Lustigt. Just idag (eller om det ev var igår, tiden rusar ju på som värsta expresståget och jag missade stationen igen) fick jag en liten aha-tanke när jag passerade ett antal bilar. Detta skedde pga att de som satt vid ratten på de bilarna körde alldeles för långsamt, inget annat.
Det var inte det jag egentligen skulle komma till. Det jag egentligen skulle komma till är detta; Jag litar inte på människor som kör tio-i-två. Eller kvart-i-tre. Kan ju iofs vara tio-över-två eller kvart-över-nio också.
Jag litar inte på dem. Inte i trafiken. Jag vill inte att den jag åker med har det där krampaktiga taget om ratten. Det ser osäkert ut.
Vita knogar som skvallrar om att tankarna är "måste vara beredd om det hoppar ut nåt framför motorhuven". Brukar samköras med blicken just framför den. Motorhuven, alltså.
Då känner jag mig rädd.
Inte ens när jag åker rally i flygande fläng i skogen brukar det greppet användas av den vänstersittande. Det är växlar som skiftas och handbromsar som dras i. Ibland är båda på ratten men det är en annan sak. Det är inte med kramp. Det är med känsla.
Sen är det de där som ligger ner när de kör. De ser inte över ratten, de kikar nånstans mellan ekrarna, antar jag. Världens längsta armar har de också. Annars når de inte fram till den runde styrgrejen, inte heller kan de hänga med hela armbågen utanför. Lyssnandes på hög musik.
Nu har jag fått lite fog för mina funderingar. Visste väl det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vill du lämna ett bevis på att du varit här? Vad kul, kommentarer är väldigt, väldigt välkomna!