotade redan.
Lite väl tidigt för snövaran enligt mig. Kan vänta 1,5 månad eller nåt.