Sopigt

Ni vet hur man kan reta sig på saker ibland? För visst är det så att det finns såna? Retliga saker.
I helgen har jag varit på skräphumör. Inte så att jag mått kass eller varit allmänt grinig. Nej, men vansinnigt sur på folks brist på hänsyn och tankeverksamhet.

Igår var vi på folkrace - jag satt i sekretariatet, Peter var ute på banan och bossade och Jocke körde (tyvärr med krånglande bil...) - och efteråt, när jag i godan ro väntar på att allt ska bli klart; Vad skådar mitt norra öga? Burkar. En massa tomburkar utspridda över området. Visst, det fanns lite annat skräp också men det var burkarna som störde mig. Anledningen? Ja, kanske att det stod minst 3 stora tunnor avsedda för pantburkar utställda inom slängavstånd. Varför gör man så? Bara släpper grejerna där man står. Eller drar sönder dem så att upplockarna skär sig fördärvade om det vill sig illa. Arg blev jag. Och plockade upp. Utan att skära mig.

Idag var vi i skogen och vad hitta' vi väl där? Blöjor och tvättlappar precis vid vägkanten. Jaja, det hade varit lika illa längre in i vegetationen, det var inte så jag menade. Fy f-n. Som blöjbarnsförälder brukar man väl vara mer förberedd än så? Nån slags påse skulle säkert kunna upp- eller frambringas. Knyt till och släng vid nästa tunna. För bövelen.

Annars har helgen varit väldans bra, lugn och skön. Avslutades med kantarelljakt och påföljande avsmakning. Nu är det full fart mot kommande vecka, bara att dyka i säng och samla krafter, sju kvart i timmen.