En dryg timme kvar

För åtta år se'n missade käre maken speedwayen på TV pga en envis bebbe som minsann hade bestämt sig för att vänta. Bara lite till. Och så lite till. Hon skulle väl bara...
Trots att vi befann oss på rallytävling med klockande av värkar in i det sista och nästan lite panik på vägen till BB.  - Skulle den sista komma i bilen? - så bestämde bebben sig för att låta föräldrarna  vänta. Lite till.

Som de brukar - till slut - så kom den. En söt liten tjej anlände mitt i VM-deltävlingen. Det har hon fått höra, minsann. Jag kan avslöja att han skojar, barnafadern, han tittade mycket hellre på henne än fyra morrande speedwayåkare. De åkte ju bara runtrunt. Hon sprattlade åtminstone med sina lemmar och gnydde lite smått, bara.

Ikväll tar han igen det. Lejonen har hemmamatch och även om lillan fyller 8 nu så fick han tillåtelse att ge sig iväg. För hon har knappt varit hemma själv, hon har en massa som hon ska bara göra...

Grattis lilla solstrålen Nora!