Vad är det som får oss - de flesta - att låta bli att njuta fullt ut? Dagar som känns helt perfekta smolkas av tankebubblor i stil med "Jaja, snart är det måndag igen" eller "Hmm, snart kommer det att börja regna..." "Vad ska hända nu, så här bra får jag väl inte må?" är också en tanke som fladdrar upp som askflagor över en falnande eld.
Är det ett medfött hinder? Ett handikapp som gör oss till människor av gnälltyp? Finns det i så fall hjälpmedel eller bidrag att söka? Ro hit med en blankett!
En underbar familj, väder som får lite av varje att spritta, ett jobb jag trivs med. Semesterplaner att se fram emot. Vänner att lita på. Allt det där finns, tillsammans med så mycket annat positivt. Det är det stora, det övervägande. Kan inte det få ta plats utan att knuffas undan av små, yttepyttiga, tvivel på det goda?
Människor och saker som pockar på uppmärksamhet, dålig sådan, kan inte de stängas in bakom blydörrar så att inte några farliga gaser tränger ut? Om all energi som går åt till dåliga vibrationer istället samlas till en samlad kraftansamling, nog orkar jag kasta in det där och skjuta igen dörren?
Vänder ryggen till och går ut i sommaren med aska i håret. Västanvinden blåser och ersätter flagorna med blåklint och prästkragar. På blydörren hänger en kobjällra som varnar om det trista skulle försöka ta sig ut.
Du...Bitte...?! Bra gjort att du stängde dörren och larmade så att det hörs om dörren öppnas ;D
SvaraRaderaKramar.
Tyvärr är vi nog allt för många som lider av denna egenskap. Jag är just nu inne i en period när jag bara går och väntar på katastrofen. Jag har haft det för bra för länge nu.
SvaraRaderaSå dumt.
Har varit avstängd ifrån blogger i några dagar nu, ett djävla gnäll på en del!
SvaraRaderaMen vi skiter i det nu, jag vill önska dig en fin Midsommarhelg!
Kram ifrån Peter!