Längtan och trängtan är något som kan vara riktigt härligt och en enorm drivkraft. Ibland kan det dock bli lite av en miss, det där med att leva i nuet blir lidande om man bara längtar till nåt annat hela tiden.
Jag har alltid varit sån så jag vet vad det handlar om. Måste ha nåt att se fram emot, nåt att hänga upp framtiden på. Jag vill så gärna att mina barn ska bli mer NU-levare än vad jag klarar av att vara så när jag hela tiden hör "Ååååh, vad jag längtar till...." så påpekar jag - tråkigt, jag vet - "Ja, det förstår jag men..."
Igår anmälde jag minsingen till Kulturskolan, hon vill spela blockflöjt, nämligen. Ett mycket kort tag för sen ska hon minsann lira fiol. Precis som sin mamma ska hon förgylla kvällarna för de ömma (i mina pärons fall säkert oftast öronen) föräldrar med hartstoner av högsta klass. Och "Åååååh, vad jag längtar tills efter sommarlovet..." blev det ju då. "Mmmm, men det ska ju hända en massa innan dess, du behöver väl inte längta så långt fram?" Lillan blev tyst - i en halv sekund - sen kom det: "Happ, får jag längta tills på måndag då???" Då är det nämligen Äventyrsbad på Rosenlund med buss- och tågresa. "OK, då."
Åhh va kul att hon vill spela! Det är så härligt att barnen vill ägna lite tid åt musik tycker jag - o fiol kan ju vara väldigt vackert......;)
SvaraRaderaMin mamma brukade spela fiol....
Stor Kram min söta bloggranne!