På senaste tiden har jag varit urkass på att träna, något som får mig att må dåligt. Orsakerna har varit flera men haft kroppsliga kopplingar för det mesta. Ont i halsen och senaste veckan en förlamande trötthet. Sov till 12.30 i måndags, till exempel... Lagt mig riktigt tidigt på kvällarna också, känner mig tristare än en grå sjukhusvägg men vad gör man?
Utöver det har jag en del andra symptom - som jag inte tänker tala om vilka för då blir det fler som tjatar om läkarbesök, tror jag - och det räcker med närmsta kretsen till det. Jag lovar att uppsöka närmaste Krankenhaus om jag känner att det är nödvändigt! Gränsen för det varierar beroende på dagsform, om jag säger så.
Det jag skulle komma till är detta:
Jag vill ha tillbaka makten över min kropp och vad jag gör med den. I nuläget är det tvärtom. Min kropp skickar en massa signaler till hjärnan, typ "säg till henne att vila, sätt dig vid datorn istället, gå och lägg dig osv..." Jag är trött på att lyda! Nu tänker jag ta tillbaka taktpinnen och bestämma!
Jag veeeet, man ska lyssna på sin kropp, den brukar vara bra på att veta hur den mår. Men... ibland tror jag att man kan påverka den till att tro att den mår bättre, att den klarar mer än den tror. Det tänker jag testa nu. Känslan jag har är att det är lika bra att köra hårt för att se vad som händer. Ovisshet är inte heller kul. Skulle nu mina symptom förvärras av detta så har jag en ordentlig anledning att kolla upp det.
Redan i torsdags fick jag en sorts "Ahaaaa"-upplevelse, ytterligare en grej jag tyvärr inte kan berätta om, och då och där bestämde jag mig för att köra hårdträning den kommande månaden. För att se vad som händer och ge mig själv en utmaning. Alltså hade jag bestämt att börja igår men luften gick ur mig när det blev akuten med Nora istället. Jag hade resten av dan på mig, men det blev fel och motståndet för stort. I solen på verandan igår eftermiddag gav jag mig själv ultimatum. Allt eller inget. Reste mig direkt och plockade fram träningskläderna så de skulle vara klara till morgonpromenaden.
Idag klockan 7 gav jag mig av. Vissa kroppsdelar gnisslade en stund men jag låtsades att jag inte hörde.
Vad jag har saknat detta! Upp i tystnaden, vakna till i skogen av fågelkvitter och djur som skuttar hit och dit. Reflekterade över en sak idag. Alla djur - från (påsk?)hararna i trädgården till rådjuren i skogen - var i par idag. T o m ett par kråkor som höll på att skrämma hjärtat ur kroppen på mig. Vårtecken, va?
Nu är jag tillbaka och huset sover fortfarande. Kaffe och morgontidning, sol därute. Om en stund ska jag ordna frukost så att jag kan köra ett styrkepass också, det klarar jag inte på fastande mage, nämligen. Inte är det bra, heller, och lite kan ju kroppen få vara med och bestämma :-)
Jag känner igen känslan så väl, den där att man egentligen vill träna, men att hjärnan liksom styr in en på ett helt annat spår och man skamligen överger sina föresatser! Jag har varit duktig hela hösten och vintern och tränat styrka tre gånger i veckan. I måndags snörde jag på mig joggingskorna för föärsta gången sen i september - och blev glatt överraskad av hur lätt det trots allt ändå kändes att springa igen! Dock inträdde den hemska träningsvärken redan samma eftermiddag och har inte släppt förrän nu, egentligen, så de föresatser jag har haft att gå ner till gymmet, har hjärnan bara helt kallt avfärdat när mobilen har larmat på morgonen. Det känns inte helt bra. Min kropp vill verkligen träna, men hjärnan spjärnar emot och påstpr att det är mycket skönare att ligga kvar i sängen och sova lite till... ;-)
SvaraRaderaJag hoppas att du kommer över den där tröskeln av motvilja, Bitte, och att det visar sig att det är precis vad din kropp behöver för att återhämta sig. Den där tröskeln tenderar ju att bara bli högre och högre ju längre man drar på det.
Vilket klok inlägg (som alltid), gillar orden "makten över sin kropp", precis det vill jag också ha!
SvaraRaderaFast vi måste nog bejaka det här med "tröttheten" Bitte! Vi lever ju ett land som fysikt är omöjligt att leva i egentligen!
Ja, faktiskt så är det, det är ju bara hjärnan och klokheten som gjort att vi och våra förfäder överlevt, inte fasiken kan man bara "leva" här som i Amazonasdjungeler. Inte undra på att man blir trött inte, inte nog med vinter och skit, så för att trötta ut oss ytterliggare så bloggar vi också!!! (Generalknas) (ler)
Fast djäklar vad glad jag blir när det kommer en kommentar ifrån dig! (ler)
Ha en fortsatt fin helg alla kategorier!
Kram ifrån Peter!
Söta Bitte! Morronpromenaden låter härlig o jag ska inte börja tjata om läkarbesök, som du säjer så sköter väl dina nära det tjötet....men måste erkänna att lite orolig blir jag allt....
SvaraRaderaMEN är säker på att du fixar o allt ordnar sej!!!
Stora Kramen <3
Bra gjort Bitte, dags att ta tag i sig själv. En annan har vräkt sig i god mat hela helgen. Men idag är en ny dag, ska släpa ut gubben på en prommis.
SvaraRadera