Skärp mig!

Jodå, han som delar säng med mig talade minsann om hur hemsk den här boken var. Varenda kväll när han skulle läsa fick jag höra det. Åja, tänkte jag, såååå farligt kan det väl inte vara? det är ju bara en bok!

Imorse öppnadejag den på bussen. Började läsa och redan efter nån sida så ville jag blunda eller lägga ifrån mig den. Kanske båda, faktiskt. Fyyyy... Jag ryser vid blotta tanken. 

På tåget hem fortsatte jag och nu kan jag knappt bärga mig förrän jag får fortsätta läsa. Fast jag upplysts om att det blir minsann värre...

Fick "Hostel"-känslor...

Har haft mitt nya camo-skärp på mig idag och påmindes om att det finns vissa förhållningsregler när det gäller dylika ting. Inte beroende på att de är mönstrade på det viset men att knäppet är av en viss sort. En sådan sort som kan ta en stund att få upp. Som liksom fastnar. Oftast när man är i trängande behov av att komma ur brallorna snabbt. Det gick bra den här gången. Också.

Tur man ser ut att vara formlös

Väl hemma så möttes jag/vi av färdig mat, ur- och iplockad diskmaskin och en tvättmaskin som malde på i bakgrunden. Vissa dagar älskar man ungarna mer än annars!


Kepler, Sandmannen, militärskärp