Blev inte som planerat

Trevligheterna vi skulle ägnat åt oss efter det stora äventyret blev inställda pga sjukdom. Inte vår då.

I fredagseftermiddag bestämde vi därför lite snabbt och smidigt att åka ner och göra just det. Hämta husvagnen på dylikt vis. Snabbt och smidigt.
Oron kröp lite i kroppen. Hur skulle det se ut efter stormen? Vi har träffat på flera stycken som fått bud efter sig och fått hämta hem i veckan, tält som blåst sönder osv. Visserligen på granncampingen men ändå.
Vi anlände och det stod kvar.
Grannarna berättade att det blåst 27-28 sekundmeter och de hade varit inne och satt upp pinnar, spänt linor och annat flera gånger. Vi tackade och bockade och gick in. Sönder på flera ställen i sömmarna. Några böjda pinnar. Suck.
Kvar stod det i alla fall. Och vi plockade ner allt snabbt och smidigt.
Grannen - som legat på samma plats i 30 år (eller det vet ju inte jag, men husvagn har han haft där iaf) - var imponerad. Vi som inte var vana vid det här klarade det galant, tyckte han. I nästa andetag; Det syns när det är människor som är vana att ta tag i saker och få nåt att hända. Huvet på spiken, gubbe lilla!
Speciellt tillsammans, då är vi oslagbara.

Resan hem startade med ett mål mat (eller vad man ska kalla det) på Mackadonalds, i enlighet med önskemål från enda medvarande barnet. Jag fick köra det "lilla" ekipaget. 16 m, typ.

Igår kände jag mig därför som en lastbilschaffis och gick omkring i trätofflor mest hela da'n.

Husvagn av- och urtvättades (tack, barnen) så nu är den som ny igen.

Nu är den hemma och sommaren är över.
Punkt.