Eller rättare sagt; tycka de har fel? Satt och slöade framför morron-TV:n imorse. Det skulle vara nån psykoterapeut som man fick ringa till och fråga om problem man har med sina barn och ungdomar. Lyssnade med ett halvt öra när programledaren skulle "värma upp" henne med en fråga. Stackaren hade en 13-åring som alltid släppte sina grejer i hallen när hon kom hem. "Vad tycker du jag ska göra?" frågade han.
"Ja, du har ju de vanliga påtryckningsmedeln; mobiltelefon, dator och sänkning av månadspeng..." blev hennes svar. Sonen och jag bara tittade på varandra med förvåning i blick. "Ska det behövas nåt sånt?" var hans kommentar. Min fråga är den samma!
Va? Ska det inte räcka med att förklara att man beter sig inte på det viset, man ska respektera och ta hänsyn till varandra för att alla ska må bra. Plocka upp dina grejer - basta!
Det måste väl ändå vara där man ska börja? Elller är jag blåögd? Bortskämd med att ha barn - som för det mesta - gör som jag säger?
Vad jag kan minnas har vi aldrig behövt hota för att få dem att förstå. Inte ens när en av dem överskridit sina tillgångar vad gäller mobilabonnemanget. Mobilen försvann inte. Däremot blev det avbetalning på fakturan och ändring till kontantkort som fylls på med egna pengar.
Konsekvenser av sina handlingar. Behöver inte vara svårare än så. Och de konsekvenserna anser jag ska vara att man ser sitt eget sammanhang i livet med andra, inte att man blir av med mobilen i ett par dagar.
Men jag är ju ingen expert :-)
Jag tror det där är lite olika från barn till barn. Jag har barn som det räcker med en tillsägelse. Jag har barn som det räcker med att ge den en "mindre" konsekvens, som den du beskriver. Sen har jag barn som man är tvungen att ta till alla konsekvenser som man bara kan tänka sig och några till. Och ibland räcker inte ens det... Jag tror med andra ord att det är väldigt individuellt! Men jag är inte heller någon expert. Har bara ganska många barn att praktisera på! :-)
SvaraRaderaHåller med dej FULLSTÄNDIGT!!!!!!!!!! Visst kan man bli galen på dom ibland att dom slarvar o glömmer....men GRUNDEN finns där - respekt för vad vi vuxna har sagt om regler osv....Jodu - jag tycker att vi är EXPERTER!!!!!!!=O) KRAM
SvaraRaderaFatou - Visst skiljer det sig från barn till barn, det förstår jag också. Tycker bara att det kanske inte behöver vara första tipset man ger någon eller själv tar till. Måste pröva det andra innan dess, det var det jag var inne på. Och jag har ju också en del barn att öva på :-)
SvaraRaderaInna - Så var det jag menade. Mina är inga perfekta änglar heller, men det är det där grundläggande jag vill att de har med sig. Och lite expert kanske man är då? *s*
Aha, okej, ja, det håller jag med om.
SvaraRaderaOch angående att vara expertiser, så tror jag att vi är mer experter många gånger än de så kallade experterna! :-D
Fatou - Helt klart är vi det emellanåt eller ja, alltid om jag tänker efter. Vi som lever mitt i vardagskaoset, nog borde vi veta bättre än dem? *s*
SvaraRadera