lördag 30 mars 2013

Ibland är den mindre än man tror

Häromdagen införskaffade vi oss en "åka-till-stationen"-bil. Ni vet, en sån där liten sak som inte kostar så mycket, varken att köpa eller driva. En bil man kan ta de dagar när det inte passar med bussen som går ända hem. Istället för att någon ska behöva åka och hämta så står den där och väntar och man får vackert köra hem på egen hand. Eller ta den ända till  jobbet för den delen.

När det var dags att handla inför påsken så tänkte vi att vi skulle testa den, ända till Värnamo. Först skulle det införskaffas lite förbättringsdetaljer till den, på det stora blå biltillbehörsvaruhuset. Där kan man ju hitta det mesta och det gjorde vi också. Bl a flyttkartonger. Vi stod och dividerade lite om vilken storlek vi skulle ha och jag fick igenom att vi skulle ta den största.

När vi så hade hittat rätt lampor och annat (som var det ursprungliga ärendet) och betalat så fick Peter nåt underligt sken i blicken. Jag undrade vad det var, förstås. Tror du verkligen vi får in de här i den lilla bilen?
Vi hade naturligtvis glömt bort att det var en yttepyttebil vi åkt dit med! Vi är ju vana vid att ha kombi eller nåt annat stort med plats för sju...

Jag skrattade så jag fick magknip när jag såg detta... Jag hade två förslag;
1. Vi lämnar tillbaka kartongerna, det är ju ingen panik med dem
2. Vi stoppar in bilen i en av dem.

Peter fick mickla en stund och sen åkte vi därifrån. För att storhandla...

Tycker faktiskt det är lite fräckt av folk att bara stanna med sin kundvagn mitt på parkeringen, bara för att de är nyfikna på hur det ska gå. Hur v i ska lyckas få in allt det vi handlat - och oss - i den lilla bilen.

, , ,

1 kommentar:

Vill du lämna ett bevis på att du varit här? Vad kul, kommentarer är väldigt, väldigt välkomna!

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails