Månadsförkortning

Det finns de i min närhet som påstår att vissa kvinnor (=JAG!) skulle lida av ni vet det där som drabbar en del en gång i månaden. Främst veckan innan det är dags för indianer i vassen. Börjar på P och slutar på S. Sen påstår de (=min äkta hälft) att det är resten av familjen som lider av det. Va?

Plötsliga utbrott av ilska över att det ligger ett gem på fel plats. Vem fanken njuter av det? Tittar någon på mig utan att jag bett om det? Grrrr... Skulle det vara mysigt att känna det så? Hur menar han? Förstår han inte hur hemskt det är? Det är ju synd om mig! Demonen (eller vad det är) som tar min kropp i besittning och drar i en massa osynliga trådar som jag inte hittar saxen för att kapa av. Jag är toppstyrd. Några dagar i månaden är det nån annan liten häxa som har fjärrkontroll med friska batterier i handen och pekar på mig .

I vilket fall som helst så är det så jag känt mig idag. Även om dagen började med en skön runda i skogen så drabbades skallen av nåt konstigt bankande så fort jag kom till jobbet. På den vägen har det fortsatt. Trött och seg. Och retlig.

Efter en moussaka-middag så skulle jag se till att ordna med mera rallygrejer. Skulle bara vänta tills lillingen la sig. Har ju varit borta ett par kvällar och ville träffa ungarna lite i alla fall. Men de ville nog inte träffa mig så grinig som jag var. Raseriutbrott på den lilla som jag nästan aldrig blir arg på. Så kanske har kan liiite rätt. De lider nog. Också.