Idag hade jag bestämt mig för att åka till min pappas grav och sätta dit blommor från trädgårn. Jag har ju - trög som jag är - inte fattat än att han är borta. Flera dagar har jag tänkt och grubblat på detta. Var där för några veckor sen och vill inte att det ska stå vissna blommor i vasen. Drömde t o m om det inatt.
Frågade de hemmavarande barnen om de ville åka till mormor så länge men de ville med. Hur skulle jag klara detta? Nåväl, bara att åka.
Lillingen sa att "morfar är ju inte där, han är ju egentligen i himlen". Mmmm, sa jag. "Men hur kommer man dit, mamma?" Vet inte, svarade jag med tårar i ögonen. "De tar hissen såklart!" Kunde ju inte låta bli att dra på munnen. Vi åkte en bit och sen kom det: "Han ligger nog där uppe på ett moln. Tänk om han trillar ner på vägen!?!" Det får vi inte hoppas blev mitt svar.
Hon babblade hela tiden på kyrkogården och avdramatiserade det hela så jag klarade det. Blommorna är på plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vill du lämna ett bevis på att du varit här? Vad kul, kommentarer är väldigt, väldigt välkomna!