Ångerrätt på barn

Adoptivson skickades tillbaka eftersom han inte var vad de hade väntat sig. Denna värld och dess människor. Vad göra med den?

Trots att vi har ångerrätt på det mesta så ingår inte barn i den kategori som man kan komma och lämna tillbaka. Inte ens om de är adopterade. Inte ens i USA (vad jag vet). När jag skriver inte ens om de är adopterade så menar jag rent praktiskt. Skulle det finnas en retur så är det troligen lättare att lämna tillbaka på t ex ett barnhem än vad det är med ett barn man själv fött. Den ingången är stängd på nåt vis.
"Once you had a baby you can't put it back"

Nej, allvarligt. Hur grymt är inte detta? En lapp runt halsen och sen tillbaka till det forna hemlandet. "Du är för besvärlig, vi vill inte ha dig. Du är inte som vi tänkte oss, helt enkelt. Bye, bye."

Vi är otaliga föräldrar som brukar skämta om att sälja barnen på Blocket, de är billiga ibland. Barn - liksom vi andra som också varit där - kommer med fel och brister. Och med glädje och kärlek. Ibland är de skitjobbiga och ställer till saker. Det finns barn som slåss och mördar. Jo, det gör faktiskt det. Även vuxna är barn till sina föräldrar. Hur länge kan man lämna tillbaka om man inte är nöjd? När gäller garantin? Ska det finnas återkommande tillfällen när man tillfrågas om graden av "nöjdhet"?

Den dagen jag valde att bli förälder gjorde jag ett val för livet, inte för en viss tid. Tillsvidareanställning, inte visstid. Inte provanställning. Jag är den som är vuxen och ska ta ansvar. Visa vägen i den här underbara, grymma världen så att barnet blir en individ med egna, förhoppningsvis, sunda tankar och handlingar.
Det finns inget förord eller kontrakt med liten text längst ner. Inte ens en klausul där man kan kryssa i alternativet "Om det inte funkar så tar myndigheterna hand om barnet". Och tur är väl det.
Kanske borde det istället finnas möjlighet för barnet att friskriva sig från föräldrarna? Undantaget i tonåren då det skulle bli alldeles för stor arbetbelastning på berörd myndighet.