Vidskeplig eller inte?

Det finns människor som inte går under stegar eller lägger nycklarna på bordet eller annat som räknas som vidskeplighet. Jag är inte sån. Är det närmre och finns plats så tar jag vägen under istället för att ta ut stegen runt stegen. Jag slänger nycklarna där det finns plats och där jag vet att jag hittar dem. Blir ju iofs oftast i väskan då. Räknas det då om jag ställer väskan på bordet?

Av olika anledningar så har jag börjat fundera på om jag inte använder mig av nån slags selektiv vidskeplighet trots allt. Ibland i samband med mitt plate-spottande. "Om det eller det bilnumret kommer nu så händer detta..." I fredags skulle jag iväg på ett viktigt möte (har med min hemlighet att göra *blink*) och märkte då att jag hade vänt klädesplagget som bärs närmast kroppen ut och in. Var på väg att ta av mig och rätta till det. Nix, tänkte jag. "Det är meningen att det ska vara så. Ha det kvar så så kommer det att bli just så som du vill!"

I slutet av veckan kommer jag att veta om det stämde...

Jag är nog mer ödestroende än vad jag vill ge sken av. Eller egentligen. Jag har väl alltid trott på att det inte bara är jag som styr. Något - kalla det ödet eller annat - har minst ett finger med i spelet. Det finns för mycket saker som händer som inte kan förklaras, de bara blir.
Livet är helt enkelt en salig blandning av slump och egenstyre!