Hyllning

Jag är en sån där bokmal, ni vet. En sån som inte nöjer sig med böcker lånade på biblioteket utan måste äga. Jag vill ha dem hos mig, ordnade i rader i bokhyllan. Det hörs ju på namnet vad som ska finnas i dessa hyllor. Inga skålar från Orrefors eller billiga tävlingspriser. OK, nåt foto eller annat enstaka föremål kan få plats. Så länge inte böckerna ökas på till den volym att också den hyllmetern behövs.

Billy finns även i vårt hem. Från golv till tak. Några gånger har han fått flytta, Billy. Varje gång ordnar jag i bokstavsordning och kronologisk ordning inom varje författare. De flesta gångerna har något barn - eller annan läsare (?) - ansett att den ordningen inte är så noga. Barnen har oftast hållt sig till de nedersta hyllplanen. Några böcker har slängts ut och även fungerat som smakprov för små bebismunnar med tänder på G. Eller bara skjutis in från kanten. Och jag vill att de ska stå längst ut. Snyggast och så låter det dammet samlas på insidan istället.

Så kommer det nya böcker till hemmet, från diverse bokklubbar eller reor. Jaha, då ställs de på ett ställe så att jag ska veta vilka som är olästa. Läser aldrig om, nämligen. Tror jag. Nån gång har jag känt igen mig lite väl bra i en handling och misstänkt att den kanske redan avklarats. Överlevde det också.
Det är sedan, när de är lästa, som det blir lite bökigt. Ska jag ställa tillbaka den bland de nyaste så att maken också kan läsa den? Eller ska jag våga in med den i rådande bokstavsordning och riskera att jag inte hittar den (eftersom jag kanske glömt vem som skrivit den) när jag ska rekommendera honom den?
Och vart fasiken tog förresten bokstavsordningen vägen? Hallååååå!!! Vem har stökat till det nu igen???

Går jag i sömnen och rumsterar om eller är det bara nån som jäklas med mig? Får nog sätta upp övervakningskamera. Några andra som också har speciella hyllningar hittas i DN.