Som i heliga Birgitta fast helt åt fanders åt ett annat håll. Jag är heligt förbannad. Så arg att mitt hjärta värker och lungorna flämtar efter luft. Över en skitsak. Fast det är det inte. Inte egentligen. Tycker inte jag. Det tycker säker dom som var föremålet för min spruttiga, skruttiga ilska. Men inte jag inte.
Det blev väldigt tyst efteråt. Inte en kotte inom syn- eller hörhåll just nu.
Å som de säger; vansinne är ärftligt... Say no more. Not from whom...
Nu tar vi djupa andetag...andas in...och andas ut...upprepa flera gånger.
SvaraRaderaHjälpte det? *frågade hon försiktigt*
Liiite, Gafflan, liiite... :-)
SvaraRadera