Tappat minnet

I dessa tider när kameran är med överallt och fotar blommor, blader och en och annan unge som slutar skolan så händer det som inte får hända.

Mamman ska föra över bilder till datorn så att det ska finnas plats för nya underverk när den äldste ska förevigas idag. Minneskortet plockas ut och på vägen fipplar den eländiga kvinnan med nåt och tappar minnet. Förstår inte att det var så farligt förrän bilderna ska raderas och det inte går. Kortet är låst. Den lilla, lilla, för att inte säga pyttelilla, vita plastbiten som ska föras över för att åtgärda detta problem, den är borta!
Genast griper två barn in för att hjälpa till att leta. De tror antagligen att just denna mamman ser dåligt. Eller så är de bara naturligt hjälpsamma när de hör paniken i mammans röst.

Det hittades äggskal och ett och annat riskorn. Visserligen vita men det funkade inte att trycka dit. När mannen i huset  - som är några år yngre och följaktligen ser så mycket bättre *harkel* - tittade efter så såg han att det var en spricka i plasten. F-n. Kort sagt. Inga kort.

Det positiva var att bilderna ligger på datorn. Negativt var att det måste inhandlas nytt minne. Något som familjen förresten numera önskar skulle kunna köpas även till nämnda mamma. Då fick hon plötsligt en idé! Den lilla kameran har nog ett likadant. Jajamen, som Rolandz skulle uttryckt det. Mindre plats till underverk men det funkar. Nästa gång blir det kabelöverföring.