Nu är det kört! Ett säkert tecken på att sommaren är över är när de oranga (eller stavas det orangea???) snöpinnarna kommer upp utmed vägarna. Upptäckte dem igår när jag tog mig en runda i den närmaste terrängen, utmed småvägarna här hemma är de utsatta. Ja, det är bara att konstatera fakta och gilla läget.
Jag kan inte påstå att jag lider när hösten kommer, även om regn inte är det väder jag föredrar. Är det bara uppehåll så kan jag lätt stå ut med alla härliga färger och att mörkret infinner sig tidigare på eftermidda'n.
Kroppen (åtminstone min) ställer liksom in sig på årstidernas växlingar, var och en av dem har sin tid. Filosofiskt värre, va? Nä, men rätt vad det är så är det bara dags att dra gränsen. Sommarkläderna känns fel över en natt även om temperaturen ligger kvar på en bra bit rött. En vacker dag vill jag bara krypa in i härliga tröjor och dra på mig stövlar. Min käre make påstår att jag har en alldeles för stor förkärlek för stövlar, vet inte vad han fått det från??? Kan det ha något att göra med att de fyller några hyllor i vårt snålt tilltagna förråd? Se'n att de flesta är svarta, det har han också svårt att förstå, ser de inte likadana ut? Men hallååååå, det kan ju skilja hur mycket som helst! Någon centimeter på skaft eller klack, högre snörning, ett knäppe eller nå't...
Jag har en egen teori om varför jag ”samlar” – vilket jag inte gör, det är en solklar överdrift –på dessa skodon. När jag var yngre kände jag mig alltid så lång i förhållande till omgivningen så det var lågklackat (=ingen klack alls) som gällde. En lätt hukning på ryggen ingick i detta.
Inte sjutton blev jag kortare för det, däremot fick jag en hemsk hållning. Numera har jag släppt det. Jag är lika lång, men är numera inte rädd för att visa det. Vad gör väl några centimeter till på min för det kvinnliga könet redan ovanliga längd?
Nä, jag handlar klackar och sträcker på mig istället! Därför har jag en massa års sko-shoppande att ta igen – eller är det inte så det funkar?
I vilket fall som helst – nu är det höst och tillåtet att längta efter stövlar på fötterna, även om man får försöka hålla sig till dem man redan har!
Mycket bra skrivet, Bitte! Du har orden i din makt, härligt att se!
SvaraRaderaMen du överskattar männens förmåga att se skillnad på detaljer. Vi är bättre på helheten. Byter Monique gardiner i köket kan hon väl inte begära att jag ska se det! Jag har ju fullt upp med att konstatera att alla väggar och tak finns kvar...
OK, jag vet att det kan va på det viset - ibland. Men vet du, säg det inte till nån, igår hade min make köpt en present till mig. Ett par stövlar - svarta *s*
SvaraRadera